Sic et non

En av de trevligaste sakerna med denna blogg (förutom dess lysande möjligheter till procrastination) är att folk med jämna mellanrum skickar en saker (cf igår).
Ytterligare ting som damp ner för ett tag sedan är en artikel från tidningen Skolvärlden (nr 5) om latinets tillstånd i gymnasieskolan. Rubriken är mkt vitsigt; 'Går latinet över Rubicon?' (Skolvärlden förklarar vänligt i en fotnot vad uttrycket betyder, mkt rart.) Ni kan själva läsa den i pdf-format här (s 22), men jag tänkte ändå ge er ngra highlights.

Artikeln är elegant gjord, varje stycke inleds med en liten ingress i form av ett latinskt citat, och det första stycket inleds med Qui tacet, consentit. Detta citat leder oss in på att latinlärare LF "vill bryta tytstnaden och få igång en debatt om de klassiska språkens framtid." Vivat , må jag säga. Han tar upp det faktum att latinet får leva på undantag, dess existens hänger på att det inte stör övrig schemaläggning. Antalet gymnasielever på A-kursen har tydligen ökat nationellt, men de påföljande kurserna B och den sällsynta C-kursen, som ges blott på enstaka ställen i landet (ca 90 elever totalt), har sämre beläggning.

Även problemet med den bristande nyrekryteringen av latinlärare tas upp, och LF påtalar möjligheten att inrätta fler lektorat i gymnasieskolan och på så väg locka fler latinstudenter till lärarbanan. (Detta vid ingressen Dum spiro, spero) . Den intervjuade lektorn nämner sin egen avhandling om intransitiva verb, och konstaterar torrt, "-Jag har inte kunnat tillföra skolan just den kompetensen, [...]." He.

Han pekar på ngt otroligt viktigt då han efterlyser fler forskarutbildade lärare i skolan, det skule verkligen kunna vara den vitala länken i samarbetet mellan gymnasiet och högskolan, och förbereda elever för högre studier, samt på ett tidigt stadium tillföra de unga liven metod och kritiskt tänkande.

Det avslutande stycket (ingress Unus sed leo), tar han även upp vilken tillgång en latinlärare faktiskt är för en skola, och de tvärvetenskapliga (modeord!) möjligheter som finnes. Lektorn nämner själv en lektion om Linné på naturvetenskapen, och ger även andra förslag på samarbete mellan latinet och historia, svenska, religion, etc.

Det finns även en liten spalt brevid om hur gymnasiereformer påverkar latinet. Den lyckligen avblåsta GY 07 skulle slå ihop inriktningarna kultur och språk till en enda. (Så befängt!)
Vi får se vad som händer vid nästa översyn av gymnasiet. (Jisses, vad de petar i det där.)
Den där halvbakta reformen om meritpoäng för vissa ämnen kanske kan leda till ngt gott.

Praeterea, håller vi idag tummarna för kårobligatoriet. Det är inte tvångsanslutning, som vissa obildade nissar som hävdar, utan en vacker, symbolisk kvarleva som bör omhuldas från de första universiteten, som var just sammanslutningar, ett gille, av studenter.