Romanitas?

Det verkar gå en smärre trend i s.k alternativhistoriska böcker om Rom och dess imperium.
Såg denna i handeln häromdagen:
Romanitas av Sophia McDougall
Den verkar hemskt fånig.
En sammanfattning: "Set in an alternate reality where the Roman Empire never fell, Romanitas is the first in an upcoming trilogy which criss-crosses across the planet, telling the story of a time of great upheaval within the Empire. The novel opens in a time roughly parallel with our own. The Roman Empire has expanded to encompass half the globe, reaching as far east as India and as far west as the centre of the North American continent. The slave-society still exists and crucifixions still take place (albeit with more advanced crosses). "
Dessutom allmänt sågad verkar det som.
http://www.amazon.com/gp/product/075286078X/103-0254444-2247052?v=glance&n=283155&n=507846&s=books&v=glance

De flesta recencenterna rekommenderar istället
Roma Eterna av Robert Silverberg
Den är "an exploration of a Roman empire that survived in some form to a time contemporary with our world's present. The turning point in his version reflects Gibbon's view that Christianity undermined the later empire, though Silverberg disposes of Christianity long before its this-world birth by preventing the Jews' escape from Egypt. (He also eliminates Muhammad and Islam.) His development includes a good many realistic features, such as fairly constant tension, sometimes erupting in warfare, between Greek and Latin cultures within the empire. He also plays dating games for the historically literate with a calendar reckoned from the founding of the city in our 753 B.C.E. "
http://www.amazon.com/gp/product/0380814889/103-0254444-2247052?v=glance&n=283155&v=glance

Alternativhistoriens nestor har även han varit och nosat på Rom, den gode Harry Turteldove har skrivit Agent of Byzantium, med samma premiss, att Romerska imperiet aldrig föll.
http://www.amazon.com/gp/product/0671875930/103-0254444-2247052?v=glance&n=283155&v=glance

Jag känner faktiskt inte för någon av dessa, och egentligen tycker jag altenativhistoria som genre är en gnutta löjligt. Det är visserligen en gammal ärevördig tradition, men...
Visst känns det lite krystat?

Dock, låt oss sluta med en trevlig länk; en liten guide till samtida skönlitterära böcker om Rom-
http://www.amazon.com/exec/obidos/tg/guides/guide-display/-/2NX4ZIAY2LVXF/ref=cm_bg_dp_m_1/103-0254444-2247052

Slovacicae feriae

En slovakisk semester, det är vad jag haft. Välbehövligt och underbart.
Dagen innan avresan insåg jag hur välbehövligt det var då jag plötsligt upptäckte att jag var på Carolina iförd mina lurviga tofflor. Jag hade av tankspridd stress inte kommit ihåg att byta skodon innan avfärd. Dock, det bästa med Carro är att även om man är utstyrd på detta sätt så är man iaf inte mest udda och eccentrisk.

Kan berätta att man i det fina landet Slovakia kan köpa smörgåspålägg av märket Spartakus. Det är en skivande gladiator på paketet.

Tusen, tusen tack till min iucundissima et peritissima linguae gästbloggare K, som jag verkligen hoppas vill någon gång skriva igen. Maximas gratias tibi, amicae, ago.
Många gratulationer är även, vid sidan av mitt underdåniga tack, i sin ordning till denna sköna dam då även hon antagits till doktorandstudier. Feliciter!

De cordibus tribus Ennii

Romarna var ju som bekant inte alltför angelägna om att lära sig främmande språk (såvida detta språk inte var grekiska, vill säga). Individer som föddes utanför Rom, och med ett främmande modersmål, blev alltså tvungna att vid sin ankomst till staden i fråga lära sig latin, såvida de inte redan lärt sig detta från barnsben. Skolexemplet på detta är ju Catullus, född och uppvuxen i Verona, på den tiden en galliskspråkig utpost, och som med sin diktning fört med sig ett så viktigt ord som det galliska basia till Rom, och till var latinists första grundläggande vokabulär.

Gellius (17.17.1) berättar följande lilla anekdot om den store Ennius, född i Rudiae i Calabrien:
Quintus Ennius tria corda habere sese dicebat, quod Graece et Osce et Latine sciret.

Ennius blir därför den förste dokumenterade flerspråkige individen under romarrikets långa historia, och uttrycket som här används är alltså "att ha mer än ett hjärta", rätt så gulligt, och väl igenkännbart för var och en av oss som råkar tala mer än ett språk flytande. I samma veva antyds att Ennius värderade samtliga språk lika högt, och däremd den höga aktning de italiska folken då kände för sina modersmål, de icke-latinska italiska språken på halvön, som samtliga dog ut under romarrikets successiva utbredning århundradena f.Kr.

Att Ennius ska ha talat oskiska är dock något märkligt, då Rudiae vid tidpunkten för hans födelse (omkring 239 f.Kr) låg under messapiskt styre, snarare än oskiskt. Och därom hava de lärde tvistat i nära nog 2000 år.

Vi kan här kringgå hela diskussionen och istället ägna oss helhjärtat åt att studera oskiska (framför allt som messapiskan är ytterst fragmentariskt bevarad!), och därigenom kanske förstå desto mer av den store mannens diktning.

Introduktion till oskernas språk och skrift:
http://www.ancientscripts.com/oscan.html

Och lite hard-core oskisk grammatik kan väl aldrig sitta helt fel? (Perfekt partytrick!)
http://www.forumromanum.org/latin/buck_1.html#14

Gästbloggare: doctissima (k)

Gastritis

Japp, så är det. Men får väl skylla sig själv, i synnerhet när man tittar på de senaste alkoholstinna notiserna här. Vi kanske ska byta namn till alkobloggen.

Titta på detta istället:
http://semperegoauditor.typepad.com/ccc/

Eller det här:
http://campusmawrtius.blogspot.com/

Han påminner oss om, om ni rullar ner lite, att i måndags var det Maecenas dösdsdag.
Värt att tänka på.

Mer om Maecenas:
http://www.harrys-stuff.com/horace/horace-maecenas.php

http://www.orbilat.com/Encyclopaedia/M/Maecenas.html

Adulatio

Jag är enormt fånig. Jag försöker även låtsas att jag är ung. Tragiskt.
Ikväll har jag dock pratat med Promoe och sålunda efter Looptroops spelning fått förklara hur mkt bl.a "The Long Distance Runner" betyder för mig. Helt darrig och glad. Vilken trevlig pojk.
Här ska ni titta:
http://www.looptroop.nu/

Ett käckt latincitat borde finnas här, men är väl för onykter.

Vi ger er istället en hel hemsida på bara, bara latin:
http://www.mebsuta.com/domus.htm

Konstig men lustig.

Turma

Bättre nu. Nästan fungerande.
Under min rehabilitering läste jag om Mary McCarthys fantastiska bok "The Group", då jag ville minnas att Sortes Vergilianae utövades däri. Jodå:

[I en beskrivning av den eccentriska familjen Andrews]

When they had to make a joint decision, like whare to send young Billy to college or what to have for Christmas dinner, they would solemnly do the "Sortes Virgilianae" in full concourse assembled with Mr Andrews' old Aeneid; the idea was that the children became voting members of the family when they were able to construe Latin- think of that!

Fantastisk barnuppfostran!

Mer Mary McCarthy, som faktiskt var gift med Edmund "Bunny" Wilson (se nedan) i några turbulenta år:
http://www.nytimes.com/books/00/03/26/specials/mccarthy.html

Crapula et gravedo capitis

Jag är så förbaskat bakfull.
Sålunda, en dikt som väl beskriver hur jag försatte mig i detta tillstånd:

Minister vetuli puer Falerni,
inger mi calices amariores,
ut lex Postumiae iubet magistrae
ebrioso acino ebriosioris.
at vos quo lubet hinc abite, lymphae,
vini pernicies, et ad severos
migrate. hic merus est Thyonianus.

Försök gärna läsa rad 4 snabbt. Tungan blir liksom onykter.
Catullus dikt XXVII, om någon undrar.

Här finns översättning till alla möjliga språk:
http://rudy.negenborn.net/catullus/text2/e27.htm

Telephonium gestabile

Ett bra sms:

Salve! Num lacuna tua huius vesperi adhuc manet?

Tyvärr icke.

Sortes amicarum

Sortes har lockat många, de flesta håller sig till da eightball, men jag känner att den är inte utförlig nog. Under en ganska nyss avslutad och särdeles ångestgivande konversation med en fantastisk väninna kördes lite sortes v. efersom det verkar som hon också ska erbjudas doktorandplats. Den ljuvliga Karin fick VII:616, som lyder följande, återigen med Björkesons översättning:

Hoc et tum Aeneadis indicere bella Latinus
more iubebatur tristisque recludere portas.
Abstinuit tactu pater aversusque refugit
foeda ministeria, et caecis se condidit umbris.

(Konungen ombeds nu förklara krig mot Aeneas, och låta upp som sedvänjan är, förödelsens portar. Denne vägrar dock vidröra dem och drar sig undan med avsky vad man begär, flyr in i skyddande skuggor)

Förlåt, carissima Karin, min usla spådom. Jag vill verkligen tolka detta välvilligt, det hela hänger dock på om du är kungen eller Aeneas. Och vad symboliserar portarna? Jag tror dock att du är Aeneas, och att det finns krafter som rör sig mot din lycka, men att du kommer att segra i slutändan.

Vidare har den sköna H., hemfallit till blodigt eightball beroende rörande sin framtid. det är såväl professionella som amorösa funderingar, men mest drivs hon av en lust att snärja någon ur Hammarbys fotbollslag. Jag ger en hjälpande had och slår i Aeniden för din skull. Mitt finger faller på III:116 (hm, båda slutar i 16, intressant), and makes little sense:

Nec longo distant cursu: modo Iuppiter adsit,
tertia lux classem Cretaeis sistet in oris.'
sic fatus meritos aris mactavit honores,
taurum Neptuno, taurum tibi, pulcher Apollo,
nigram Hiemi pecudem, Zephyris felicibus albam.

(Björkeson: Avståndet dit är inte så långt; om Jupiter bistår angör vi Kretas kust på tredje dagen med flottan. Med dessa ord för han fram till altaret värdiga offer: åt Neptunus en tjur, en tjur åt dig, sköne Apollo, svartulligt får åt stormen, och vitt åt bevågna sefyrer.)

Pulcherrima H., detta är kryptiskt. Jag tror dock att du kommer få svar på någon av dina framtidsundringar inom tre dagar, och till det du vill är avståndet hursomhelst icke långt. Dock, du behöver någon mäktig individs beskydd och bistånd (Jupiter!), men det tror jag du redan ordnat.
Altaret och offerdjuren är ju så klart en vägledning till hur du ska träffa och fälla dina Hammarby-gossar, ett altare är i dessa dagar en bardisk, och offerdjur, jo, du behöver en s.k wingman vid utgång, så att deras kompisar inte blir ensamma. Minst en ljus och en mörk, samt gärna två manliga kamrater. Ge dig ut på Söder och härja!

Och för egen del? Har redan tittat på min yrkesmässiga framtid, men hur är det med kärleken? Vissa specifika frågor finns det faktiskt att ställa. Jag har försökt och försökt med da eightball, men den säger bara att det är svårt att förklara just nu.
O fan, (förlåt; Edepol) fingret fastnar på VI: 455, Aeneas möter den irrande Dido medan han gör besök i Dödsriket, ni minns, hon som tog livet av sig då han lämnade henne. Och hon springer från honom... Jag tror vi återvänder till da eightball...

Tack till doctissima Erika för den alternativa Sortes tolkningen!

Sortes Vergilianae

Det var redan under antiken bruk att vid behov av vägledning och profetsia på måfå sätta fingret i Aeniden, och sedan tyda de verser där man av slumpen hamnat. Detta var ett begrepp, Sortes Vergilianae, och detta bruk fortsatte in i modern tid. (Aeniden ersättes i viss mån av Bibeln i och med kristnandet, men Vergilius levde kvar som profet länge)

Jag är nu i slutet av fjärde boken av Aeniden och i min utmärkta skolpojkskommentar från 1895, berättas det runt raderna 615-620 att den olycklige Karl I/Charles I av England fick upp just dessa då han försökte sig på Sortes V.

at bello audacis populi vexatus et armis,
finibus extorris, complexu avolsus Iuli
auxilium imploret videatque indigna suorum
funera; nec, cum se sub leges pacis iniquae
tradiderit, regno aut optata luce fruatur,
sed cadat ante diem mediaque inhumatus harena.

