Monday, January 25, 2010

arma amens capio


Det här är ett hiskeligt jobbigt inlägg att skriva, då jag måste bli personlig, samt även bjuda på en del väldigt taffligt författande (mycket är klippt från en usel ansökan som jag skrev i väldig, olycklig hast), men jag tror det kanske är dags att förklara en del av de mer mystiska antydningar som skett senaste halvåret eller så. Det är inte direkt så att jag tror att min bloggpublik (blublik? Hej mamma!) egentligen bryr sig (och dessutom känner majoriteten mig personligen (som sagt, salve mater!) och redan är införstådda), men mail har inkommit med fråga om vad jag egentligen sysslar med och jag får väl försöka ge någon översikt.

Jag bytte alltså i våras, efter innerlig självrannsakan, ämne för min avhandling, och det mycket drastiskt, det forna har mycket litet med det nya att göra. Jag tänker inte gå in på orsaker, det var dock inte ett beslut som togs lättvindigt, och innebar en viss omdisponering av självbild, trodde aldrig jag skulle vara "den där doktoranden" (the flake, the failure, den oansvariga, kvarnstenen runt institutionens blida nacke osv.), men nu är jag det.

Och vad skriver jag om nu då? Jag tror ni nästan kan gissa, jag har återvänt till min stora kärlek sortes vergilianae, om vilket det bloggats om ett flertal tillfällen, och det har till och med konstruerats en enkel generator för de av er som ville prova själva.

Sortes vergilianae är alltså en välkänd form av sortilegium, att spå via ett slumpmässigt val av lotter texter eller dylikt, och då här i texter från just Vergilius. Begreppet dyker ofta upp i handböcker och kommentarer. Man hittar det även i populärvetenskap (såsom den förhatliga "En historia om läsning") samt i skönlitteratur, och det antyds ofta att det är en obruten tradition från antiken till våra dagar. Detta, som jag själv i början tyckte verkade som en otroligt charmig idé, är nog en myt.


Jag tänker mig därför min avhandling som den första monografiska studien av sortes vergilianae, och tanken är att någon slags diakronisk definition av detta begrepp att kommer attges, och i och med detta tydligt beskriva vad sortes vergilianae egentligen är, likaså dess uppkomst och eftermäle, och slutligen skissera deras senare historia och reception.

Vad det gäller faktiska instanser under antiken finns det bara som begrepp i Historia Augusta, och det är även den enda text vi känner till där Vergiliusverser nyttjas såsom framtidsutsägelser. Vergilius citeras ofta i Historia Augusta, och denne poet brukas även ett flertal gånger i något slags förebådande syfte. Det är egentligen blott vid två tillfällen som fenomenet pekas ut såsom sortes vergilianae (eller sortes vergilii), det mer kända begreppet hittar man i Hadrianus’ vita, då spådomen i form av Aeneiden-verser excidit, alltså ”skakad fram”, möjligtvis ur en urna eller dylikt (Hadr.2.8), och inte plockad ur en bok.

Den andra instansen, med vergili sortibus, är något mer komplicerad, då ingen som helst metod finns beskriven eller ens antydd, det är närapå snarare en kommentar på den blivande kejsarens uppfostran, då Alexander Severus vänder sin håg från filosofi och musik till mer statsmannamässiga sysslor (Alex.14.5) med de kända verserna excudent alii spirantis mollius aera…

Förutom dessa två tillfällen finns det ett flertal andra där Vergiliusverser utgör profetior i Historia Augusta, och som av hävd brukar nämnas när man diskuterar sortes vergilianae, även om de inte explicit benämns på detta vis. Dessa avsnitt kommer naturligtvis också diskuteras i min avhandling, men jag ids inte räkna upp dem här. (jag lämnar även därhän just nu om källkritik, tempel, sibyllor och andra faktorer som ska redas ut.)

Min avhandling skall omfatta en filologisk kommentar av de ovan nämnda styckena, då det egentligen inte finns en fullständig och utförlig kommentar till Historia Augusta, och dessa passager har sålunda inte betraktats tillsammans på utförligt vis. Förutom denna filologiska kommentar kommer det även förstås att finnas en diskussion rörande Vergilius (och i synnerhet Aeneidens) roll och ställning i en omvälvande tid med åtskilliga religionsstrider. De litterära sammanhang som detta blir relevant i kommer även att kartläggas. Verserna från Aeneiden följ även upp och deras ytterliga användning beaktas, såsom vilken resonans just dessa verser må ha haft under senantiken.

Vidare, vare sig man tror att något slags profetiskt användande av Vergilius skett under antiken är ytterligare en aspekt att beakta vad för influenser och impulser som kan ha lett fram till antingen det faktiska användandet eller uppdiktandet av ett sådant användande. För att tydligt kunna visa detta kommer den tidiga kristna traditionen av sortes biblicae och sortes sanctorum att sättas i sitt sammanhang, vilket även leder till en översikt över de judiska traditionerna av bokmagi. Särskild vikt kommer också att fästas vid de belagda grekiska traditionerna av sortes homericae, i fråga om spridning och metod. Religiös kontext kommer studeras utförligt, på vilket vis striderna mellan den tidiga kristna traditionen och de hedniska parterna avspeglas i detta siande.

Den andra delen av min avhandling kommer att bestå av den senare traditionen och receptionen av sortes vergilianae. Som nämnt ovan, majoriteten av handböcker antyder att det är en obruten tradition, och det är intressant hur dessa missuppfattningar uppstått. Mina preliminära studier visar t.ex. att det inte finns något belägg alls för att det ska ha praktiserats eller ens förekommit under medeltiden, trots den reverens som han då åtnjöt såsom magiker och profet.
På grund av tidsbegränsning och allmänna krav på genomförbarhet finns det inte möjlighet att plöja samtliga renässansverk och påföljande litterära verk för att hitta instanser av sortes vergilianae, men en överblick kommer göras, och i synnerhet av verk som behandlar Historia Augusta.
Berömda beskrivningarna och anspelningarna kommer att tas up och kontextualiseras, såsom den långa utvikningen av Rabelais i tredje boken om Gargantua and Pantagruel, eller den påstått sanna incidenten då Karl den I av England sägs ah förutspått sin egen död med Vergilius hjälp. Likaså kommer än senare beskrivningar som hos Walpole och de Quincey analyseras för sitt receptionshistoria, likaså de kommentarer och verk som behandlar dessa passager från Historia Augusta. Då tidigare kommentarer av Historia Augusta och analyser av fenomenet kommer granskas för att få reda på tidigare uppfattningar, får arbetet även en filologihistorisk aspekt, vilket är vetenskapshistoriskt intressant. (Bland de första kommentatorerna finner man stora namn såsom Salmasius och Casaubon.)
En kortare översikt av nyttjandet av sortes vergilianae i moden litteratur kommer att avsluta del två av avhandlingen, med nedslag i så vitt skilda författare som R.L. Stevenson, Mary McCarthy och John Ashbery. Målet är alltså inte att vara den fullständiga studien av receptionen av sortes vergilianae i modern tid, utan snarare en skiss av traditionen och dess förvirrade rötter, samt nyttjande ända in i våra dagar.

Ja, så är det, och hur arbetet fortskrider kan ni följa här, om så önskas.

2 comments:

Malte said...

Den vill jag läsa när den blir klar! Och det säger jag sannerligen inte ofta om avhandlingsprojekt... Lycka till!

SDIL said...

Tusen tack! Blir den någonsin klar, så lovar jag att du mottager ett ex!