Då det återigen av okänd orsak är Gulag-kallt i mitt arbetsrum tänker jag sticka hem snarast, och nöjer mig med att påpeka att "Augustus. Roms förste kejsare" recenseras i SvD. Ännu en kejsarbiografi, det är trendigt:
"Det råder numera ingen brist på svenskspråkiga monografier om antikens stora män. Bara under de senaste åren har biografier om Alexander den store, Julius Caesar och Tiberius publicerats, och fler lär det bli. Det senaste tillskottet i biografifloran är Augustus. Roms förste kejsare, skriven av Anthony Everitt.
...
Boken har även andra problem. Den språkdräkt i vilken Augustus värld träder den svenske läsaren till mötes uppvisar diverse besynnerligheter. Det känns märkligt att lära känna armeniska och parthiska personer under deras egna (men hos oss aldrig använda) former, som Urûd och Dikran (i stället för Orodes och Tigranes), samtidigt som ordet ”germaner” ofta byts ut mot det helt anakronistiska ”tyskar”. Illustrationerna är dessutom trista och svartvita. Den livfulla texten hade förtjänat bättre."
Som alltid rekommenderar jag istället läsning av Robert Graves och Suetonius.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
"Det är den lärdes plikt att med sin lärdom tjäna också andra, att ägna sig åt att läsa och skriva, och häri finna både möda och tröst, att läsa vad de första människorna skrev och skriva vad de sista kan komma att läsa, att eftersom vi inte kan tacka våra föregångare för de insikter de ger oss, visa vår tacksamhet genom att vidarebefodra dem till vår eftervärld, komma ihåg våra föregångares namn hur okända de än må vara och hur de än fallit i glömska, gräva fram dem ur tidens ruiner
Post a Comment