Otäckt passande, Charles I ansattes i sanning av av krig (bello...vexatus), slets från sina barn (avolsus), bad förgäves om hjälp (auxilium imploret), såg de sinas ovärdiga död (indigna suaorum funera), dog tidigt (ante diem) och kan väl i viss mån sägas ha legat obegravd i sanden (inhumatus harena).

Allt om Karl I:
http://www.royal.gov.uk/output/Page76.asp

Försökte göra Sortes över min doktorandplats men fick II:453:

Limen erat caecaeque fores et peruius usus
tectorum inter se Priami, postesque relicti
a tergo, infelix qua se, dum regna manebant,
saepius Andromache ferre incomitata solebat
ad soceros et auo puerum Astyanacta trahebat.

(Ung. i Björkesons översättning: Baktill fanns det en hemlig dörr, och en gång varigenom alla gemak i Priamos' slott förbands med varandra. Oledsagad kom här den sorgsna Andromache ofta, när ännu riket bestod, till svärföräldrarnas boning, förande med sig tii farfaderns knä Astyanax, gossen.)

Svårtolkat. Är Göteborg min hemliga dörr, då jag alltid tänkt mig doktorera i U-a? Att alla gemak förbinds med varandra, detta kan leda till annat, jag blir ej isolerad från övriga klassiska institutioner? Oledsagad, jo, jag flyttar ensam, men sorgsen, det låter inte bra.
Och svärföräldrar och gosse? Jäklar. Alltså, ett icke långlivat äktenskap, "när riket annu bestod", med avkomma är vad jag har att vänta mig i Göteborg.
(Anspelningen Astyanax* är doch för otäck att ens tänka på.)

Är det någon som har en alternativ tolkning?

Försök själva med Sortes! Mkt enkelt!
Själv föredrar jag dock "Magic eightball" för min framtidsångest, den har aldrig fel!
http://www.creamy.org/eightball/

*Astyanax kastades ner fån Trojas murar av den otäcke Odysseus (jodå, jag står på Trojanernas sida) så att han inte skulle kunna hämnas sin fader, Hector.

Ita est

Det finns inget ord för "ja" på latin. Ska du svara jakande kan man säga t.ex. ita est, ita vero, sic eller etiam. Dessa uttryck skulle jag gissa kommer från den latinska dramatiken.
Man svarar alltstå typ "så är det" eller "i sanning så".

Ett annat ganska vanligt sätt är att upprepa det aktuella ordet på ett bekräftande vis, så på frågan - Solusne venisti? (Kom du ensam?), svarar man sålunda -Solus (Ensam/Ja) om så nu var fallet. Eller så återanvänder man verbet: -Vidistine eum? (Såg du honom?), och om man nu gjort det svarar man -Vidi (Jag har sett [honom]/ja).

Man kan även använda sig av s.k samtyckesverb, assentiri-samtycka till ngt, så man kunde svara -Assentior (Jag samtycker), eller annuere (Nicka bifallande).

Jag har även för mig att man kan använda Placet (Det behagar) , men detta grundar sig mest på världshistoriens mest romantiska frieri, för att fortsätta vårt Sayers-tema, nämligen Lord Peter Wimseys slutligen lyckade frieri till Harriet Vane på sista sidan av "Gaudy Night":

"With a gesture of submission he bared his head and stood gravely, the square cap dangling in his hand. ‘Placetne, magistra?’ [Och hon ba'] ‘Placet.’"

(Nu vet ju visserligen alla att det är den akademiska ritualen som anspelas på, det är inte latinet som är huvudsaken, men jag föreställer mig gärna att hon svarar ja just då det hela sker på latin. Jag skulle inte avböja ett sådant. Läs mer om frieriets akademiska kontext: http://www.cluelass.com/Guide/FAQTrivia.lasso)

Nåväl, jag har tackat ja till Göteborg, jag gjorde det dock på ren svenska.

Fer auxilium!

De vill ha mig i Göteborg.
Vad nu?
Hjälp!

Citharae Hispanicae pulsator

Såg Bob Dylan dokumentären på tv igår och vid en inzoomning på han high school yearbook kiunde man skönja att Bob minsann läste latin!
Föga förvånande om man tänker på han fantastiska, kompakta texter.


Vidare vill jag att alla i universum ska läsa Dorothy Sayers essä om att lära sig latin och fördelarna därav:

http://www.memoriapress.com/articles/sayers-intropage.html

Jag skulle gärna lägga ut den här, men den är för lång.

Har sovit för mycket, men nu, nu ska jag sätta mig med Vergilius.

Vox Gothoburgensis

Och de pratar bra konstigt därborta! Jag har alltid trott det var en parodi och överdrift, göteborskan, men det är ju sant och verkligt.

Det gick inte så bra. Jag tror hon ansåg att jag hade för lite lingvistik för en språkvetenskaplig avhandling och för lite kunskap om den aktuella tidsperioden för en filologisk dito. Ack ja.
Har nu iaf besökt samtliga klassiska institutioner i Sverige!

Lingua Latina omnibus

Nu finns det ingen ursäkt längre för er icke latinkunniga. Med denna enkla och tillgängliga kurs kan ni alla bli goda latinister:
http://www.latinforalla.net/index.htm

Jag högaktar verkligen den store Staffan Edmar, skicklig läroboksförfattare tillika skapare av denna nätkurs, då han elegant förklarar varför man ska lära sig språket:

"Att enbart läsa latinska texter och ord i översättning kan jämföras med att lära känna
ett främmande land utan att besöka det: man hör andra berätta om det, man läser böcker om det, man ser filmer därifrån. Men som varje utlandsresenär vet är inte detta detsamma som att resa till landet självt. "

Quis fallere possit amantem?

Den odödlige Vergilius har ett sådant otroligt öra för talspråk, i synnerhet i Didos arga och sorgsna angrepp på Aenenas (som tänkte lämna henne utan att säga något, sedan gudarna beskyllt honom för att vara pussywipped, "uxorius", så nog förtjänar han det).
Hon far ut, hon rasar, hon anklagar honom, hon ber och bönar, och alla som någonsin haft ett förhållande som inte slutat på bästa sätt kan utan tvivel känna igen sig.
Det som på något sätt gör det hela så läskigt realistiskt är hennes lilla framviskade "Mene Fugis?"- Eller flyr du från mig?- efter de högtravande ederna. Oh, så bra!

Rubriken, Quis fallere possit amantem?-Vem kan lura någon som älskar?- är vad Vergilius retoriskt undrar då han beskriver hur Dido snabbt fattar misstankar, trots att Aeneas försöker ombesörja avgärden i hemlighet. Vergilius har väl både rätt och fel dår, visst kan man emellanåt snabbt känna av om något är skevt, men, finns det något mer lättlurat än en nyförälskad? (Sade hon bittert)

Pudor reginae

I min fantastiska skolpojksutgåva av Aeniden (med klumpiga marginalantecknigar av gossehand) från 1895, finns denna förklaring till "pudor" (hederskänsla, blygsel, skam, kyskhet, ärbarhet):

Pudor is that feeling of shame which rises from self-respect.

Kontexten är att Didos syster Anna har just uppmanat henne att lämna sin kyskhet (pudor) and take a chance on Aeneas.
Och det gör hon minsann, hela naturen ylar och dånar när de äntligen får till det. I en grotta.

Aquae effluvium

Man vet att man har mycket att tänka på när man är uppe och rensar sin avloppsbrunn (ick) klockan halv fyra på morgonen.

Jodå, göteborgarna har tydligen tänt till på min undregivenhet, jag har ombetts komma ner för "samtal" i nästa vecka. Dett ger upphov till oro och ångest på så många plan; för att dörja med det stora, så aktualiserar det min ständiga inre konflikt rörande neo-latin versus senantikt dito, därpå följer, per automatik, det där med att stå fast vid sitt projet, och förstås, sina ideal. Sedan är de de mindre bekymmren, har jag något vettigt att säga vid ett sådant här samtal, kommer de bli besvikna, vad innebär ett sådant här samtal, är det många kanditater som de samtalar med, eller bjuder de bara ner mig för att kunna bevisa att de sökt efter en extern kandidat, innan de tillsätter en lokal förmåga, hur mycket Jordanes hinner jag läsa in över helgen, och mest brännande, kommer jag kräkas ombord X2000, samt vad ska jag ha på mig?

Det gäller bara att inte få en massa förhoppningar.
Ska nu roa mig med att skura undersidan av golvbrunnsgallret.

Irrumare

Nåväl, har redan fått ett visst gensvar på min ansökan till Göteborg. Dock, de hatar mitt projektförslag. De ogillar neo-latin. Det är inget fel på neo-latin i sig, men...
Senantikt ska det vara. Jag mottog en lista på diverse idéer och fick frågan om något av detta föll mig i smaken. Jodå, allt såg hemskt spännande ut, men...

Det hela handlar väl om passion. Jag svärmar ganska rejält för neo-latinet och har inriktat mig mot det mer och mer de senaste åren, och det skulle kännas konstigt att överge detta då Göteborgs anslagens siren-sång pockar. Ska man fejka lusta gentemot ett ämne som aldrig tidigare tänt en det minsta? Kättjan kan ju vakna med tiden.

Så resonerade och resonerar jag. Skrev sålunda ihop ett väldigt enthusiastiskt och kanske en gnutta krypande svar och lider nu vissa kval över mitt svek mot neo-latinet.
Hade sålunda ett långt ångestsamtal med min frater, tillika ständiga musa, där jag efter min långa litania om att sälja sig och överge principer, förklarade:
-"....det känns som jag står där framåtböjd, och särar på skinkorna och ropar ta mig, ta mig till Göteborgarna."
-"Men," svarar då min kloke bror, "är det inte vad latin handlar om, egentligen?"

Leges militares

Något som jag snubblade över häromdagen. Man undrar vem som suttit och knåpat ihop detta:

Murphy's Laws of Combat - put to Latin.

If the enemy is in range, so are you.
Si hostes visibilis, etiam tu.

Incoming fire has the right of way
Missiles invenientes semper potestatem viae habent

Don't look conspicuous, it draws fire
Noli eminere, catapultas allicies

There is always a way
Putamus viam semper esse

The easy way is always mined
Via perfacilis laqueis semper plena

Try to look unimportant, they may be low on ammo
Conare nullius momenti videri fortasse missilibus careant

Professionals are predictable, it is the amateurs who are dangerous
Peritissimos semper praevidere possumus, rudi autem periculosi sunt

The enemy invariably attacks on two occasions: (a) when you are ready for them, (b) when you are not ready for them
Duobus temporibus oppugnant hostes: cum parati estis, et cum imparati estis

Teamwork is essential, it gives them someone else to shoot at
Collaboratio maximi momenti est, quia eis alterum scopum praebet

If you can't remember, the claymore is always pointed at you
Si id memini non potes, scutula dirumpens semper at te collineata est

The enemy diversion you have been ignoring will be the main attack
Negligentia hostium quam non coluistis primus impetus erit

A sucking chest wound is nature's way of telling you to slow down
Vulnus pectoris sugens ne properetis mos naturae dicendi est

If your attack is going well, you have walked into an ambush
Si impetus bene it, in laqueum incessistis

Never draw fire, it irritates everyone around you
Numquam catapultas allice, iram omnium concitabis

Anything you can do can get you shot, including nothing
Ex quocumque facere poteris te sauciabit, nihilo comprehenso

Make it tough for the enemy to get in and you won't be able to get out
Si hostibus difficile incedere facias tu quoque male extricabis

Never share a foxhole with one braver than yourself
Numquam fossam compartire cum viro tibi fortiore

If you are short of anything but the enemy you are in a combat zone
Si nihilo carueris nisi hostibus loco pugnae es

When you have secured an area, don't forget to tell the enemy
Si locum inexpugnabilis facias, memento hostibus de hoc profiteri

Never forget your weapon is made by the lowest bidder
Numquam obliviscaris tua tela facta ab eis qui minima liciti sunt

Mer sådant: http://miljokes.com/latinlaw.htm

Vad hade Caesar sagt?

Homines africi

Måste bara säga att den kommentar-spam man får är djupt underhållande.
Den stora favoriten är:

Hi, You have a nice blog and I believe that you DESERVE more in life; that is why you are receiving this today. Click NOW to know more on What Oprah Never Told Anyone today. Consider yourself MADE! Imagine the FREEDOM!!!
--Posted by Dating African People to latinbloggen

Jag missar uppenbarligen något. Tur att http://www.blackpeopleloveus.com/ finns.

