annona

Jag fipplade ihop en till sådan här "årets.." lista, då jag egentligen inte har så så stor lust att tänka tillbaka på det förflutna året, och det är ett bra sätt att undvika eftertanke. Det har varit en och annan omvälvning som inte är så lyckad (eller ja, det får framtiden utvisa), samt att jag tillbringade några av de sista månaderna in such a state of rage, att jag gärna vill lägga det bakom mig, ilska är varken produktivt eller klädsamt.

Nåväl, även om detta har lite varit året då jag insett att saker inte alltid blir som man tänkt sig, så är det väl även det året då jag förlikat mig med det, och ser ändå med viss optimism på det kommande.
Sålunda, same procedure as last year:

Årets...

Poet: Vergilius, Ausonius
Prosa: Historia Augusta
Tv-serie: Community
Raringar: Syme, Gudmundson, Vopiscus, K.D., A.G., A.W.
Hudvård: Apotekets fuktkräm (bäst i världen, typ)
Bok: Memento Romane, The Virgilian Tradition
Hatbok: En historia om läsning, samt tyskt jätteverk som jag inte vågar nämna då jag har kontakt med författaren
Cocktailparty: kungabesöket på institutet, Trollhättan, the alternate Tuesday night grad student beer’n bitch pub-kvällar
Glädjeämnen: ämnesbyte, förlovningen, disputationer, att UU fick tummen ur och tillskrev doktorander visst människovärde, SFS-DK,
Sorger: Carolina, en och annan personlig sak, ämnesbyte
Festivalupplevelse: Almedalen, Neo-Latinkonferensen
Grönsak: Kål, äggplanta
Konferens: Trondheim
Pepp: Kaffe på terrassen, omnämnanden på Lovisas blogg
Frosseri: gåslever i Lyon
Stad: Rom
Tekniska hjälpmedel: thermos
Livsmedelsbutik: Tigre
Lyckligaste plats: Göteborg, Hugos
Accessoar: solbränna, röda skor, 2 eurosparaplyer, SmartWool-sockor
Dryck: gin i olika kombinationer, billigt vitt vin, kaffe
Seminarium: skåp-seminariet, A.W:s presentation
Fest: Spazi Aperti
Utflykt: Museo Epigraphico, Sveriges Järnvägsmuseum

Må nästa år vara disciplinerat och produktivt!

in dulci jubilo

Som nämnt igår, så trillar det in en del intressant post, t.ex detta:

"Hej! Med anledning av den nya gymnasiereformen - med latin som obligatorum för elever på Humanistiskt program/språklig inriktning kontaktade jag Skolverket för att få reda på hur många lärare i latin vi har i Sverige idag. Fick ett nedlåtande svar som gick ut på att de inte har tid att besvara frågor, och undrar nu om du kanske vet det?"

Inte heller jag har någon aning, men det ger mig en trevlig ursäkt att ta upp senaste numret av Classica, Klassikerförbundets lilla skrift vari det finns "undersökning av de klassiska språkens ställning" (som redovisar de klassiska språkens ställning vid gymnasieskolorna i Sverige, universiteten nämns inte, och jag har ingenting emot att man gör så, men man kanske bör kalla det något annat då, eventuellt peta in ett "gymnasium" eller dylikt någonstans, och jag har noterat denna ensidighet tidigare), och även om metod inte redovisas så får vi anta att den är heltäckande. I denna sammanställning räknar jag ca 20 olika undervisande lärare i latin, och om man räknar till de i grekiska blir det typ 3 till. Vidare borde det väl finnas fler, beroende hur man definierar latinlärare (sådana med behörighet eller bara alla som undervisar i latin?), då åtskilliga studieförbund och liknande har kurser i språket.
Jag föreslår dock att man tar kontakt med Klassikerförbundet för utförlig statistik och tillförlitligt kunnande.(Den nämnda sammanställningen ovan hittas även på deras hemsida.)

Det är otroligt rart att jag alltjämt tillsänds Classica, även om jag inte betalat medlemsavgiften detta år, en som sagt, medveten markering, men jag är glad att den damp ner i lådan då jag inte velat missa den jublande skildringen av hur grekiska läses vid Södra Latin i Stockholm, med en skolledning som är "villig att satsa på grekiskan" (undra om min kära alma mater Katedralskolan i U-a har någon åsikt om detta, de som t.o.m struntar i latinet?). Jag gladdes även över analysen av klassikerämnet i Norge och därigenom även Kiellands roman Gift, som nu bums måste läsas.

