Quercus

Idag tycker jag vi helt utan särskild anledning minns och högtidhåller Johan Gustaf Ek, lundensisk professor i latin eller som det då hette, i romersk vältalighet och poesi (1842-1862), som på sina lediga stunder översatte Tegnérs Frithiofs Saga till latin. Jodå!

Han har en del synpunkter om inlärandet av latin:

"Många år senare skriver han att han, som gymnasist, stoltserat med att kunna tala och skriva på felfritt latin. Som professor i latin, efter att ha studerat språket i hela sitt liv, anser han att man aldrig blir fullärd. "

Det var en tung post på den tiden:

"Det var kanske universitetets mest arbetstyngda befattning. Tentamensbördan var tung. Alla som läste vid universitetet måste kunna latin. Trots detta var han, på det vetenskaliga planet nydanare. Han orienterade latinämnet mot den jämförande språkforskningen och gjorde trots bristande tid, resurser och med ett bristfälligt bibliotek betydande forskningsinsatser."

Och hans fantastiska barnuppfostransmetod:

"När döttrarna började bli stora tyckte de om att gå på baler. Fadern, som var rädd att de skulle ägna sig alltför mycket åt ytliga nöjen, kom ibland med invändningar. De unga flickorna kom då på ett knep. Om de bad om lov på latin blev fadern så stolt att han inte kunde neka dem."

Mer om professor Ek:
http://www.folkbibliotek.lund.se/html/lundasaml/forelasning3.htm

Själv var jag betydligt mer ödmjuk under min gymnasietid, men instämmer i att man nog aldrig blir fulllärd, och ej heller jag skulle neka mina barn något som utbeds på latin.

Sneglar på Cicero, avslutade en bibliografi i torsdags.