Vita lis est

Ett klipp från http://www.uppsalanytt.se/news.asp?newsID=2400, för att reflektera min fortsatt muntra sinnestämning:

"Otrygg tillvaro för landets skuggdoktorander
Arbetskamrater som inte hälsar. En ständig oro för inkomsten. Utanförskap och otrygghet. Det kännetecknar vardagen för många av landets skuggdoktorander. Nu uppmärksammar Högskoleverket deras situation i en ny rapport.
En skuggdoktorand bedriver forskarstudier utan att vara antagen till en forskarutbildning. Han eller hon hoppas på att så småningom bli en riktig doktorand. Begreppet uppstod efter 1998 års reform av forskarutbildningen. Då infördes skärpta finansieringskrav för forskarutbildningen som innebär att en doktorands finansiering måste vara klar redan vid antagningen. Att tillåta skuggdoktorander är ett sätt för lärosätena att kringgå de skärpta reglerna.- Skuggdoktorander har en mycket svag ställning vid landets universitet och högskolor och kan lätt bli utnyttjade. Dessutom är det så att lärosäten med skuggdoktorander bedriver en olaglig verksamhet, säger Sigbrit Franke, chef för Högskoleverket.Det är omöjligt att veta hur många skuggdoktoranderna är eftersom de egentligen inte får finnas. Men i en undersökning som Högskoleverket genomförde 2003 uppgav många av landets doktorander att de påbörjat sin forskarutbildning innan de blev antagna. Även om inte alla dessa varit skuggdoktorander antyder detta att forskning i det fördolda inte är något ovanligt.Högskoleverket har nu genomfört en studie för att ta reda på mer om skuggdoktorandernas situation. Åtta skuggdoktorander har djupintervjuats. Gemensamt för dem alla är att de drivs av ett brinnande intresse för sitt ämne. Ofta är det en handledare inom grundutbildningen som har öppnat bakdörren till forskarvärlden genom att erbjuda dem möjligheten att påbörja forskarutbildningen utan att vara antagna.Intervjupersonerna känner tacksamhet gentemot sina handledare, samtidigt som de är frustrerade över sin situation. De måste själva ordna med sin försörjning genom att söka stipendier eller arbeta vid sidan av. Finanseringsfrågan utgör en ständig källa till oro och tar mycket tid från forskarstudierna. Dessutom har skuggdoktoranderna inget ekonomiskt eller socialt skyddsnät. Utanförskap är en annan baksida av deras vardag. Kollegerna låtsas inte om dem, de blir inte medbjudna på sociala aktiviteter och känner att de inte har rätt att använda institutionens utrustning.- Min förhoppning är att rapporten ska bidra till att öka medvetenheten om skuggdoktorandernas situation och få till stånd en bred debatt om hur man kan lösa problemet, säger Sigbrit Franke.Högskoleverket kommer nu att gå ut med en förfrågan till alla universitet och högskolor om vilka rutiner de har för att kontrollera och förhindra förekomsten av skuggdoktorander."

Cogito sumere potum alterum. Ganymede, plus vini rubri!

Prima

Jag var häromveckan på kurs för att lära mig bli en bättre Brf-ordförande, och på denna kurs fick vi lära oss av den käcka föreläsande ekonomflickan i Lindex-dräkt och Pucci sjal i halsen, att en bostadsrättsordförande ska i sin styrelse var "primus inter pares". Vackert.
Man träffar onekligen på latin i det mest underliga sammnhang.

Ska försöka med lite Vergilius, men är utmattad av maktutövande bland mina likar.

Frustra

Ibland har man en vag känsla av att allt är förgäves, att ansökningar lämnas in utan hopp, att sidor skrivs utan tanke, verser läses utan resultat och att vissa långa smärtsamma konversationer hålls utan att leda någon vart.
Tyvärr är det bara att då bita ihop och tänka på att man har Scarlatti på stereon, Vergilius framför sig och drickbart rödvin i glaset; counting one's blessings.

LäserAeniden, är i mitten av första boken och vill bara citera en vers som reflekterar mitt muntra sinnelag:

...Cur dextrae iungere dextram
non datur, ac veras audite et reddere voces?

(ungefär: Varför ges det inte tillfälle [för oss] att gripa varandras händer och tala och lyssna med sanna röster? )

Dux femina facti

Ytterliga en ansökan in strax. Ska återigen iväg och kopiera löjligt mycket för en löjlig summa pengar. Detta är dock inte en ansökan, utan snarare en solidaritetshandling, för att visa att det finns folk som är intresserade av en doktorandplats. Etablera en efterfrågan, så att säga.

Låg och läste "Freakonomics" igår istället för att färdigställa ansökan (detta gjordes i ett koffeinrus i morse), och i det ytterst rara kapitlet om informationsspridning, där Ku Klux klan nyttjas som exempel, beskrivs bakgrunden till denna ordens namn. Jag har alltid hört att det skulle anspela på ljudet som uppstår då man spänner en hane, men det ska tydligen vara det grekiska kyklos sammanslaget med klan, till ära för grundarnas skotska arv. Dessa herrar var jurister och hade sålunda en klassisk bildning i botten.

Ska gå på seminarium samt försöka läsa Vergilius idag.

Epistolarum perferendarum

Och ansökningarna är iväg! Jag vill inte riktigt prata om portokostnaden, men den var absurd. Vidare blev gubbarna vid trav-disken hemskt irriterade på när jag spred ut mig för att ålocka ihop allt i lagom buntar inne på pressbyrån.
Varför kan man inte maila uppsatser och ansökningar?

pudor

Oh, jag klarar verkligen inte, det är så plågsamt och skamfyllt, att läsa mina gamla ansökningar och mina uppsatser. De är i det närmast tragiska.

Är det nog att älska något, att verkligen vilja, eller borde man inte uppvisa någon slags briljans för att få förkovra och fördjupa sig? Jag letar förtvivlat och förgäves efter tecken på någon gudagnista i såväl mitt skrivna som mina betyg, men hittar intet. Vad har jag att erbjuda i denna passion, är min kärlek obesvarad?

Det är verkligen dags att gå och lägga sig.

nihil petitionis

Nej, jag arbetar inte.
En otroligt rar latinblogg som man kan njuta av och ha nytta av:

http://www.livejournal.com/community/latin/

Det är inte bara jag som bloggar om latin!

petitio

Skrivandet av ansökan går vidare. Det sker inte så mycket faktiskt arbete, utan vi cirklar mest runt varandra, rökandes små filterlösa cigaretter, medan vi blänger hotfullt genom smalnade ögon, muttrande "Hein" och smuttandes espresso. Det hela sker naturligtvis i svartvitt, med en stilfull bakgrundsdekor och svarta yllekappor i duggregn:

Ego: Avec quoi veux-tu que je pense?
Petitio: Quand on la saute, mon pote, c'est pas avec sa tëte, qu'on pense.
Ego: C'est faux!
Petitio: Vous entendez? Eh bien, reseignez-le.
Ego: Il y en a beaucoup qui sén arrangent trés bien.....
Petitio: Comme je m'ennuyais de toi, ma petite abeille!
Ego: Je n'ai pas le temps de jouer!
Petitio: Quoi, ca?
Ego: Tu veux bien faire un effort?
Petitio: Je ne peux pas!
Ego: Chut!
Petitio: Zut!
Ego: Merde!
Petitio: Alors!
Ego: Baugette!
Petitio: Pain Riche!
Ego: Pont Neuf!
Petitio: Huit!
Ego: Brie! Fromage!
Petitio: Garcon!Poubelle!
Osv, osv......

Många, många ursäkter till Sartres "Les mains sales"

defatigatio

Så trött, så trött. Lidit av sjukdom och obehag under längre tid, morbus influenzae, och när man äntligen börjar känna sig redo att möta världen, så uppsnappar man förjande på radion, än värre på ett program som man faktiskt gillar;...carpe diem, som det ju heter på grekiska....

Vad har jag sagt om att misshandla det döda språket? Det är som att se en elak scout peta i ett skönt rådjurskadaver.

Borde skriva ansökan och trygga min försörjning, men drabbas av akut depression då jag tittar på sådant jag skrivit tidigare, har jag verkligen varit så ung och dum?

Wilsoniana

Se här vilken tragedi det är att våra författare och kritiker inte längre är klassiskt skolade:

"Wilson several times called himself a man of the eighteenth century, and one can hear in the balanced periods, the long semi-colons, and the finely paradoxical compression -- "plays host in the mansion where he is not long to be master"; "returned to the treasury of the Union the little that he had to leave" -- both Gibbon and Johnson. And behind them is the Latin of Tacitus and Cicero: this is how, until quite recently, if not with such eloquence, English classics teachers of the old school used to write their term reports, and Wilson, almost uniquely among American literary journalists, had a solid training in Greek and Latin, languages which he maintained throughout his life. The tendency to defer the verb and object, to wave them on to the middle or end of the line, to interrupt the shapely sentence with subordinate and prepositional clauses, is clearly Latinate: "The abstractions of German philosophy, which may seem to us unmeaning or clumsy if we encounter them in English or French, convey in German, through their capitalized solidity, almost the impression of primitive gods. They are substantial, and yet they are a kind of pure beings; they are abstract, and yet they nourish."

Vilken elegans!
Stor biografi över legenden Edmund "Bunny" Wilson ute i dagarna. Se gärna:
http://www.powells.com/review/2005_09_22

Kuriosa: Donna Tartt har i "Den Hemliga Historien" lånat smeknammet Bunny för Edmund, från just Edmund Wilson.

Roma

Herreduminskapare, nu kommer den stora episka tv-serien om Rom! Detta var väl ofrånkomligt i Gladiators, Alexanders och Trojas kölvatten, men ändå...
Det är ett samarbete mellan HBO och BBC, det ska bli mycket intressant och se vad det blir:

"Rome, the saga of two ordinary Roman soldiers and their families, looks at the birth of the Roman Empire through the eyes of ordinary citizens, as well as famous historical figures such as Julius Caesar, Mark Antony and Rome's first Emperor, Octavian.
It is an intimate drama of love and betrayal, masters and slaves, husbands and wives, and portrays a fascinating and influential period of history - the birth of a modern society as we know it today - and brings the audience vividly into everyday Roman life.
Ciaran Hinds stars as Gaius Julius Caesar, the battle-weary commander of Rome's conquering army in Gaul and Kevin KcKidd is Lucius Vorenus, one of the two foot soldiers around whom the drama unfolds.
Ray Stevenson is the headstrong legionary Titus Pullo, Vorenus's battlefield cohort; James Purefoy is Mark Antony, one of Caesar's powerful political allies; Lindsay Duncan is Servilia, the lover of Caesar and mother of Brutus; Polly Walker is the powerful, manipulative and sexy Atia, Caesar's niece; Kerry Condon is Octavia, the daughter of Atia, who is forced to choose duty over love [Ohhh!] ; Ben Whishaw is Gaius Octavian, who becomes the first Emperor of Rome and Indira Varma is Niobe, Vorenus's stunningly beautiful wife. "

Det kan bli hur bra, eller hur dåligt, som helst. Har förresten hört att från början var Deadwood tänkt att utspela sig i Rom, men då man fick veta att Rome war in the pipeline bytte man till vilda västern.

Pressreleasen: http://www.bbc.co.uk/pressoffice/pressreleases/stories/2004/03_march/22/rome.shtml

Mera:
http://www.darkhorizons.com/news04/040405a.php 75 miljoner i budget!

Saga sumi

Saga sumi eller Ad saga ire är liksom latinets motsvarande uttryck för "Time to go to the mattresses". Det används av Cicero i sina tal mot Antonius, och betyder ungefär "att gå till stridskappan" eller "ta på soldatrocken".
Jag tror Marlon Brando skulle varit fantastisk i rollen som Cicero. Varför gjordes aldrig en sådan film?

Läser, som man kanske kan gissa, Cicero.

