Gigantes et nani

Oh please:

"Och i den nya boken "Humaniora i Sverige. Framväxt - guldålder - kris" målar han upp en närmast förfärande bild av förfallet inom svensk humanistisk bildning och forskning. Allt är dessutom 68-generationens fel. Marxismens anstormning inom universiteten, menar han, kom att röja vägen för allsköns destruktiva irrläror som postmodernism, postkolonialism och feminism.
De ersatte sådant som fakta, historia och empiri i forskningen med spekulationer, politisk korrekthet och snåriga teorier till den grad att ingen längre kan känna igen den gamla humanioran, än mindre säga vad den egentligen ska vara bra för. Om någon ens längre bryr sig. 40 år av vänsterförvillelser har lett ner humanioran i en djup identitetskris."

Mitt stora hopp var först att det var ett aprilskämt, en slags utsökt parodi på det där utbredda konceptet med "arg äldre vit man som vet bäst och kämpar för att vara relevant", men då den tydligen publicerades den 29 mars, är nog så inte fallet.

Jag tänker inte på något sätt förneka att den svenska humaniorna har problem på många fronter, men att gå till angrepp med ett så trubbigt instrument är bara löjligt. Han talar om "vänstern" ty visst kan alla med den politiska lutningen inordnas i en enda åsiktsgrupp, och att skylla allt på feminism, ack, var ska jag börja. Det är synd, boken verkar i övrig intressant med en historia över svensk humaniora, och jag instämmer på många sätt i hans kanontankar, man önskar att han låtit dessa fakta tala för sig, istället för att släppa fram en tvångsmässig bråkighet.

Det blir genom hans egen försorg ytterst tydligt att det är viktigt för denne man att provocera (och jag som gillade hans Hedenius-biografi):

"Professorn ler nöjt. Han gillar att vara käring mot strömmen, erkänner han, och ser särskilt belåten ut när han har formulerat en bra oneliner, helst polemisk."

Slutklämmen är ganska så lysande, tack till den spefundige journalisten(och vidare avslöjas någons Allan Bloom-komplex):

Har han då något gott råd till en ung, humanistiskt intresserad student?
- Läs Platon!
Jag väntar på en forsättning. Det kommer ingen, men professorn ser än en gång så där misstänkt nöjd ut.