Wednesday, April 02, 2008

quasi cursores vitae lampada tradunt.


Jag råkade köpa The Penguin Latin Dictionary häromdagen, visserligen pga. min enorma kärlek för just Penguin, men det var inte huvudorsaken. Inte heller var det faktum att jag faktiskt behöver en enklare latin-engelskt ordbok till hands för en del mindre formuleringsproblem i avhandlingsskrivande, och underbara detaljer som att de två författarna har väldigt rara små presentationer, t.ex så avslutas David Butterfields med meningen; ”His wider interests lie in the history of Classical scholarship, Latin and Greek verse composition and antiquarian bookcollecting”, var bara bonus, likaså är den trevliga introduktionen, med den hoppfulla exhortationen:

Whatever the lamentations of those who believe Classics to be dying or the complaints of those who regard the subject as outmoded, a stream of young students with keen minds and fresh perspectives continues to flow into Classical research from diverse corners of the world. Though not immense in number, their willingness and ability to engage with the Classical world and its myriad facets- not least the Latin language- is now more noticeable than ever.”

Nej, det som fick mig att faktiskt lägga mina surt förvärvade slantar på disken var att boken har en s.k. blurb (alltså ett beundrande omdöme kläckt av recensent eller sympatiserande person) på framsidan av Boris Johnson. Det är lite som om Vilborgs svensk latinska ordbok skulle blurbats på framsidan av, tja, jag vet verkligen inte, det finns i sanning ingen riktig svensk motsvarighet.

Denne Boris har visserligen en degree i Classics (Oxon), har producerat åtskilliga böcker och har varit chefredaktör för the Spectator, samt har även varit en av Storbritanniens mer färgstarka politiker, MP och member of the shadow cabinet (ett roligt porträtt hittar man i Toby Youngs The sound of one hand clapping, en tunn uppföljare till How to loose friends and alienate people, och den gode Boris är i allmänhet underbart quotable), dock fastnade, såsom så många andra i sexskandaler ("an inverted pyramid of piffle"), men kandiderar trots detta till posten som borgmästare i London.

Hans blurb, som väl ändå är lite förvånande, verkar inte vara från en recension, han kanske känner författarna sedan gammalt:

Just as Latin is coming back into fashion, here is a fresh and unintimidating guide for anyone wanting to read or write in that beautiful language. It’s a piece of cake- in fact it’s a fragmentum placentae!”

(Precis som ovan verkar det finnas en övertygelse om en renässans för latinet, något som jag erkänner att jag ställer mig en smula tvekande till.)

För att slutligen säga något om den lilla ordboken, är den behändig, inte särskilt uttömlig, mer ett komplement för att hitta rätt engelskt ord när man inte ids brottas med OLD. Vidare finns längst bak ngra praktiska listor, såsom en över latinska namn (person-, guda-, geografiska- osv), en radda citat, och en praktisk kronologi över dels utvalda författare, dels samtliga kejsare, samt slutligen ngra översiktliga kartor. Den inleds dessutom med de vanligaste böjningsmönster och är en praktisk referens, men, som sagt, det var denna otippade endorsement som jag inte kunde motstå.

1 comment:

Hans Nilsson said...

Jag gillar också Boris Johnson, har nyligen läst hans bok "The Dream of Rome". Rekommenderas!