Denna försiktiga, ömma påminnelse i form av en liten blå tidning har fått mig att betala in medlemsavgiten för 2010 och jag hoppas kunna bevista något arrangemang i föreningens regi detta kommande år.

monumentum aere perennius

Jag är inte ensam här på jobbet, en och annan ytterligare förlupen doktorand hittades här, men ingen så här förkyld och prokrastinerande.
jag måste bocka av några saker innan det nya året kan inträdas med gott samvete; ett gäng arbetsgrupper, någon liten ansökan och hela det där att ställa mitt liv i ordning innan det att jag försvinner iväg till USA för vårterminen. Sålunda slösar jag tid på följande:


- Den sublime Gudmundson , latinet och snapsvisans försvarare, meddelar själv att han på sedvanligt briljant vis arbetat in Horatius i den rimstuga vari han deltog, och jag tycker det blev mycket bra:

Julklapp – tekoppar:

Nu tändas tusen juleljus,
tänker skalden Horatius,

skriver rim för fulla muggar
dricker te och kaka tuggar.

I julstrumpan försiktigt stoppar
sitt monument, varaktigare än koppar.

- Själv fick jag detta på min bästa julklapp (A New Literary History of America, har varit trollbunden och snuvig senaste dagarna):

When in Rome...
There you know,
From many a dusty tome,
What you should(and shouldn't) do.
So you won't be like Norman Bates
When in the States,
So the references won't be a mystery,
Here's a new, literary......

- På tal om julhälsningar, måste det väl ändå vara själva definitionen av ironi att det venerabla UU använder sig av sitt så styvmoderligt behandlade Carolina-bibliotek som prydnad på sitt digitala julkort. (Såsom en vän sade, det vore som om Vita huset skulle skicka ut julhälsningar prydda av Guantanamo. Kanske lite väl vasst, men skoj!) Det väcker förstås frågan om man borde ta tag i Rädda Carolina igen...

- När det gäller engagemang bör alla som inte gjort det se det sista avsnittet av årets Uppdrag Granskning om utländska stipendiefinansierade doktoranders situation i Sverige. Se det, och minns att detta ändå är ett snällt reportage!

- Något att bita i får man i denna UnderStreckare; "Den engelske Wilde-entusiasten Thomas Wright har ägnat de senaste tjugo åren åt att vandra i Wildes litterära fotspår, bland annat genom att försöka läsa alla de böcker som Wilde läste":

"De klassiska studierna skulle fortsätta vid Trinity College i Dublin, och senare vid Magdalen College i Oxford där han träffade flera personer som skulle komma att påverka hans syn på den antika kulturen.

En av dessa var John Pentland Mahaffy, vars bok ”Social Life in Greece” förespråkade en annan hållning än den vetenskaplige lingvistens; en mer emotionell hållning om man så vill, som gick ut på att närma sig det förflutna med ett på alla sätt öppet och passionerat sinne. Mahaffys bok var också den av 1800-talets böcker om antiken som förhöll sig mest öppet och öppenhjärtligt till det minst sagt laddade ämnet homosexualitet i den grekiska kulturen. Mahaffy hävdade, i en argumentation som känns förvånansvärt modern om man ser till de då rådande viktorianska moralbegreppen, att olika tider och samhällskontexter har olika värderingar och olika uppfattningar om rätt och fel. All diskussion om något universellt rätt och fel blir därför bara absurd; absurt blir också behovet av att fördöma antikens relationer mellan män som onaturliga."

Slutligen vill jag bara tacka för alla fina mail jag fått på senaste tiden, och jag kommer ta mig tid att svara på dem snarast. Jag är otroligt rörd av att det finns så trevliga personer därute som vill skriva till mig.

aurum tus myrram offerent

Ett urval av romerska julgranar, den vid spanska trappan, som kläs med skylift, institutets egna glada gran, och förstås den på Petersplatsen. Ni ser där, som vid spanska trappan de väntande julkrubborna, som just nu är igenbommade.

Det får mig att tänka på en av de bästa biten med krubbor, den interaktiva aspekten, i synnerhet hur de tre vise männen kunde förflyttas närmre för var dag innan det att de äntligen anlände med sin rökelse och gåvor.
(Julgranarna anknyter väl just till detta tema med presenter, det är ju där man lägger alla paket.)

