Tuesday, March 06, 2007

In umbra, igitur, pugnabimus!

Då filmen 300 faktiskt har premiär på fredag är det väl dags att man säger något om den.
Det ska på sitt sätt vara en filmatisering av slaget vid Thermopyle, men inte baserad på någon slags klassiska källa, utan på Frank Millers seriealbum The 300. (Det ska väl erkännas att jag, trots mitt serieintresse inte är en överdrivet stor Miller-fan.)

I sitt hemland USA har den redan väckt uppseeende, då båda politiska block vill läsa in något mer än vad som kanske var tänkt:

"The questioner, by Mr. Snyder’s recollection, insisted that Mr. Bush was Xerxes, the Persian emperor who led his force against Greek’s city states in 480 B.C., unleashing an army on a small country guarded by fanatical guerilla fighters so he could finish a job his father had left undone. More likely, another reporter chimed in, Mr. Bush was Leonidas, the Spartan king who would defend freedom at any cost.
Mr. Snyder, who said he intended neither analogy when he set out to adapt the graphic novel created by Frank Miller with Lynn Varley in 1998, suddenly knew he had the contemporary version of a water-cooler movie on his hands. And it has turned out to be one that could be construed as a thinly veiled polemic against the Bush administration, or be seen by others as slyly supporting it."

Det finns nog få händelser som blivit så mytomspumm a och symboliska som slaget vid Thermopyle, regissören är antingen hopplöst naiv och obildad, eller, more likely, spelar han ovetande. Att göra en film av detta slag utan att folk läser in ett större syfte går knappast.

Jag utgår från att ni kan historien, men ger en kort resumé; ca år 480 f.kr marcherar perserna mot de grekiska stadstaterna, som i förbund var ledda av spartenernas konung Leonidas (jag kan knappt skriva namnet utan att rysa). Perserkonungen Xerxes sänder, då de närmar sig grekernas läger, bud och ber om kapitulation eoch deras vapen. Han får då svaret från de särdeles numrärt underlägsna grekerna; "kom och ta dem!".
Härarna möts vid Thermopylepasset, och under tre dagar hålles passet mot mot perserna, tills att en förrädare bland grekerna, Efialtes, (det namnet går att använda på samma vis som vi använder quisling)visar perserna en stig som leder bakom slaglinjen.
Då Leonidas inser läget, sänder han iväg sin armé, då det är hopplöst, så när som på sina 300 spartanska krigare (och 700 thespianer), som slåss djärvt till sista man, fullständigt nermejade av perserna. Dock lyckas de slå ihjäl ett ansenligt antal fiender i sin sista kamp, de siffror som brukar dras fram är att dessa 1000 greker dödade runt 20000 perser. Tack vare spartanernas utmärkta ledning, taktik och mod ges den tidsfrist som behövs till athenarna att organisera försvaret till sjöss, och sålunda segern över perserna.

Poeter och författare, i alla fall i ett mer bildat tidevarv, refererar ständigt till Thermopyle, och militärhistoriskt intresserade drägglar ständigt över detta pass.

ΜOΛΩΝ ΛΑΒΕ, detta "kom och ta dem" som man svarar perserna finns logiskt nog som motto i grekiska armén, samt nyttjades ("come and take it")av de särdeles bildade Texasborna i den texikanska revolutionen 1835, då de hindrade den mexikanska armén från att ta deras kanon (jodå, singularis). Med mina rötter i den trakten blir jag ju ack-så-stolt. (Vad som inte inger stolthet är det moderna amerikanska användandet av denna fras, den har plockats av the gun-nuts, och vad är det med dessa och klassiska fraser? Går väl tillbaka på the founding fathers kunskaper i det klassiska, jag tror inte de sitter i sin bunker och läser Plutarkos.)

Hur som helst, de klassiska källor, förutom Plutarkos, där man finner detta framförallt berättat är Herodotos bok VII. Det är dock ett vanligt motiv som man hittar lite varstans i den antika litteraturen, t.ex Cicero refererar till det i första boken av Tusculanerna (lägger in lite latin här istället för den grekiska som faktiskt höves, men Blogger är ingen anhängare av de bokstäverna):

"Exercitus noster est magnus,” Persicus inquit, “et propter numerum sagittarum nostrarum caelum non videbitis.” Tum Lacedaemonius respondet: “In umbra, igitur, pugnabimus.” Et Leonidas, rex Lacedaemoniorum, exclamat: “Pugnate cum animis, Lacedaemonii; hodie apud umbras fortasse cenabimus.”

(Ungefär: Vår här är stor, sade persen, och på grund av antalet av massan av våra pilar kommer ni inte kunna se himmelen. Då svarade spartanen; Sålunda kommer vi slåss i skuggan.
Leonidas, spartanernas konung utbrister; Kämpa djärvt, spartaner, kanske kommer vi idag få äta middag hos skuggorna.)

Själv är jag sedan tidig ålder mycket fäst vid denna berättelse om spartanerna och Leonidas, jag riktigt svärmade för Sparta som flicka. Dessutom är jag väldigt svag för historier om hopplös och djärv kamp, och denna har i sanning allt detta. (För er som vill ha mer sådant tipsar vi om skildringen av slaget vid Waterloo i 'Samhällets olycksbarn'. Jag grät som en tok först gången jag läste den. På en biologilektion, i högstadiet.)

Sedan har vi för oss svenskar the Boye-connection då det gäller Thermopyle.
Ingen som läst den kan väl glömma Gullbergs epitaphium över Boye, dikten Död Amazon:

Svärd som fäktar mot övermakten,
du skall brytas och sönderslås !
Starka trupper ha enligt T.T.
nått Thermopyle, Greklands lås


Fyrtioåriga Karin Boye
efterlyses från Alingsås.
Mycket mörk och med stora ögon;
klädd i resdräkt, när hon försvann.


Kanske söker hon bortom sekler,
dit en spårhund ej vägen fann,
frihetspasset där Spartas hjältar
valde döden till sista man.


Ej har Nike med segerkransen
krönt vid flöjtspel och harposlag
perserkonungen, jordens gissel.
Glömd förvittrar hans sarkofag.


Hyllningkören skall evigt handla
om Leonidas' nederlag.
För Thermopyle i vårt hjärta
måste några ge livet än.


Denna dag stiger ned till Hades,
följd av stolta hellenska män,
mycket mörk och med stora ögon
deras syster och döda vän.


En sådan ögonblicksbild från en hopplös tid, man kan tänka sig symbolvärdet i tyskarnas erövrande av Thermopylepasset, och fullständigt oförståelig om man inte känner till Leonidas hjältemod. Vi kanske håller den kunskapen levande något tag till genom denna kommande film.



1 comment:

Anonymous said...

Jag har refererat till Thermopyle i förbigående minst en gång på Månskensdans. Fast då hade det med språk att göra.

//JJ