Creta

Har under sommaren läst Antony Beevors utmärkta, om än något röriga bok, Kreta, om tyskarnas invasion och engelsmännens försvar av nämnda ö under andra världskriget.
Det finns en väldigt rar passage som återigen visar på latinets förbrödrande kraft. The backstory är att de engelska agenterna, ledda av Leigh fermor, har i en djärv och pojkboks-artad aktion lyckats kidnappa en av tyskarnas generaler, general Kreipe, och han förs nu upp i bergen för att gömmas, och på marchen händer följande:

"Det var här, när general Kreipe såg gryningsljuset över Idaberget, som han citerade de två först raderna i Horatius nionde ode, Ad Thaliarchum. Leigh Fermor fyllde i de återstående fem stroferna, och härigenom uppstod en förståelse mellan fånge och fångvakae som sökte sig bortanför de gränser kriget satte."

Då Beevor antar att alla är så klassiskt bildade att de känner till dikten, har han icke återgivit den i sin bok, så det gör jag här:

Vides, ut alta stet nive candidum
Socrate, nec jam sustineant onus
silvae laborantes, geluque
flumina constiterint acuto;

Dissolve frigus, ligna super foco
large reponens; atque benignius
deprome quadrimum Sabina,
o Thaliarche, merum diota.

Den börjar alltså (fritt översatt); "Se, hur berget står vitt av snö...", och det var väl snötoppen på Idaberget som fick generalen att tänka på detta poem.
Jag känner för övrigt till en latinklass som fick deklamera denna dikt vid det första snöfallet för året.

För övrigt, för att hålla sig till det klassiska, kan jag berätta att britterna gärna sände just klassiskt skolade män till Kreta, då deras kunskaper i antik grekiska ansågs vara behjälpliga!

Peccavi

Det berättas att då den brittiska generalen Charles Napier 1843 erövrade den numera pakistanska provinsen Sindh, var det svårt att meddela högkvarteret detta utan att det skulle uppsnappas av spioner, så den gode generalen, med sin typiska klassiska bildning telegraferade sålunda "peccavi", (jag har syndat) vilket översatt till engelska blir "I have sinned". Ha!
Ett svårgenomträngligt budskap för en icke-latinist.

Mer om Sindh: http://en.wikipedia.org/wiki/Sindh

Jag tentapluggar, eller snarare försöker. Repeterar Cicero.

Oelandia

Där har jag nu varit ett tag.

Under sommaren har Svenskan haft en ganska rar serie om kvinnor i antik (grekisk) dramatik.
Länken nedan ska förhoppningsvis leda till en av inläggen:

http://www.svd.se/dynamiskt/kultur/did_10212608.asp

Mori

Den här otäcke terroristen i "Die Hard" sammanfattar så fint varför kunskap i klassiska språk lönar sig:

Hans Gruber: "When Alexander saw the breadth of his domain, he wept for there were no more worlds to conquer. The benefits of a classical education. "

Var det bara jag som såg denna fantastiska film igår?
http://www.imdb.com/title/tt0095016/

Vindobona

Där har jag varit i en månad.
Landet i sig har fått sitt namn då det refererades till såsom provincia orientalis i latinska skrifter. Dock finns ett användande av Ostarrichi från år 996.

Måste förstås tillägga att den store Marcus Aurelius avled i just Vindobona, år 180.

Legifer

Legenden Stig Strömholm har i UNT recenserat boken "Johan Stiernhöök i sin samtid", vari bland andra den store Hans Helander medverkar. Johan Olofsson Dalkarl, adlad Stiernhöök, som levde mellan 1596 och 1675 och som kort före sin död utgav det stora och grundläggande rättshistoriska verket De jure Sveo­num et Gothorum vetusto, Om svearnas och göternas gamla rätt. Han var då blind sedan femton år men hade lyckats fullfölja det väldiga arbetet med hjälp av sina söner.
Detta sägs om Helanders parti:

"Hans Helander utger, översätter och kommenterar det ganska långa sorgekväde som Stiernhööks frände rikshistoriografen Johannes Widekindi skrev till hans jordafärd och därutöver de bevarade grekiska och latinska dikter som Stiernhöök själv författat. Det handlar inte om några stora textmängder, och dikterna hör hemma i en genre som intellektuellt rörliga studenter vid denna tid odlade flitigt, som hade sina givna lagar och konventioner och som knappast medgav poetisk högflykt även om sådan hade fallit sig naturlig och lockande för författaren. Flertalet dikter är korta hyllningar till kamrater eller lärare i samband med akademisk befordran. Ett latinskt skaldestycke om 24 rader är dödsklagan över en svensk studiekamrat som drunknat i floden Gouda i Holland år 1632. En dikt på modersmålet skulle ha givit den jämförande litteraturforskningen ett idealiskt studieobjekt: fem år senare tillkom Miltons Lycidas, också ett sorgekväde över en drunknad jämn­årig ... Om de latinska dikterna kanske kan betecknas som ganska rutinmässiga, väcker de grekiska svårare frågor. Var och en som länge bemödat sig om att med allehanda hjälpmedel och i kammarens frid någorlunda hantera detta överrika språk passivt, som läsare, grips av undran och beundran införde visserligen få och korta men som det förefaller både grammatiskt och metriskt riktiga rader som denne resande student kunde prestera vid behov. [Andas, Stickan, andas] Vilka skolor och vilka lärare hade bibragt honom detta, vid sidan av all annan lärdom som blev hans?"

Se alltihopa:
http://www2.unt.se/avd/1,1786,MC=5-AV_ID=410758,00.html?from=fromcontentbox

Läser Cicero, förbereder min avfärd, som sker på lördag.

Quercus

Idag tycker jag vi helt utan särskild anledning minns och högtidhåller Johan Gustaf Ek, lundensisk professor i latin eller som det då hette, i romersk vältalighet och poesi (1842-1862), som på sina lediga stunder översatte Tegnérs Frithiofs Saga till latin. Jodå!

Han har en del synpunkter om inlärandet av latin:

"Många år senare skriver han att han, som gymnasist, stoltserat med att kunna tala och skriva på felfritt latin. Som professor i latin, efter att ha studerat språket i hela sitt liv, anser han att man aldrig blir fullärd. "

Det var en tung post på den tiden:

"Det var kanske universitetets mest arbetstyngda befattning. Tentamensbördan var tung. Alla som läste vid universitetet måste kunna latin. Trots detta var han, på det vetenskaliga planet nydanare. Han orienterade latinämnet mot den jämförande språkforskningen och gjorde trots bristande tid, resurser och med ett bristfälligt bibliotek betydande forskningsinsatser."

Och hans fantastiska barnuppfostransmetod:

"När döttrarna började bli stora tyckte de om att gå på baler. Fadern, som var rädd att de skulle ägna sig alltför mycket åt ytliga nöjen, kom ibland med invändningar. De unga flickorna kom då på ett knep. Om de bad om lov på latin blev fadern så stolt att han inte kunde neka dem."

Mer om professor Ek:
http://www.folkbibliotek.lund.se/html/lundasaml/forelasning3.htm

Själv var jag betydligt mer ödmjuk under min gymnasietid, men instämmer i att man nog aldrig blir fulllärd, och ej heller jag skulle neka mina barn något som utbeds på latin.

Sneglar på Cicero, avslutade en bibliografi i torsdags.

Dux

Jag har en väninna, även hon latinist, som får ett lättare sammanbrott var gång vi passerar butiken Duxiana. Hon vrålar, eller kvider, då att det ju, enligt alla regler i latinet, då det ska bildas på stammen, ska heta Duciana.

Hoppas det någon dag blir så.

Libri

Några axplock ur senaste tidens utgivning på svenska av böcker med klassisk/latinsk anknytning:

Sture Linnér, Grekisk Gryning

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=&a=420016&sb1424i0=1_420016

Kommentar överflödig.


Steven Saylor, Romarblod

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1352&a=413869

"Äntligen stod Cicero på Rostra, plattformen för oratorer och advokater på Forum Romanum. Runt honom: en mängd tvivlande medborgare, misstänksamma mot nykomlingen med det underliga namnet. Herr Kik­ärta från provinsen, vad gör han hos oss? Tar sig an det otäcka fallet där Sextus Roscius anklagas för fadermord, ett fall som ingen ansedd advokat vill ta i med tång."

Ohhhhh!

Owen Gingeric, Boken som ingen läste. I spåren av Copernicus Revolution

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1352&a=403368

En bok om Nikolaus Copernicus "De revolutionibus orbium coelestium libri VI" (1543) och jakten på de spridda exoemplaren.

Tacitus, Germania

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1352&a=374169

suecia

Och så är det ju nationaldagen.... Det ovan är inte en ost, utan vårt tjusiga fosterland.
Jag är suecica, och denna blogg är conscriptus Suetice.

Floreat, crescat et vivat patria mea in aeternum. Eller nåt.

Virtus redux

Jag såg häromdagen en bil med registreringsskylten "virtus". Varför? Är ägaren en synnerligen dygdig man, och i så fall, varför vill han då påtala detta på sådant manér?

Min virtus är som bortblåst. Spenderar all min tid med att stirra tomt framför mig. Detta är inte bra. Om jag hade bil, om jag hade körkort skulle min registreringsskylt utläsa "exsanguis".

Nunc pede libero....

Vårbal i helgen. När mina fötter slutar ömma ska jag skriva något vettigt.

Fick in min forskningsplan i fredags. Satt uppe hela natten innan för att finslipa och putsa den till perfektion. När jag sedan gick upp till min handledare med den den utsatta dagen, och jag gick dit på morgonen, för att visa hur häftig jag är som lämnar in den på morgonen, och inte i sist stund, så visade det sig att hon var bortrest...jaha.

Ska läsa och avsluta Cicero i veckan.

Quaero

Jag söker information. Jag gräver reda på gamla böcker, jag googlar komplicerade fraser, jag gör långväga fjärrlån. jag slår och slår i lexika, i dag mest tyska biografiska uppslagsböcker, ju äldre desto bättre.
Dessa står i det upphöjda galleriet i A-salen, man känner sig som en fascistisk diktator däruppe när man skådar ut över rummer. Har tvångstankar om att släppa dessa tunga luntor i huvudet på de förbipasserande. Vad skulle hända, hur skulle de tysta forskarna reagera, vad skulle göras med mig?

Mea culpa, mea maxima culpa

Jodå, jag har varit försvunnen ett tag. har varit på resande fot, har tentat några poän och så har vädret äntligen blivit bra nog för att sitta ute och sola.

Jag har vandrat runt i Bratislava och rabblat fornsvenska kasusböjningar och repeterat dess verbsystem på underbara kaféer, jag har även, vid hemkomsten tenterat sagda ämne.

Jag kämpar nu dag och natt med min forskningsplan som ska in på fredag, och det är kul! Jag översätter inledningen av det verk som förhoppningsvis ska bli min avhandling och jag tror det flyter. Det var länge sedan jag översatte från latin till engelska, så jag använder mig mycket av lexikon. paniken finns där dock, under ytan...

Ad astra redux

Måste bara berätta att Kansas, ni minns med det vackra mottot, Per aspera ad astra, nu ska tillåta försäljning av alkohol även på söndagar. Tänk!

Morbus

Kanske "sjöng" lite för ivrigt och flitigt, samt har ju jobbat en del även på senaste tiden.
Är sålunda så sjuk, så sjuk. Bara kräks och lider. Ibland lider jag och kräks som omväxling.
Skulle väl ha arbetat duktigt idag, men så blev det inte, utan har konverserat Ulrik istället. Jag tror han börjar tröttna lite.
Borde läsa Cicero och plugga annat tungt, men tror att jag har en alien i magen.
Dessutom åker jag bort i en vecka. Arrghhh, mina studier!

Iuvenes dum sumus

Sjung för helvete:

Gaudeamus igitur,
Iuvenes dum sumus;
Post iucundam iuventutem,
Post molestam senectutem
Nos habebit humus,
Nos habebit humus.

Ubi sunt, qui ante nos
In mundo fuere?
Vadite ad superos,
Transite ad inferos,
Ubi iam fuere,
Ubi iam fuere.

Vita nostra brevis est,
Brevi finietur;
Venit mors velociter,
Rapit nos atrociter;
Nemini parcetur,
Nemini parcetur.

Vivat academia,
Vivant professores,
Vivat membrum quod libet,
Vivant membra quae libet;
Semper sint in flore,
Semper sint in flore.

Vivat et respublica
Et qui illam regit,
Vivat nostra civitas,
Maecenatum caritas,
Quae nos hic protegit.

Vivat omnes virgines,
Faciles, formosae,
Vivant et mulieres,
Tenerae, amabiles,
Bonae, laboriosae.