Sålunda plockar vi fram vår latinska bibel och provar följande text (Matt.2.1-12):

Cum autem natus esset Iesus in Bethlehem Iudaeae in diebus Herodis regis, ecce Magi ab oriente venerunt Hierosolymam dicentes: “Ubi est, qui natus est, rex Iudaeorum? Vidimus enim stellam eius in oriente et venimus adorare eum”. Audiens autem Herodes rex turbatus est et omnis Hierosolyma cum illo; et congregans omnes principes sacerdotum et scribas populi, sciscitabatur ab eis ubi Christus nasceretur. At illi dixerunt ei: “In Bethlehem Iudaeae. Sic enim scriptum est per prophetam: “Et tu, Bethlehem terra Iudae, nequaquam minima es in principibus Iudae; ex te enim exiet dux, qui reget populum meum Israel””. Tunc Herodes, clam vocatis Magis, diligenter didicit ab eis tempus stellae, quae apparuit eis; et mittens illos in Bethlehem dixit: “Ite et interrogate diligenter de puero; et cum inveneritis, renuntiate mihi, ut et ego veniens adorem eum”. Qui cum audissent regem, abierunt. Et ecce stella, quam viderant in oriente, antecedebat eos, usque dum veniens staret supra, ubi erat puer. Videntes autem stellam gavisi sunt gaudio magno valde. Et intrantes domum viderunt puerum cum Maria matre eius, et procidentes adoraverunt eum; et apertis thesauris suis, obtulerunt ei munera, aurum et tus et myrrham. Et responso accepto in somnis, ne redirent ad Herodem, per aliam viam reversi sunt in regionem suam.

stomacho et sterno

Jag är alltså i Rom igen, och det är bra ödsligt på institutet, men julpyntat! Ovan synes fönstret i Forestrians (som jag nu huserat ensam i, en speciell upplevelse) kök, och om ni kisar ser ni apelsinerna som mognar på trädet utanför. Solen skiner, samtliga italienska hushåll verkar dekorera fasaden med "tomte som försöker klättra in" och jag har för första gången, sedan förra vistelsen här, tid att jobba med avhandlingen. Vi gör det hela i punktform som alltid:

- Ryktet om Catullus har tydligen nått the denizens på detta illustra institut. Visserligen avnjutes han på svenska, men det är något ruskigt rart med att sitta i ett nedsläckt parlatorium och avnjuta unga mäns fnittriga högläsning. Dikt 59, säger de till varandra och nickar.

- En notis i SvD som jag länge har haft bokmärkt och inte kunnat sluta irritera mig på, och då förstör er dag med också. Gud, så käckt:

"Diskussionen om att börja med främmande språk redan i första klass pågår också i Storbritannien. Fast tvärtom. I ett projekt med över 60 skolor får nu sjuåringar möta flera nya språk, varav ett är latin. Cambridgeprofessorn Mary Beard, som bloggar om antik och nutid i The Times, menar att latin är ett bra redskap för språkinlärning. Och även den som inte klarar Catullus på originalspråk kan i alla fall ha glädje av att kunna säga Haud mea culpa, domina (Det var inte jag, fröken) och Canis studia domestici devoravit (Hunden åt upp mina läxor). "

Hahaha! Så charmigt kul!

- Igår afton hade jag den trevliga upplevelsen att se en av de mer obskyra medverkande i la Dolce Vita uppträda, precis som då såsom transvestit, men nu tolkandes Piaf med stor innerlighet och värdighet, samt skräckinjagande dans på bardisken, då denne Domino (tack till J för länk) nu måtte vara närmare 70 än inte. Det närmaste jag kommit julstämning i år.

- Seger är förresten nådd i adlibris-frågan, de har insett att jag har rätt (ut semper) och ändrat tillbaka ens önskade böcker i vedertagen biblioteksordning, dvs enligt författarnamnet.

- Slutligen, sista-minuten julklappstips hittar ni här, jag är själv lite inne på "The Bible Cure for Irritable Bowel Syndrome".

semper in flore

Jag hade sedan länge avtvingats ett löfte att inte liveblogga den disputation som gick av stapeln i lördags (årets näst viktigaste sådan), men det är väl inte förbjudet att dela med sig av de spridda anteckningar som kastats ner under dess löptid?

Det inleds som alltid med en liten erratalista, framförd efter något mikrofonstrul av disputanden själv, för dagen klädd i sedvanlig kort kjol (skulle nog inte känna igen henne om knäna var täckta), proper blus och väst. Strax tar opponenten vid, han inleder på felfri svenska, då han tydligen tillbringade sin smekmånad i den stockholmska skärgården, dock vänder han åter till engelska. Han sammanfattar och presenterar avhandlingen, i mitt tycke adekvat.

Jag tänker inte ge mig på det, det är lite fånigt att försöka utreda detta opus, när man istället kan be den ansvariga damen i fråga själv berätta och skippa mellanhänderna, ni kan läsa en sammanfattning här, ty vi vet alla att för de djuplodande filologiska diskussionerna och intellektuella diskursen är det ju inte hit man kommer, till latinbloggen kommer man för lokalfärgen, the immediacy, och die philologische Jugend svänger blott förbi här för att pissa i rabatterna efter för mycket kir eller Guinness, på väg till de betydligt mer allvarliga grekbloggarna.


