De cordibus tribus Ennii

Romarna var ju som bekant inte alltför angelägna om att lära sig främmande språk (såvida detta språk inte var grekiska, vill säga). Individer som föddes utanför Rom, och med ett främmande modersmål, blev alltså tvungna att vid sin ankomst till staden i fråga lära sig latin, såvida de inte redan lärt sig detta från barnsben. Skolexemplet på detta är ju Catullus, född och uppvuxen i Verona, på den tiden en galliskspråkig utpost, och som med sin diktning fört med sig ett så viktigt ord som det galliska basia till Rom, och till var latinists första grundläggande vokabulär.

Gellius (17.17.1) berättar följande lilla anekdot om den store Ennius, född i Rudiae i Calabrien:
Quintus Ennius tria corda habere sese dicebat, quod Graece et Osce et Latine sciret.

Ennius blir därför den förste dokumenterade flerspråkige individen under romarrikets långa historia, och uttrycket som här används är alltså "att ha mer än ett hjärta", rätt så gulligt, och väl igenkännbart för var och en av oss som råkar tala mer än ett språk flytande. I samma veva antyds att Ennius värderade samtliga språk lika högt, och däremd den höga aktning de italiska folken då kände för sina modersmål, de icke-latinska italiska språken på halvön, som samtliga dog ut under romarrikets successiva utbredning århundradena f.Kr.

Att Ennius ska ha talat oskiska är dock något märkligt, då Rudiae vid tidpunkten för hans födelse (omkring 239 f.Kr) låg under messapiskt styre, snarare än oskiskt. Och därom hava de lärde tvistat i nära nog 2000 år.

Vi kan här kringgå hela diskussionen och istället ägna oss helhjärtat åt att studera oskiska (framför allt som messapiskan är ytterst fragmentariskt bevarad!), och därigenom kanske förstå desto mer av den store mannens diktning.

Introduktion till oskernas språk och skrift:
http://www.ancientscripts.com/oscan.html

Och lite hard-core oskisk grammatik kan väl aldrig sitta helt fel? (Perfekt partytrick!)
http://www.forumromanum.org/latin/buck_1.html#14

Gästbloggare: doctissima (k)