Pereat tristitia,
Pereant osores,
Pereat diabolus
Quivis antiburschius,
Atque irrisores.

Vigiliae Sanctae Valpurgis

Imorgon är det Valborgsmässoafton, en sann festdag i denna eviga ungdomens stad.
Jag kommer vara den där i smutsig klänning med studentmössan på svaj som propsar, utan framgång, på att sjunga Gaudeamus.. och alla måste ha rätt uttal!

Igår var jag ute och dansade en sväng, (jo, även latinister släpper lös ibland) och hade en sådan lustig konversation men en snipig ung man.
(Varning: Följande anekdot är obegriplig om man inte känner till "En förlorad värld")
Medan vi foxtrottade runt, runt, gled konversationen in på litteratur, har ett vagt minne av att jag försökte hävda att Eugene O'Neill var jude, och efter en smärre kontrovers sade den sure gossen att det där fick jag gå hem och berätta för min nalle minsann. Jag svarade att jag hade en nalle, emn att jag inte tänkte tråka ut honom med sådana historier, varpå ynglingen hävdade att han utan tvivel kunde gissa namnet på denna. Nå? Jo Aloysius, förstås, sade han en smula triumferande. Nix, svarade jag, men jag kan dock berätta för dig, om du inte vet det, varifrån Waugh hämtade inspirationen till den björnen. Förkrossad erkände den stolte unge mannen att han faktiskt inte hade någon aning om det och medan vi tog ytterligare ett varv runt salen, lade jag ut texten om Betjemans nalle Archibald....han försvann illa kvickt då dansen slutade ska väl tilläggas, vissa gossar gillar inte att man kan mer än de.

Slutligen: Kära dam på radion i morse, det heter inte summa summarium, utan SUMMA SUMMARUM. Misshandla inte ett dött språk, det är verkligen att sparka på någon som ligger, och använd, Mehercele, icke uttryck som du inte kan. Tack. PoK/SDIL

Floreamus et Gaudeamus pridie Kalendas Maias!

Civilis societatis vinculum

Det närmar sig examenstider, och har du någon vän, bekant eller familjemedlem som nu ska in på den juridiska banan, och inte har en aning om vad som är en god present, så köp en trevlig fickplunta, puderdosa, snusdosa eller annat med slät yta och låt gravera in det förjande, ett storslaget citat ur darling Ciceros De re publica:

Quare cum lex sit civilis societatis vinculum, iusautem legis aequale, quo iure societatis civium teneripotest, cum par non sit condicio civium? Si enimpecunias aequari non placet, si ingenia omnium pariaesse non possunt, iura certe paria debent esse eorum interse, qui sunt cives in eadem re publica. Quid est enimcivitas nisi iuris societas civium?

Egenhändig, tafflig översättning:
Därför, då lagen är det civiliserade samhällets band,och lagens rätt dock är rättvis, med vilken rätt kanett samhälle hållas samman, då medborgarnas rätt ej ärlika? Ty då det ej är möjligt att utjämnaförmögenheterna, då allas förstånd ej kan varalikvärdigt, borde rättigheterna säkerligen vara lika bland dem som är medborgare i samma stat. Ty vad är en stat om inte ett förbund av rättvisa?

Garanterad succé!

Glorior

Måste bara skryta med att jag under de senaste dagarna avslutat hela 2 uppsatser, ett långt PM om Messenius, en professor i Uppsala vid 1600-talets början, samt en rörig sak som var på 21 sidor innan jag tog fram saxen, om poeten Catullus i den moderan litteraturen. Buga!

Per aspera ad astra

Fick en fråga, via ombud, det älskar jag, så satte på mig The friendly neighbourhood philologist-hatten.

Q:Men jag såg en sida där de skrev att det betyder
> "genom svårigheterna mot stjärnorna", men jag hörde
> att det betydde "genom motgångar mot stjärnorna".
> Kan du inte mejla SDIL och fråga om en helt korrekt
> översättning? Och om det ska vara
> motgångar/svårigheter eller
> motgångarna/svårigheterna, d.v.s. obestämd eller
> bestämd form?"


A:Båda översättningar är helt korrekta, har sett dem
båda, men genom svårigheter...är lite mer korrekt.
Asper, aspera betyder ungefär jobbig, sträv osv. på
latin. Det schyssta med latinet är att det inte har
bestämd respektive obestämd form, så det får man göra
som man vill med, utläses ofta av sammanhanget.
Intressant nog, trots sin vackra kadens och rytm, är
detta icke tt klassiskt citat, utan en variant på ett
citat från Aeniden, sic itur ad astra, så går/beger
man (sig) mot stjärnorna, sammankört med opta ardua
pennis astra sequi, vilket jag tror betyder ungefär
välj att följa/söka de besvärliga stjärnorna med
vingar. Fascinerande nog när jag ville googla på detta
sista Vergiliuscitat försökte sökmaskinen förklara för
mig att jag egentligen ville söka på penis och erbjöd
mig massor av annonser om förstoring av sådan.
Per aspera...förekommer ofta i neolatinsk poesi och i
heraldik. Det är även staten Kansas motto, fast då i
ordningen ad astra per aspera. De tyckte tydligen att
det lät fint och gammaldags. Det är en man vid namn
John Ingalls som är ansvarig, och , nej, jag vet ej om
han är släkt till författaren av Lilla huset på
prärien.
Läs gärna mer om Kansas motto: http://www.netstate.com/states/mottoes/ks_motto.htm

Lapsus

Har en liten svacka (läs:avgrundssjup) i pluggandet, vill mest sitta i trädgården och sola benen och drömma om att flytta till Ängelholm. Inte för att jag vet var det ligger, men det finns en latintjänst där. Namnet är hemskt vackert, men det kanske är som Morgongåva, ett sagolikt namn men en vidrig stad.
Ett annat alternativ är Frankfurt, något overacheving musikerpar där vill ha en aupair, gärna med latinkunskaper. Det är tydligen viktigare än körkortsinnehav.
Eller så kanske jag ska skaffa en bebis, man verkar så mycket mer heroisk då i sin strävan efter doktorshatten, om man gör det med en knodd i ena handen.

Dux

Fascinerande seminarium igår om en latinsk1600-tals text som hyllar hertig Johan av Östergötland, Johan III:es yngre son.
Författaren hoppades uppenbarligen att hertig Johan skulle få efterträda Sigismund, sedan han avsatts, men tji fick han.
En smula för mycket rödvin och ingen sömn leder till en jobblös dag.
Skulle ha läst Cicero.

Habemus papam

Det enda som är kul med påvevalet är att latinska fraser utropas.
Samt att den nye faktiskt har tagit sig namnet Bengt i svensk översättning.

Läser Cicero och får hotfulla brev från stipendiekansliet.

Cubicula

Alltså, i början sitter killarna och pratar filosofi i sängkammaren. Utan skor på sig!
Man får känslan av lata soliga lovdagar, tänk pingst eller Kristi Him.
Vilken stämning han lyckas förmedla, den gode Cicero.

Virtus, virtutis

Fortsätter med Ciceroläsandet och kan återigen konstatera att jag inte borde få läsa filosofi. Jag tycker inte om filosofi, jag avskyr filosofi, jag är en praktisk can-do människa och har inte tid att fundera över rätt och fel och konsekvenser.
Doch, när jag tvingas till det så inser jag först återigen hur mycket jag avskyr att tänka och sedan börjar jag grubbla och blir vagt deppig över MENINGEN med alltihopa. Därför har sålunda intet skrivits här på ett tag, först var det grubblerierna och sedab var jag tvungen att detoxifiera från det filosofiska giftet genom att läsa massor av Nancy Mitford och spela en del poker.

Triremis

(Detta inlägg dediceras till Helena som tycker om sjön)
Jag var igår kväll på ett fascinerande föredrag i Klassiska Föreningens (grundad 1864!) regi betitlat "Konsten att angöra en trirem".
En trirem är ett antikt krigsfartyg, ett mycket snabbt som gärna rammade sina motståndare. Förläsningen handlade främst om de båthus som hyste dessa triremer, de kunde nämligen fara mkt illa genom att ligga i vattnet ständigt, mögel och alger var ett problem.
Dessa skepp nyttjades mellan 500fKr och 400 eKr, man har doch inte funnit ett enda vrak eller lämning! Innan man börjar fundera på konspirationsteorier, ska det sägas att det antagligen beror på att de hade full flytförmåga, och då de rammats eller förstörts flöt de eller bogserades iland.
Nåväl, roddarnas placering är omdebatterad, i synnerhet då man inte har några vrak att titta på, så 1987 byggdes en rekonstruktion vid namn Olympias för att testa.

Bilder!
http://cma.soton.ac.uk/HistShip/tri01.htm
http://www.abc.se/~m10354/bld/int-repl.htm
http://www.atm.ox.ac.uk/rowing/trireme/

Denna båt hade 170 roddare och fungerade alldelles utmärkt, den uppnådde dock bara en hastighet på 8½ knop. Det antika rekordet var 10 knop.
Nåväl, att även rekonstruera båthusen är av vikt, då det kan hjälpa till att bestämma hur långa dessa båtar var, samt förstås även hur breda.
Hela den västerländska civilisationen kan sägas bero på dessa skepp, då det var triremer som besegrade perserna vid Salamis. Det lärde ni er inte i skolan!
Den ståtliga Olympias renoverades inför OS i Athen och hade den stora äran att transportera den olympiska elden dit.

I sanning ett spännade föredrag. Andra intryck och noteringar från denna föreläsning är att marinarkeologi verkar vara mycket, mycket macho och ganska homoerotiskt (gummi!), Nordister är galna och att professor M kan onaturligt mycket om båtar.

Blanditia

Är dygden och viljan att verka för det allmäna bästa så stark att den ständigt besegrar lustan och lättjans lockelser? Det hävdas så hos darling Cicero, men jag tvekar. Viljan att stanna i sängen och äta bullar övervinner särdeles frekvent ens disciplin och avsikt att bege sig till biblioteket.
Dock, en ståtlig civilisation råder och ett och annat i vår stat fungerar, så det kanske ligger något i detta.

Läser Cicero, som synes, de Re Publica och funderar över dygd.

Proeliatrix litterarum

Den lätt vansinniga men ack så stridbara och bildade Camille Paglia har i dagarna kommit ut med en ny bok. Denna kvinna är en stor förespråkare av djuplodande litteratur- och språkstudier, och hyser att passionerat förakt för överdrivet teoretiserande och fasionabla åsikter. Hon talar ofta om vikten av att studera och förstå Skönheten, och finns det något bättre sätt att göra detta än genom att studera latin?

Vidare diskuterar hon ofta lärarrollen och säger stilfullt i en intervju på Salon:

"Oh, yes, and I'm also trying to inspire an insurgency movement of embattled teachers everywhere. I want to say to the adjuncts who are working so hard, going from school to school, without benefits: Your love of literature and art and your teaching students who are not going to be big-shot Manhattan executives but who are just going about their workaday lives -- you belong to a real American [eller svensk] cultural movement, and here's a manifesto for you. The way you approach things directly and honestly, that too is a theory! All these people who claim to be so superior to you because they "do" theory -- they're fakes. And they've destroyed the prestige of humanities departments."

Visst finner jag visdom och sanning i detta!
Hela intervjun på: http://www.salon.com/books/int/2005/04/07/paglia/index.html

Hospites longinqui

Som synes har denna blogg legat nere i ngra dagar. Först hade jag några väldigt intensiva besöksdagar av mina söta distanselever och sedan tog det bra med tid att hämta sig från detta. Nedan kan ni läsa en av mina elevers redovisning för de hektiska dagarna i Uppsala:

Uppsalabesök!

Eftersom vi läst latin på distans de senaste veckorna så blev det bestämt att vi, jag, M och E, skulle få åka till Uppsala några dagar. Främst för ett besök på Uppsala domkyrka som vi jobbat mycket med men också för att få se själva universitetet. Vi fick bo hos vår lärare som haft oss på distans, S, som själv studerar på Uppsala universitet. Jag tyckte det skulle bli jättekul att få åka till Uppsala, främst för att jag aldrig varit där och funderar på att kanske läsa där sen efter gymnasiet men också för att slippa skolan lite.

Tisdag

Tisdagen började tidigt på morgonen med flyg ner till Arlanda vid sju, där vi sedan tog bussen till Uppsala. S mötte upp vid stationen och studiebesöken började direkt.