Nåväl, notes on a defence and its aftermath:

- Första frågen var hon lite nervös, svarar tydligt dock.
- Jag finner snart att det stora problemet med denna disp. är att de blir så uppe i diskussionen att man tappar det där med att ge sidhänvisningar, vilket gör det en aning mer svårt att hänga med i diskursen. K räddar dock situationen och hänvisar oss rätt (4.3.3).
- K ombeds utreda "pure use of case to the modern prepositional use", men hon darrar inte på manschetten.
- Paralleller till vediska göres.
- så elegant försvar!
- den mysige mustaschprydde indo-européen tackar K, säger att han lärt sig massor.
- Därefter släpps bomben, hon anklagas för att ha a positivistic approach, och på den direkta frågan do you agree? svaras det: Yes. Vi andas ut.
- a certain reluctance to theoretical foundation, empiry first, theory afterwards;
a little bit of general linguistics might be helpful. Japp.
- Han avrundar med att [himself] is the master of typographical error, so is reluctant to speak of this, då tryckfelsnisse tydligen härjat här och var.
- Tackar återigen K; we are now up to date in case syntax, thanks to you.
- Frågor från de två italienska medlemmarna i betygsnämnden, varav den ena var så förtjusande under middagen att i övervägde att inte låta honom lämna landet.
- Ingen ex auditorio vågar ställa frågor, kan ha något att göra med Ks FB-uppdateringar de senaste dagarna om AK47or.
- Mingel uppe i det sällsynt ocharmiga lunchrummet i spänd väntan på betygsnämnden.
- Avhandlingen godkänns! Fest, gamman och glädje.
- Lysande middag, underbara tal, sång på minst två döda språk, min enda besvikelse såsom toastmaster är att ingen skrattade åt mina "the von trapp family-singers"-skämt. (Jag måste lära mig att resten av världen har inte byggt upp hela sitt referenssystem runt Sound of Music)
- de utländska gästerna är fullkomligt överväldigade av den svenska gästfriheten, och uttrycker detta på en mängd språk.
- Vivat academia, vivant doctores!

Nulla dies sine linea

Har tillbringat en väldigt slö eftermiddag på Carolina (och ja, granarna utanför kom upp för länge sedan), suttit i min älskade C-sal och suckat, aktivt prokrastinerat, fikat etc. , men även läst klart Centerwalls förtjusande kommentar till Vita Hadriani från 1869, och då förstås på latin. Har även beslutat mig för att närapå sno hans förord rakt av:

"Idque non ea sententia feci, ut posse me adolescentem multum novi afferre confiderem, sed ut, quae ubique ad vitam Hadriani illustrandam idonea invenirem, ea uno loco colligere conarer. Quamquam fieri non potuit, quin nonnullis in rebus minime in iis, quae a doctis viris statuta erant, acquiescere possem. Itaque factum est ut nonnusquam nova et inaudita proponere videar, quae tamen probabilius argumentis firmare conatus sum; neque siquis me erroris arguerit, id feram indigne sed gaudebo, quod fieri posse credo, ut quum tiro prodierim a veteranis correctus et edoctus postea in hac scientia quam prae ceteris diligo aliquantulum proficiam."

På mitt bord här ligger även den finfina tidskriften för polsk klassisk filologi, Eos, och jag skulle gärna fördjupa mig i volymen från 1930 vari det talas mycket om Vergilius-tradition i Polen, men det måste väl tyvärr vänta.
Intill ligger Histoire de la divination från 1880, ett ruskigt vackert tryck, men varför synes fransmännen ha en sådan usel index och registertradition? (Hade detta varit en tysk volym hade det utan tvivel funnits ett saftigt index locorum.) Frustrationen vägs upp av att någon gjort prydliga blyertsrättningar här och var, t.ex har källhänvisningen på sidan 322 ändrats från Pausan, VIII, 93.4 till Pausan, VIII, 39.5.

O forna tiders filologer, med dessa kunskaper i sinnet och rättningspennan i näven!

dona nobis dona

Julen har en vana att komma krypande och helt plötsligt vara där, och innan man vet ordet av är man trött på glögg och måste slå in klappar. Vad det gäller inköp av julklappar så köper jag i princip bara böcker, det blir trevliga paket, och desutom kan inte min begränsade lilla hjärna greppa att man skulle vilja mottaga något annat än något läsbart.

