Horrendum dictu

Var uppe hela natten och packade, är sålunda så trött att jag ser i kors och är lätt incoherent. Detta är inte helt optimalt, då jag ska idag munta 2 studenter, bråka med UB om böcker som de anser att jag har, avskedsluncha, hålla i mitt eget seminarium samt försöka vara lite social vid post-seminariet, och förstås, packa mer.

För att veta om det ens är ngn idé, eller om jag bara ska lägga mig under skrivbordet och sova, går vi naturligtvis till Vergilius-generatorn, din plats i cyberymden för sortes virgilianae! Jag får upp 4.455, which totally sucks. För att ge sammanhang (den givna versen är i fetstil):

Tum uero infelix fatis exterrita Dido
mortem orat; taedet caeli conuexa tueri.
quo magis inceptum peragat lucemque relinquat,
uidit, turicremis cum dona imponeret aris,
(horrendum dictu) latices nigrescere sacros
Fusaque in obscenum se uertere uina cruorem;

Min förtjusande Björkeson säger (pocketutgåvan av hans Aeniden verkar f.ö vara slut på förlaget, vilket kulturbrott att den inte är i tryck!):

Olycklig, slagen av skräck för sitt öde åkallar Dido
döden; himlens anblick har blivit henne förhatlig.
Än mer styrks hon i denna plan att överge ljuset
då hon till altarets bord, där rökelsen brinner, bär gåvor
fram och får se, o fasa! de heliga vätskorna svartna,
vinet till olycksbådande blod vid offret förvandlas.

Ja, det var ju jävligt uppmuntrande.