Första stoppet var Carolina Rediviva, ett otroligt stort bibliotek, där vi fick gå runt och titta på massa böcker och läsesalar. Jag blev lite besviken på inredningen först, tyckte det såg lite tråkigt ut jämfört med hur insidan såg ut, men det är klart ett bibliotek har ju främst ett syfte att utföra, och det är inte att se vackert ut. Vi fick även se den berömda Silverbibeln, ett verk skrivet på gotiska som är ett utdött språk. Den var otroligt fin med sina nästan röda sidor och silvriga bokstäver, tänk vad man kan göra utan massa maskiner. Det var även en utställning om Harry Martinsson på biblioteket men det var mindre intressant. Vi såg också en väldigt gammal karta över Norden som heter Carta Marina, det är otroligt hur de fick till den kartan så rätt. Kände bland annat igen namnet Oviken på den, lite kul faktiskt.

Efter biblioteket var det dags för Uppsala slott, ett väldigt vackert slott som faktiskt var målat rosa. Tråkigt att det inte fortfarande var inrett inomhus som det var för flera hundra år sedan, nu så bor landshövdingen där med sin familj, i alla fal i en del av slottet. Desto mer intressant var det utanför slottet, vi fick bland annat se Gunillaklockan, Sturevalven som var speciellt intressanta för mig och Gustav Vasas kanoner som var riktade mot domkyrkan för att visa vem det var som bestämde.

Vi hann även med Universitetsbyggnaden innan lunch. En gammal vacker byggnad med massa prydnader på utsidan, de fyra fakulteten fanns representerade, medicin, juridik, teologi och humaniora. Det fanns även märken som visade vilka kungar som stött universitetet under sin regeringstid och dessutom namn på kända personer som läst där. Vi gick också in och tittade på en lärosal som såg gammal ut, men det tycker ju jag är vackert, vi tittade även på några statyer, Zeus och Apollon bland annat. Sedan var det äntligen dags för lunch, vi gick på Stockholms nation där det blev kycklingsallad.

När vi var mätta och belåtna gick vi till Uppsala domkyrka, en av de stora anledningarna till at vi åkt till Uppsala. Under veckorna vi läst på distans så fick vi i uppgift att skriva uppsatser om tre personer var som ligger i domkyrkan. Jag fick på min lott Katarina Jagellonica, Emanuel Swedenborg och Sturemorden (varför Sturevalven var speciellt intressant för mig.) Vi skulle nu redovisa om våra personer vid deras gravar och dessutom försöka läsa en del inskriptioner vid gravarna som stod på latin. Det flöt på bra, även om jag glömt bort det mesta om vad latin är för någonting. Fast det kommer väl tillbaka fort nog när vi börjar läsa om alla böjningarna igen. Att redovisa gick också bra och var dessutom intressant, eftersom de flesta av personerna levde under ungefär samma tid så gick våra redovisningar ihop lite. Det var roligt och domkyrkan är en otroligt vacker och framförallt stor kyrka. Jag kan inte förstå hur människor på den tiden kunde bygga så stora och ståtliga byggnader som slott och kyrkor.

Sedan gick vi och tittade på Sankt Eriks källa, främst för att M redovisade om just Sankt Erik, det sägs att när Erik blev dödad så hamnade hans huvud just där och en källa sprang upp. Denna källas vatten sägs ha helande krafter, men det vet jag inte om jag vill tro på, det såg mest brunt ut.

Nu fick vi äntligen lite fri tid i Uppsala centrum, trots att vi redan var trötta i fötterna efter alla studiebesök så tvingade vi oss runt i alla affärer. Det blev även några saker till slut, tro det eller ej. Efter det fick vi middag hemma hos S, det var väldigt skönt att sätta sig i soffan och vila fötterna efter en dag som denna. Somnade väldigt tidigt allihopa tror jag, man blir trött av att lära sig nya saker.

Onsdag

Vaknade tidigt av att solen sken in i rummet, åt frukost och packade ihop alla våra saker. Sedan var det dags för onsdagens alla studiebesök. Lika späckat schema denna dag som gårdagens.

Började vid Gustavianum, Uppsala universitets museum och även det gamla universitetshuset. Vi guidades runt av en vän till S som var väldigt kul. Fick först titta på anatomiska teatern, som var väldigt vacker men också väldigt äcklig om man tänker på vad som hände där förut. Kan inte förstå att människor frivilligt ville titta på när människor skars upp och dessutom betalade för det. Sedan gick vi runt på olika utställningar, en sak som jag speciellt kommer ihåg är det Absburgska skåpet. Det var så otroligt fint, ett sånt skulle jag vilja ha hemma hos mig. Det hade massa lönnfack med saker instoppade här och där. Speciellt vackert var toppen där de hade byggt figurer med hjälp av olika mineraler. Vi fick även se Celsius termometer, titta på utställningar om universitetshistoria och en om egyptologi där det fanns mumier. Ett väldigt roligt besök, men fötterna var fortfarande trötta efter igår.

Dags för lite fri tid igen och sedan lunch, blev Stockholms nation idag med och kycklingsallad också, billigt och bra.

På eftermiddagen gick vi på Norrlands nation, den nation vi skulle tillhöra om vi fick för oss läsa här i Uppsala. Våran guide var förste qurator vid nationen, en slags rektor skulle man kunna säga. Han var väldigt trevlig och pratade på om det mesta, vi ställde en del frågor om studentlivet på nationen och han hade bra svar. Lät som om de hade fester mest hela tiden, men det lät ju bara roligt. Man blev verkligen sugen på att börja läsa när man fick höra om allt de hittade på och att det fanns föreningar man kunde gå med i och skaffa sig kompisar. Det är ju det som är det största problemet egentligen, för det är ju verkligen inte kul att vara ensam. Nationshuset var väldigt stort och vi fick veta att Norrlands var den största nationen i Uppsala. När vi gick rundvandring var det mest barer och festlokaler överallt, så det verkar verkligen som studenter festar mycket. Men det är klart, precis som guiden sa så behöver ju studenter få gå ut och roa sig, om man bara studerar går man ju lätt in i väggen. Att besöka nationen var nog en av de bästa sakerna vi gjorde, det är ju bra att veta om man skulle få för sig att läsa i Uppsala om något år.

Kanske har man nu stimulerat ett intresse för högre studier? Läser Cicero.

Furax

(Hmm...tror datorn har ätit upp ngra inlägg, ska försöka rekonstruera vid senare tillfälle)

Sedan jag berättat om min tjuvaktighet och passion för en viss sorts bokstöd har jag fått denna kommentar:

Som bibliotekarie kan jag liksom inte låta bli att försöka uppbåda någonslags upprördhet över stölderna men eftersom bokstöden fungerar så oerhört bra förstår jag suget efter dem

Jag känner en gnutta skuldkänslor. Jag vill ta tillfället i akt och säga att jag är inte särskilt tjuvaktig, utan snarare selektivt omoralisk. På något sätt känns the pilfering av bokstöd ok, men jag tror på allvar att det finns en särskild krets i helvetet för folk som stjäl böcker från bibliotek. jag ser bibliotek som i princip heliga, och dess samlingar får inte rubbas, ty då föreställer jag mig bara besvikelsen hos den människa som får veta att just den bok som den efterfrågade är försvunnen. Jag ser personen i fråga framför mig, jag ser hur hans underläpp darrar, hur rösten spricker och hur hans enthusiasm och glädje går om intet och hur detta blir den vändpunkt som får en individ att hamna på gatan. Tänk på det innan ni stjäl från bibliotek! Handlingar har konsekvenser!
Jag tror att jag annars är relativt skuldfri fråga om stölder, mina synder brukar hamna i andra kategorier. Jag är ganska tankspridd, vilket har lett till en del helt oavsiktliga springnotor och jag har promenerat ut ur en affär en gång med ett par obetalda solglasögon på huvudet och inte upptäckt det förrän mycket senare, men det är nog det närmaste jag kommer snatteri, om man inte räknar den förkastliga impulsen att i onyktert tillstånd plocka troféer..... Glömmer aldrig när jag en morgon hittade en stor, särdeles rosa mjukisgris samt två punchrullar i handväskan.
Nåväl, det är fantastiska bokstöd och mina älskade böcker är nu prydligt uppsorterade.

Imorgon anländer de förtjusande latineleverna för det stora studiebesöket här i Universitetstaden. De har skrivit uppsatser om diverse historiska personer samt tolkat latinska gravinskriptioner över dessa som de imorgon får se live. Besöket ska även omfatta nationsbesök och guidening på muséum, allt för att locka dem till detta syndens näste och högre studier.

Antonius

Vilken otäck och omoralisk människa han är, Antonius! Ständigt uteblir han från senaten, även från sessioner han själv sammankallat, då han druckit för mycket dagen innan. Under Lupercalia drar han omkring, naken. inoljad och berusad på stadens gator och de skändliga dåd han gjorde under sin liderliga ungdom bör inte ens nämnas! Han har mage att ifrågasätta andra människors anor, trots att han inte har mycket att komma med, åtminstånde inte på sin hustrus sida. Han är fräck, övermodig och galen.
Jo, läser alltjämt Cicero, som synes.

Försöker även städa därhemma, mina rara små latinelever kommer på besök i veckan och ska inkvarteras på mitt golv, och jag vill inte att de ska få astmatiska anfall eller utveckla dammallergi. Renlighet är till vardags inte min starka sida.

Sol et ver

Det är svårt att sitta inne och arbeta då vädret är så magnifikt. Lite Catullus för att beskriva läget:

Iam ver egelidos refert tepores,
iam caeli furor aequinoctialis
iucundis Zephyri silescit auris.

Dikt XLVI, om någon undrar.
Läser Cicero, dricker kaffe och oroar mig för mina latinelevers kommande besök.

Fulcrum librorum

Spenderade gårdagen med att sortera in böcker i mina fina nya hyllor och som en direkt följd, stjäla bokstöd på ett bibliotek som ska förbli namnlöst.
Bokstöd från bibliotek är de absolut bästa, enkla böjda plåtbitar, som kan ta enorma tyngder och de är ju gratis...
Läser Cicero.

Sartrix

Jag har spenderat mycket av helgen med att sy. Det är lugnande och rogivande att sitta och föra nålen upp och ner, upp och ner, dessutom känner man att man åstadkommit något. Har som vanligt massor att göra men ägnar mig istället åt att sprätta bort ärmanrn på en gamal sommarklänning. sy i ny dragkedja i en kjol och laga hål i blusar och koftor. Jag tänker mig vidare att jag utgör en vacker bild då jag sitter där i soffhörnet med böjd nacke och koncentrerad blick.
Annars har jag fått en smula orning bland mina lexikon och andra oumbärliga referensverk. Fick hjälp att äntligen få upp hyllor över mitt skrivbord, så nu står diverse latinlexika, och annat nödvändigt referensmaterial, såsom bibeln och Alf Henrikssons "Verskonstens ABC" blott en handsträckning bort.
Annars, Cicero är vad som gäller, tänker inte titta på den förbenade avhandlingen på ett tag.

Mulier Alacris

Det är mest påsk, med allt det innebär. Stora mängder choklad och döda lamm, fantastiskt.
Har panik över den juridiska avhandlingen och oroar mig i allmänhet för studier, det är ju snart april, för bövelen.
Är dock mycket upprymd över det faktu att jag kan sitta ute i solen, utan jacka, och läsa. På något vis känns alltbra då.

Despero

Jag får inget gjort! Jag får inget gjort!
Har inte lyft ett finger på flera dagar och när jag gör det sitter jag bara och stirrar på den där förbannade juridiska avhandlingen som jag lovat att översätta. Jag kommer bara inte in i den, jag hatar språket, jag hatar typsnittet och jag finner den, över lag, totalt ocharmig.
En tanke är att lägga skiten åt sidan och återgå till darling Cicero, och sålunda känna att jag uträttar något, men gudarna vet om det hjälper, jag verkar mest intresserad av att läsa gamla magasin och usla deckare.
Dessutom är Carolina påskstängt..
Så här, imorgon läser jag BÅDE avhandling och Cicero och ser om något släpper, eller så sätter jag mig i solen som nyss återvänt med sin följeslagare, Våren, och läser ytterligare en pissig deckare, gärna en med en lakonisk, deprimerad komissarie i huvudrollen, eller varför inte en plågad, pratglad latinist...den boken skulle jag definitivt läsa!
Glad Påsk!

