Bellum iustum

Oj, vad ska man säga om fredagen? (Jag känner mig i högsta grad ålagd att återrapportera då vissa i Rom är nyfikna.) Auditorium minus var helt och ytterligt proppat, folk satt på golvet och klämdes in längs väggarna, och det var med viss sorg man såg det fantastiska vädret och strålande solen stängas ute av de tunga träluckorna, då det var nödvändigt för powerpointen.

Två errata-noteringar inledde respondenten, utan kaffefläck på byxorna, med, och sedan fick opponenten ta vid. Ett ypperligt jobb hade hon gjort, en av de få saker man kan märka, om man är småsint, vilket man är, var att hon uppvisade en enorm och virtuos variation i sitt uttal av ’legitimacy’. Jag måste erkänna att jag lyssnade mest på de bitar som handlade om Historia Augusta, då jag är något försjunken i den för närvarnade, och då jag redan gladeligen citerar Symes omdöme om den eventuelle författaren av verket; ”perhaps a professor on the loose, a librarian seeking recreation, a civil servant repelled by pedestrian routine”, uppskattade jag opponentens liknelse av att använda Historia såsom källa till denna turbulenta tid, som hon uttryckte det; ”Imagine writing the history of the Gulf War using only a comedy show [as the source].”

För er som oroat er för respondenten, soyez tranquille, han klarade sig ypperligt, och även ställd inför mystiska mynt, i opponentens powepointade utfrågning, som blott fanns i 3 ex (varav två vid obskyra museer i Balkanområdet och ett privat), behöll han lugnet och svarde klokt, vare sig det gällde personifikationer, rättmätiga krig eller glober.
Åtskilliga mynt uppvisades genom bildkameran på väggen, som den skäggige respondenten fick kommentera, och hans inte försumbara likhet med vissa soldatkejsare, blev ytterst påtaglig, i synnerhet då de möttes i profil. (Sätt en krans på den forne doktoranden, vilket väl lär inträffa vid lämplig promovering, och de går knappt att skilja på.)

Opponentens slutord var även de charmiga, då hon lyckönskade till ”a fabulous book”, vilket får en först att tänka på någon slags fashionista -estetik (visst är det en snygg avhandling, men knappast säsongens it-bag), och därefter om det var någon slags förtäckt snärt, i betydelsen att den var lögnaktig. Anyhooo, lysande försvar.

Efter frågor från auditoriet, vilket var åtskilliga, numismatics attracts a crowd, kom en opposition, den s.k tredje opponenten, i form av ngra kollegor, som tagit fasta på det ovan nämnda skägget och menade sig ha kunnat urskilja the masterplan för avhandlingen, nämligen att skapa ett skäggigt världherravälde. Saken blev inte bättre av att dessa kunde påpeka att även båda handledarna var beprydda med ansiktshår.

Därefter var förstås sedvanligt mingel, vilket jag skippade för att dra till Carolina and put in my hours there, och dricka kaffe förstås. Tydligen fick avhandlingen godkänt då festen inte inställdes, utan var fantastiskt uppsluppen och förbaskat rolig. (Lovisa, bilder kommer på FB)