mortua?

Här följer den insändare som jag skickade till UNT i förra veckan med anledning av deras Carolina-artikel, men som de tydligen inte behagar publicera och jag vet inte varför.
Man har väldigt begränsat med ord, så den är inte direkt resonerande:

När jag läst artikeln om Carolinabiblioteket, publicerad den 8 april, förvånades jag. Det som jag reagerade mest på var påståendet "idag arbetar forskarna mest och bäst på sitt arbetsrum med sin dator", och jag undrar om två aspekter beaktats.

För det första finns det åtskilliga som bedriver forskning som intehar arbetsrum vid universitetet. De kan vara tillfälligt besökandeforskare, produktiva emeriti utan rum, nyligen disputerade som ännuinte har tjänst, eller rentav frilansande amatörer.

Vidare, en forskande grupp utan arbetsrum är studenter på s.k. avancerad nivå, som kämpar med uppsatser, och strax tillkommer även mastersstudenter.Dessa har inget arbetsrum och behöver i högsta grad denna arbetsplats.Carolina är nämligen en arbetsplats. Läsesalarna har bra öppettider, lättillgänglig referenslitteratur, samt har obligatorisk garderob vilket ger arbetsro. Carolina är nu öppet för alla, och det voreodemokratiskt att starkt begränsa möjligheten för forskning sombedrivs av andra än forskare med arbetsrum.

För det andra, så frågar man sig om universitetet vill uppmuntra attforskarna sitter allena på arbetsrummet? Borde inte tvärvetenskaplighet och samverkan främjas av universitetet? Hur ska det ske om forskarna hänvisas till sina arbetsrum? Carolina utgör engivande träffpunkt för forskare, och kontakter knyts inte bara över ämnesgränserna, utan även generationsskillnader överbryggs. Det är ett av de få ställen som erbjuds för studenter och etablerade forskare att informellt interagera.

I satsningen på mastersprogrammen blir det än viktigare att kunnaerbjuda forskningsbibliotek som fungerar som en arbetsplats, och inte bara bruksbibliotek. Varför inte erbjuda mastersstudenterna inom humaniora bord i t.ex. C-salen, och sålunda skapa ett naturligtcentrum för diskussioner såväl inom mastersprogrammen som överämnesgränser och hierarkier? Jag hoppas man väljer att både bevara ochvidareutveckla denna mötesplats och arbetsplats för forskare på alla nivåer.