Thursday, February 04, 2010

Causa latet, vis est notissima

Jag fortsätter att fascineras av myllret på campus och environger, och undrar över saker som varför alla de tjusiga flickorna ständigt bär mjukisbyxor instoppade i Uggs, eller vad knitivsm egentligen är, om det bästa kaffet finns hos Webster's, Irving's eller biblio-fiket.
Trivs, dricker mycket kaffe och försöker jobba, så vi tar några notiser:

- Ars edendi har kört igång igen, och har en föreläsning 11 februari, 17-18, William-Olssonsalen, SU (även ett seminarium samma morgon, mer information här):

"A challenge for the editors of Medieval Latin Texts:*
Do written sermons represent an accurate documentation for research on preaching during the Middle Ages?
Preaching is a performance. In this sense the most accurate documentation on such events,
their circumstances and their impact, is found in chronicles and sometimes in legends
which tell the life of saints.
However, many texts and many collections of sermons have also been preserved in
manuscripts, mainly from the XIIIth century on. What attention do they deserve?
In what sense all these different forms of what we call a “sermon” are faithful
testimonies of the activity of preaching during this period? And how to make the right choices in case of an editorial project?
"

- Vergiliusgeneratorn fungerar igen! Vergilinatorns återkomst får gärna hyllas i kommentarerna, såsom tack till dess konstruktör.

- Om man tittar in på Ola Wikanders blogg får man en bra sammanställning av de recensioner som hans nya bok fått. Han tipsar även om sin kommande kurs!

- För den som vill praktisera ytterligare FB-aktivism, så kan man gå med i gruppen för att rädda the Paleography program at King's College, London

- Än bättre i fråga om ställningstagande och aktivism, gå och läs Lovisas träffande synpunkter om den nya studieplanen i historia. Vad jag tror vi alla reagerar på är att man mer eller mindre väljer bort antik och medeltid, vilket förvånar mig mycket, inte bara för att det där med "kunskapsskola" blir rent parodiskt, utan även för att jag hade någon slags illusion om att det numer skulle fostras någon slags europeisk enighet, men detta är i princip, då man förbigår ursprung, bakgrund och rötter, att säga åt fanders med Europatanken (jag har fått lova att dra ner på frekvensen av mitt användande av det anglosaxiska f-ordet, men ni kan tänka er vad jag ville skriva) och förståelsen därav. Kunde utveckla ytterligare, men har slut på kaffe i koppen.

- Slutligen, en UnderStreckare om Pygmalion, skulpturer och sådant:

"Den emblematiska skildringen av hur en skulptur får liv, och av de erotiska och konstnärliga implikationerna av en sådan förvandling, är berättelsen om den cypriotiske bildhuggaren Pygmalion och hans skulptur av en ung kvinna, senare känd under namnet Galatea. Det är i tionde boken av Ovidius ”Metamorfoser”, författad vid tiden för Kristi födelse, som den mest kända versionen återfinns. Ovidius beskriver hur skulptören mycket konstfärdigt av ett stycke elfenben framställer en flicka skönare än någon född till kvinna. Pygmalion blir förälskad i sin egen skapelse och han smeker och kysser den, ger den gåvor och klär på den. Han ber till Venus att hon skall skänka honom en hustru liknande elfenbensstatyetten, en bön som gudinnan uppfyller, ty Pygmalion finner snart inte bara att skulpturen (vilken nu har antagit mänskliga proportioner) mjuknar under hans händer, utan även att den mun han kysser inte längre är en imitation"

ut rediit, simulacra suae petit ille puellae
incumbensque toro dedit oscula: visa tepere est;
admovet os iterum, manibus quoque pectora temptat:
temptatum mollescit ebur positoque rigore
subsidit digitis ceditque, ut Hymettia sole
cera remollescit tractataque pollice multas
flectitur in facies ipsoque fit utilis usu.
dum stupet et dubie gaudet fallique veretur,
rursus amans rursusque manu sua vota retractat.
corpus erat! saliunt temptatae pollice venae.
tum vero Paphius plenissima concipit heros
verba, quibus Veneri grates agat, oraque tandem
ore suo non falsa premit, dataque oscula virgo
sensit et erubuit timidumque ad lumina lumen
attollens pariter cum caelo vidit amantem

3 comments:

Prästkandidaten said...

Låter som ett intressant föredrag, synd att det är på fel plats!

För övrigt är det inte bara historia som är styvmoderligt behandlat i nya kursplaner. Det gäller även religionskunskap, och i synnerhet kristendomen... Redan idag har eleverna mycket bristfälliga kunskaper, jag bävar för hur det ska bli i framtiden...

Lovisa said...

Vergiliusgeneratorn är tillbaka, deo gratias!

Gunnar Gällmo said...

Problemet med skolhissen hittills har ju inte varit för mycket antik, utan för provinsiell; man har läst om Grekland och Rom, men inte om det antika Indien (utom när Alexander snubblade förbi) och Kina, som om den antika världen slutade vid Bosporen. Samma illusion har man i fråga om filosofin.