Det räcker dock inte att boken är bra när när man ska ge bort den, det ska ju gärna finnas ett estetiskt värde i publikationen, och vissa menar t.o.m att en ful utgåva är oläslig. Ovan är en bild från hyperestetiska amerikanska butiken Anthropologies julkatalog, vari Penguins Clothbound Classics syns nästan mer än modellerna, och får skänka skönhet, stil och klass till det hela, och man borde naturligtvis bums försöka problematisera över utseeendefixering och det bokliga, men vi lämnar den utvikningen med ett krasst konstaterande att en omslagsmässigt tilltalande bok är roligare än en som inte är det, och jag lovar samtidigt att de julklapstips som ges nedan är någorlunda tilltalande för den som dömmer böcker efter omslaget:

- till studenter, bekanta, och grannar är den lilla pocketboken med Catullus-urval med förtjusande juligt omslag inte ett dåligt val, och det är även en fyndig stocking stuffer.

- till en vidsynte bror passar Antiken by night : sex, droger och dildos i den klassiska och inte så klassiska litteraturen utmärkt, och än bättre blir det av att de är en vacker Glänta-bok.

- till svägerskan och/eller vänninnan är Klynnes Kleopatra : liv och legend, som nu kommit i otroligt snygg pocket (tjusigare än hardback-utgåvan), för många timmars nöje och njutning.

- till sin nätetpionjär till mor, tillika fellow academic and blogger, så är It's a Don's Life av vår egen Mary Beard passande, och säkert underhållande.

- till ens rumskamrat som är något besatt av idegranar (tack vare Silius, tydligen) så är Gunnar D Hanssons dikttrilogi Olunn/Lunnebok/Idegransöarna ett måste.

- till mig ska man inte ge en bok, dock håller man sig i svären av det bokliga, och föder samtidigt den otäcka industrin av att gulla med "böcker", it's enough to make you sick, men jag är en sucker för Penguin-estetiken och begäret till Postcards from Penguin är starkt.

innumerabilia

Det är i december det händer, och sålunda massor av evenemang:

- Ett särdeles tvärvetenskapligt seminarium sker på Matematiska institutionen här i Uppsala på torsdag, lett av någorlunda nyblivne latindoktorn Bohlin över ämnet "Begreppet radie i antik geometri". Ni hittar info här, under rubriken "HPM-seminariet".

- Likaså i Uppsala sker en gästföreläsning fredagen den 4 december kl 10 i
sal 9-3042 på SVC: Dr Elton Barker (Oxford) talar om"Mapping networks in the Histories of Herodotus".

- I Göteborg äger det fantastiska evenemanget "BOKSLUT 2009 Vad har humanister kommit fram till i år?" rum på torsdag med föreläsningar såsom "Staging the World. Spoils, Captives and Representations in the Roman Triumphal Procession" eller varför inte "Farsmakt og moderskap i antikken". Denna häppening har en FB-sida med all info man kan tänkas önska sig.

- Ett lästips rörande "ny-filologer" och sagakonferenser, mycket för att en god vän är inblandad i projektt, and isn't it clever of me to have such clever friends:

"Några av dessa forskare var så kallade ”nyfilologer” med en radikalt annorlunda inställning till de medeltida handskrifterna än de gamla ryttmästarna. För nyfilologerna gällde det inte längre att till varje pris rekonstruera den ”ursprungliga” texten genom att jämföra samtliga handskrifter och utmönstra allt vad senare skrivare bidragit med – ett mödosamt, tidskrävande och ofta nog fruktlöst arbete – utan att läsa och förstå varje handskrift på dess egna villkor. Därmed flyttades fokus från textens konception till dess reception, från ”upphovsmannen” – en svåråtkomlig figur när det gäller anonyma norröna texter – till mottagarna, användarna och förmedlarna"

- Ingen har väl missat striderna om SUS och dess latinska betydelse nere i Skåne?

"Varför är Sus fult?
– Det ger felaktiga associationer eftersom det betyder svinaktigt på latin. Risken finns att det blir lite ordets makt över tanken eftersom det blir lite för lätt att skoja om det. Dessutom är det fult med ord med u."

- Slutligen, för att återvända till hemstaden så blir det en mega-session måndagen den 14 december i sal 16–0043 (SVC förstås), kl. 15-18 med följande föreläsningar:
Pierluigi Cuzzolin, Bergamo: “Between Latin and Oscan-Umbrian.
reflecting on the lexical data”
Gerhard Meiser, Halle: “Urban and ritual magistrates at Iguvium”
Paolo Poccetti, Rom: “Personal names from numerals in ancient Italy and in the Roman world”