Cornelius Nepos

Var nere och grävde i dialektforskningshyllan på Karin Boye-bilioteket av olika komplicerade skäl igår och hittade då en charmerande liten skrift vid namn "Skolpojkslang" av en viss Gösta Bergman. Det är en ålderstigen bok, tryckt 1934 på Bonniers förlag och vad den gör i dialekthyllan vet jag ej. Dock, en mycket underhållande bok och större delen av min eftermiddag strök med.
Den har förutom en ren uppslagsdel och utredningar av de olika uttrycken, kartor över Sverige som visar var vissa ord är mer prevalenta och varifrån de härstammar. Detta är otroligt kul, man ser till exempel hur Visby oftast avviker från övrig städer i fråga om slang och hur Skara synes generera fler ord än någon annan ort.
Det var även fascinerande att se hur ord som vi knappast anser vara slang eller svårförståliga, en gång i tiden ansågs dunkla och synnerligen slarviga. Ordet tjej, som väl alla vet kommer från Romani, förklaras, och är könlöst i Linköping! Tjusigt anses även nödvändigt att förklara, likaså plugga. Vilket föränderligt språk vi har!

Latrin är ju den självklara omskrivningen för mitt ämne (cf. latrin och kräkiska) och var tydligen i allmänt bruk. En skojig sak är att standard författaren Cornelius Nepos gick under beteckningen Korva-Nisse.
Den gode Nepos är författare till något som hetet Atticus-biografin, som ofta används som nybörjarbok för latinister. Det är ett enkelt och rakt språk, Atticus var en av Ciceros korrespondenter och så får man lära sig ordet för varfistel. Latinister världen över svär och spottar vid nämnande av Cornelius Nepos. Naturligvis har jag själv i min ungdom tragglat mig igenom den texten, kanske med lite mer välbehag än genomsnittet, då Nepos var den som älsklingen Catullus dedicerade sin bok, sin libellus, till.

Ytterligare ett slangord med intresse för mig, är ordet moja. En moja är en lathund, en hjälpreda vid översättning, i synnerhet vid klassiska språk. Vid översättning kan det vara skönt att kika på en redan färdiställd sådan. En översättning av tex Ovidius som är konstnärlig och har en elegant hexameter är en dålig moja, en stolpig översättning där det är översatt närapå ord för ord är en bra moja. Den bästa mojan är nog en kamrats anteckningar runt en text (skulle aldrig ha klarat Medea utan sådana) och den sämsta är just en elegant, artistisk översättning.
Det ska enligt Bergman vara spritt i hela landet, men ska ha förekommit så tidigt som 1880 och då i Uppsala. Själv hörde jag det för första gången ur prof. Anders Piltz mun hösten 1997. Uttrycket hade alltså sent omsider nått Lund (även om Piltz är uppsaliensare i grunden). Ett antagligen utdöende men långlivat slanguttryck!

Maris Ignis

Fick en förfrågan idag om jag kunde översätta "havets eld" samt "sjön suger" till latin. För det ena se ovan, men det andra...jag är osäker på om det är sjön som i begreppet vatten/hav eller just en trevlig liten insjö som avses, och suger, är den dålig eller är den mer oral? Ah, en översättares vardag!

Den juridiska avhandlingen som jag försöker översätta gör mig vansinnig, meningarna är absurt långa och interpunktionen verkar till stor del bestå av semikolon.
Slutligen har jag nu en very accomplished latinist boende hos mig, och vi lär väl göra det som goda latinister alltid gör när de möts, dricka sprit och rabbla verb.

Dictum factum, dictum factum

Arrrrghhh, får ingenting gjort. Lyckades komma över en årgång (2oo1!)New Yorker för det facila priset av 20 kronor, och såsom en viss pojk uttryckte det, det täcker inte ens arkivboxarna de kom i. Spenderar sålunda all min tid med att åtruppleva nine eleven och dess efterspel. Fantastiska omslag, bland annat det famösa svarta, på vilket, om man vinklar det, man kan se tvillingtornens siluett.
Har flera dödlinjer som ligger och trycker, tonvis med arbate som skriker på mig och en läslista längre än Stockholms innerstads telefonkatalog, men ligger betydligt hellre på soffan och pimplar rödvin och läser inaktuella Talk of the Town. Disciplin, vad är det?

Mulier recte olet, ubi nihil olet

Jag är nere. Min arbetsvecka har varit kass, har inte haft någon ro och har varit väldigt odisciplinerad. Har börjat med att sortera upp alla miljoner papper som skräpar kring och har väl fått undan en del, men är nu i det stadiet då det ser värre ut än när man började och drabbas då av plötsliga trötthetsanfall och ooooorkar inte lyfta hålslagaren. Dessutom, intalar jag mig i sådana situationer, är det töntigt att sortera in saker i pärmar, det är en väldigt struken buttondown-skjorta och gå-på-fejkade-anställningsintervjuer pryttel. Jag är mer tonfiskfläckig bomullströja och arbetslös-typen.
På tal om hygien är det verkligen dags att duscha.

Den juridiska avhandlingen jag fuskar med är så svår, så svår. Detta föder och när min nedslagenhet.

För att verkligen visa hur svart jag ser saker i just nu så har jag ju börjat läsa lite för mitt avhandlingsarbete och jag kan I. knappt någon tyska, allt jag måste läsa är på tyska, II. nästan inga stilfigurer, jag skulle inte känna igen en anakolut om den så bet mig i rumpan, III. ingen, och verkligen ingen, litteraturteori, begrepp som sändare-mottagare, intertextualitet, Knotenpunkt och textus för mig svettig och yr, fast på ett dåligt sätt.
Det är doch fredag, om jag rengör mig lindrigen hittar jag säkerligen någon som vill dricka öl med mig.

Nulla munditia

Är väldigt inspirerad efter fikat med min medförfattare in spe igår. Jag skulle alltså sköta själva översättningen av begravningstalet, samt den språkliga kommentaren och han de historika noterna samt introduktionen. Vi enades om att han skulle få en översättning i maj att börja jobba med. Skulle hemskt gärna slita med den texten, men lägger den nu åt sidan för att syssla med min kursläsning och skrivandet av forskningsplan samt ytterligare ett litet projekt, en översättning av en juridiska avhandling från 1700-talet.
Har endast ögnat igenom den avhandlingen och den ska gärna vara klar till påsk så det gäller att ligga i nu.
Jag har haft distansundervisning med mina små änglar idag och det har återigen strulat till sig med deras studiebesök och det irriterar mig särdeles. Inte för att det gör mig så mycket men jag hatar när planer ändras.
Det är ingen bra arbetsdag idag heller, mitt nya kylskåp ska anlända så allt måste vara fint och städat i köket så att inte hantverkarna kommer att skratta åt mig. Jag måste lära mig att slappna av.

Ditio

Ditio, ditionis-kan det möjligtvis betyda rikedom?
Jag fikade idag med den personen som fått mig att börja pyssla med det tidigare omtalade begravningstalet, och jag föreslog att vi skulle göra ett paper på det, en översättning och filologisk kommentar av mig och historisk introduktion samt noter av honom. Han nappade, och vi enades som att han skulle få en översättning i maj att arbeta med. Maj blir en upptagen månad, synes det. Om allt går väl kunde man kanske ha ett seminarium på översättningen i höst. Tänk vad roligt det vore!
Drack för mycket kaffe under vår tête à tête, och sitter nu svettigt och omotiverat euforisk för att ta en sista spurt med detta evinnerliga begravningstal innan jag lägger det åt sidan för vidare arbete i maj. Ska nu börja titta på en juridisk avhandling från 1700-talet som en vän behöver översatt och förstås ta upp Cicero igen. Har möte om min kursläsning sen eftermiddag, känner mig lite nervös, jusyt då det varit en improduktiv dag.

Musica matris

Nix, fick tyvärr inget gjort igår. Kanske går det bättre idag.
Jag var och hälsade på min lilla mamma och då hon hörde att jag nyligen sett "The Magnificent Seven", halade hon fram noterna till signaturmelodin! Det var uppenbarligen många år sedan hon spelade det stycket på pianot, ty följande fras hördes upprepade gånger eka genom huset:

-O, God......G-minor..... Fuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuck....

Jag älskar min mor.

Labor, labor, labor

Som sagt, intet arbete i helgen, om man inte räknar ett halvhjärtat försök i onyktert tillstånd efter ett blött postseminarium i fredags. En underbar helg visserligen, med massor av westernfilmer (Pris ske Gud att filmfestivalen är över, nu kanske jag får något gjort) och en underbar kväll i en paradvåning i Gamka Stan i Stockholm, med filosofiska diskussioner och ukrainsk champagne.

Jag tycker om måndagar, ty hela veckan ligger utsträckt inför en, trånande och bara vänter på att man ska sprida sitt arbete över den...
Nåväl, har haft distansundervisning idag, ska sitta med det ökända begravningstalet nu, och som ett extra incitament så ska jag ta en fika imorgon med den person som fått mig att börja jobba med denna översättning och förhoppningsvis få lite inspiration och feedback.

Magistra Magnifica

På förmiddagen träffade jag så min handledare för första gången i egenskap av handledare. Jag tror det gick bra. Var lite skärrad av all kylskåpsproblematik, vilket säkerligen måste vara dåliga auspicier för detta skuggdoktorerande, är övertygad om att etruskerna hade en speciell bok för vitvaror och dess gröna slem. Hon var helt enkelt fantastisk, hon var påläst och hade både böcker och sökmaskiner att rekommendera och viktigast av allt, hon verkade tycka det hela skulle bli roligt. Det är ju den respons man vill ha. Fick till och med låna hennes neo-latin kongress tygkasse för att släpa hem böckerna i.
Jag ska fortsätta med min läskurs, men även skriva en mer utförlig projektbeskrivning, med någon slags bibliografi, och viktigast av allt en rejäl motivering VARFÖR man vill göra detta. Bra idé, tycker jag.

Detta och annat tjafs upptog förmiddagen och nu i eftermiddag ska jag på seminarium, vilket ska bli fruktansvärt roligt. Ska försöka klämma in lite arbete nu, ty ikväll ska jag åter på filmfestival. Likaså lördag och söndag faller bitvis bort på grund av biografbesök, men det är ytterst sällan man får chansen att se spagettiwestern på stor duk. Ska bland annat se "The Magnificent Seven".
När ska jag hinna arbeta?

Mors infelix

Penningaproblematiken aktualiserade sig igen då min kyl nu i natt gav upp andan. R.I.P.
Har spenderat morgonen med att svära och tackla smältvattnet, samt oroa mig för det gröna som även rinner ut dess innamäte. Inte jobbat alltså.
Jag ska klämma in någon timme nu i Specialläsesalen, sedan tänker jag skolka resten av dagen och gå på filmfestival. Hur ofta får man chansen att se "The Alamo" på vita duken? Förhoppningsvis någon timme med begravningstralet ikväll också.
Imorgon, möte med handledaren....

Hinc robur et securitas

Den uppgift som jag slutförde och lämnade in i förra veckan efter mycket om och men, har jag nu fått tillbaka. Jag vågar inte titta. Kanske imorgon. Eller jag kanske ska bli onykter först.

En hattig förmiddag, gick på föreläsning efter att ha legat kvar i sängen alltför länge, hade svårt att sova inatt igen, men höll mig borta från de episka romanerna och nöjde mig med serier. Nu ligger eftermiddagen utsträckt inför mig och ska förhoppningsvis späckas med arbete, såsom en fläskarré med katrinplommon. Jag jobbar på med projektet och kommer kanske att ha ngt intressant att säga om en ung död prins inom kort.
De har flyttat garderoben inne på Carolina, it is very disconcerting.
Jag ska träffa min handledare på fredag för första gången såsom handledare. Nervöst.

Jag har ont om pengar, ingen securitas för mig.
Eller för den delen robur: http://www.robur.se/

Pietas

Den döde prinsens fromhet beskrivs i översvallande ordalag, aldrig har det funnits någon så from, aldrig kommmer det kunna finnas någon sm kan mäta sig i detta. Jaha. Och bevisen är? Jag arbetar på med översättningen av begravningstalet, det är roligt om än en smula insmickrande.

Spenderade förmiddagen i sängen, är förkyld men framförallt hade jag svårt att sova i natt. Jag försökte verkligen och läste en sådan där lång episk modern roman om hur en krets vänner påverkas av ladourpartiets tillträde till makten i England. Klassfrågor, incest, romantik, tro, skilsmässor, rasism och barn allt skildras svepande och överdådigt av en överambitös hack. En är korrupt parlamentsledamot, en politisk kommentator, en går i kloster, en annan förlorar sin tro....osv, osv. Och ändå kunde jag inte sova.

Tenella illa planta

Jag har suttit duktigt med det tidigare nämnda begravningstalet idag, rubriken är en av de rarare namnen på den unge bortgångne prinsen. En stor del av talet är hyllningar till hans släktingar, Vasakonungarna och det är hemskt underhållande att se hur han försöker skildra Erik XIV. Han kan ju inte rakt ut säga att karln var bonkers och att han skändligen avsattes av sina bröder, så det är en del underliga formuleringar.
Vidare tycker jag , jag kan ha läst fel, att det ständigt antydes att Karl IX var en kåtbock. Jag är inte insatt nog att uttala mig, men är det verkligen passande i ett begravningstal?

Alltså, tittat på detta, skrivit in mig på en kurs samt beställt en bunt kopior på en åldrig bok, vilket kommer kosta multum, det är vad jag gjort.

Cantamas

Min ytterst charmerande optiker är imponerad av mina latinkunskaper. Han sjunger själv i kör och har då sjungit mycket på latin. Det visade sig att jag hade varit och lyssnat på hans kör, så vi blev vänner för livet. Han hade även några frågor runt ord och bad mig rekomendera ett bra lexikon, vilket jag så klart gjorde. Ett givande samtal som endast sporadiskt avbröts av då han petade mig i ögat eller bad mig rikta blicken åt något håll. Latin, the great icebreaker.

Arbetade lite med översättning igår, nog för att hålla undan skuldkänslorna. Har en pur och virginal dag utdträckt inför mig ssom bara väntar att fyllas av arbete.

Movemus celeriter

Lite mer om Caesars hustru:

We of the bar-parlour of the Anglers' rest are quick movers. We range. We flit. We leap from point to point. As an erudite Gin-and-Angostura once put it , we are like Caesar's wife, ready for anything.

"Young men in spats"

Inget översättningsarbete idag, för rödvinsbakfull. Ramlade dock ned till biblioteket vid öppningsdags och beställde fram nödvändiga böcker och lärde mig hitta i öppna samlingarna igen.Annars stirrat tomt ramför mig och druckit kaffe, och läst DN båt-bilagan sängliggandes.

Discipulae longinquae

Idag har jag återigen undervisat på distans. Det är väldigt konstigt att bara ha elektronisk kontakt med eleverna, otillfredställande för alla tror jag.
Jag har även suttit i telefonkö i TRETTIO minuter för att få tala med Telia om vissa fel i min räkning. När man har suttit i väntan så länge är man arg och irriterad och har arbetat upp en mängd fraser att ösa över den som svarar, men det är alltid någon vänlig dam med dialekt, så man skärper sig och lägger band på sin ilska, ty man skriker inte åt tanter som talar dalmål. Sålunda bär jag på massor av ilska och frustration som bara väntar på att pysa ut. Jag får hela tiden flashbacks till hur den feminina rösten räknade ner mig från plats 84 i telefonkön. Irriterad!

Jag fick som sagt igår den eftersläpande uppgiften igår, men mycket annat blev det inte gjort. Denna dag bådar inte gott, är för splittrad och irriterad, men ska verkligen sätta mig ned med min översättning strax. Ska bara...

In medias res

Wow, vad jag formulerade om Caesars hustru har faktiskt använts. Kolla länken:

http://www.realtid.se/ArticlePages/200503/03/20050303115744_Realtid170/20050303115744_Realtid170.dbp.asp

Eller om man inte har någon lust att klippa och klistra, så gå in på realtid.se och klicka på Göran Hägglund. Allra längst ned...

Uxor Caesaris

Det går dåligt med arbetandet. Sitter mestadels panikslagen framför den uppgift som krävts in. Den stora insatsen igår var att jag faktiskt tog itu med den, jag circlade runt den i timmar innan jag slog mig ner. Varför ar det så svårt att ta itu med en del saker?
Något som distraherade mig idag var att en väninna som är journalist bad mig förklara vad uttrycket Caesars Hustru innebär. Göran Hägglund hade tydligen använt sig av det. Jag tog på min Friendly Neighborhood Philologist -hatt och detta är vad jag svarade:

Detta är historien: Caesar, gifte om sig, efter sin
första hustrus död,  med denna Pompeia Sulla, som
vilket syns på namnet kom från de finaste familjerna i
Rom. Hennes mor och Caesar var kusiner, vilket gör
Caesar till hennes syssling (!?). Det låg säkerligen
politiska skäl bakom äktenskapet. 63 f.Kr valdes
Caesar till pontifex maximus (idag påvens titel), det
vill säga överstepräst (en till största delen politisk
post, ung som en kung el. drottning förestår  en
stadskyrka), i och med detta stod han värd för den
årliga Bona Dea ceremonin. Dessa riter till Bona Dea
fick endast ses av kvinnor. Under denna ceremoni smög
sig en viss Publius Clodius Pulcher, en välkänd
bråkstake och lättling av mycket god familj (och enl.
forskningen bror till den Clodia som identifieras
såsom Catullus älskade Lesbia, som hon lär ha haft ett
incestiöst förhållande med)in i huset maskerad såsom
kvinna, antagligen just för att dra över den sköna men
en smula korkade Pompeia. Hon lär ha varit oskyldig,
men skandalen var ett faktum och hon förnedrades
offentligt genom detta. Caesar skilde sig då från
henne med det omdiskuterade uttrycket: "Caesars hustru
får inte ens misstänkas." Det var för övrigt det enda
han sade om skilsmässan. Hela skilsmässan kan ha varit
rent politiskt motiverad, att han ville inte ha något
förbund med pompeianerna längre. Historien och citatet
kommer från Plutarchos, en romersk historiker som
skrev på grekiska, så jag bifogar inte
originalcitatet, ty det är ett helvete att få ner
grekiska bokstäver i mail. Finns många fler turer runt
detta men det får vi ta ngn annan gång.
Det fanns inga barn i äktenskapet och han gifte om
sig med Calpurnia (som väl är mest känd för att hon
försökte varna sin make för mördarna som hon sett i en
dröm, samt att hon okritiskt stödde Marcus Antonius
efter dådet)
Att säga Caesars Hustru innebär att man refererar till
någon som är moraliskt oförvitlig, får inte ens
misstänkas. Våra stadsmän ska helst vara såsom caesars
hustru, likaså våra journalister... Används ofta i
amerikansk politik, gör detta uttryck, senast under
presidentvalskampanjen slängdes det ofta runt i
diskussioner om Kerrys fru, Theresa Heinz. Har även
sett det användas av europeiska företagsledare och
jurister.
Ett illustert sällskap för den gode Hägglund, alltså!
Desto mer jag tänker på det ju mer inser jag hur
vanligt detta uttryck är, åtminstånde i den
anglosaxiska svären. Har han varit på amerikansk
charmkurs eller är han, fasa, bildad?

Amentia crinalis

Det är för kallt för att göra något. När jag lämnade mitt hem var jag för första gången på åratal utrustad med täckbyxor, något som jag inte använt till "stads"-kläder sedan småskoleåldern. Jag ville undvika den där mysiga känslan av hur strumbyxorna, om de har hög nylonkomponent, liksom fryser fast vid benen.
Det tog mig evigheter att komma utanför dörren, kylan avskräckte mig och jag har fortfarande inte bytt glödlampa, så det kändes som ett bra tillfälle att lusläsa tidningen och fundera på mitt hår. Det börjar nämligen bli dags att klippa sig. Jag vet att det börjar bli hög tid för ett frisörbesök då det har en slags Joey Tempest-look i nytvättat tillstånd och i övrigt ser ut som den gudomliga Judy Davis lärarinnefrisyr i början av filmen "Celebrity". I scenen där hon grälar med sin make i ett lustus ser man denna frisyr tydligt. Det är långt med något slitna toppar och överhåret samt det runt ansiktet är tillbakadraget i en tofs ofta fäst med spänne. Det hänger bara, men är praktiskt arrangerat med den lilla tofsen. En väldigt typisk akademikerfrisyr, icke fåfäng och en smula trött. Tänk Kristina Lugn med hårspännen.
Denna frisyr blir mycket symbolisk i filmen, när hennes liv vänder, hon får jobb inom media och träffar en man som dyrkar henne, klipps det risiga håret i en chic blond page. Det kanske är en frisyr jag ska överväga. Dock är en mediakarriär inget jag överväger, innan Judy blir en mediapersonlighet undervisar hon i Chaucer vilket väl är mer mitt område, ergo lärarinnefrisyren är mer passande.
I "Fruar och Äkta män" där den magnifika Judy spelar Sally, som ligger i skilsmässa från sin krisande make (hur nu någon kan vilja skilja sig från Judy!), har hon oftast en lång inbakad mörk fläta, som antagligen ska symbolisera hur kontrollerad och neurotisk hon är. Sally är förstås nervig, kedjeröker på ett underbart nervöst sätt, har ett ansträngt skratt och verkar aldrig slappna av, hon får i en scen leverera en av de bästa utskällningar jag sett på film, hon är hembjuden till en karl, den första daten sedan hon och hennes läskige make (Michael Caine, need I say more) separerade, hennes blyge och förjuste date har skaffat biljetter till Don Giovanni, vilket hon sågar som en skildring av den ständiga manliga otroheten och sätter sedan igång att från sin uppvaktande kavaljers telefon ringa den förlupne maken och säga honom ett sanningens ord, hon ringer gång på gång och hennes stackars beundrare står handfallen i bakgrunden. Judy Davis får oss att dyrka Sally genom hela denna scen, hon är bara så cool. Senare i filmen får hon ihop det med Liam Neeson, denne träbock, och Judy visar det grunda i hans irlänska passion genom att medan de har sex mentalt ligga och dela upp hela sin omgivning i personligheterna "foxes" and "hedeghogs". Nåväl, hon har i vilket fall som helst oftast denna fläta men då det är utsläppt är det "frizzy" och har en ofriserad klippning. Akademiskt alltså.
En annan roll där hon är så cool att man nästan bara dör är hennes tolkning av Lillian Hellman i "Dash and Lilly", som till skillnad från de två förstnämnda inte är en Woody Allen film. Hon är destruktiv och elak, hon raggar upp främmande män, handelsresande till på köpet, på flygplatser efter att ha vinkat av sin karl, och det sättet som hon liksom slänger ner sin whisky i halsen när hon dricker kan få vem som helst att börja supa. Jag kan inte minnas hur hennes hår ser ut här, jag tror någon slags tidsenlig bob kanske.
Den otroliga Judy Davis har även spelat Nancy Reagan och det håret tänker jag inte ens kommentera.
Mer Judy: http://www.imdb.com/name/nm0001114/ (Klipp och klistra!)

quo___eo

Jag tog mig i kragenoch har suttit med mitt projekt under eftermiddagen. Löste upp en snygg eo___quo konstruktion, lyckades utläsa desido som defido och njuter nu av en skildring i detta begravningstal av hur Gustav Eriksson, prinsens anherre, rycker regnum amplissimum ur påvens käftar.

Sapere aude!

Det är visserligen alltjämt morgon, eller i alla fall förmiddag, och jag är redan överväldigad och frustrerad. Påmindes om en uppgift som jag ännu inte lämnat in, på ett visserligen mycket vänligt vis, men paniken lade sig som ett täcke över hjärnan. Jag har ännu inte packat upp ordentligt, eller för den delen sorterat min pappersskörd, och detta gör att jag inte ens kan ta itu med uppgiften ifråga. Dessutom är min dator vajsing och icke sammarbetsvillig.
Det är nu man ska göra sin yogaandning och omsorgsfullt prioritera. Tyvärr ligger inte det mogna sättet att hantera saker för mig, men låtom oss göra ett försök. Få se, Cicero får ligga idag, jag måste faktiskt packa upp och jag har någon slags dödlinje på min översättning. Sålunda min genomtänkta agenda för dagen blir att packa upp, arbeta med översättning, få iväg tackort till min gamla arbetsplats och inte börja skrika hysteriskt. Att slutföra den omtalade uppgiften blir morgondagens projekt.
Jag ska dessutom ha lunchgäst. Jag kanske kan lura henne att assistera mig i sorterandet och då man har sällskap får man faktiskt dricka kaffe.