Att utnyttja sina vattenresurser

Hur mycket vatten invånarna i en stad hade tillgång till om de hade en akvedukt är svårt att säga alla sådana beräkningar har visat sig mycket osäkra. Utifrån de evidens som finns kvar verkar det dock som om man hade så att det räckte och blev över. Tanken är att idag visa lite olika sätt som man använde vattnet. Badhus kommer dock inte nämnas då jag tänkte ta fram lite bilder på dem först imorgon. Ni finner dagens schematisk skiss här.


Det här är en så kallad allmän fontän, lacus. Just den här är ifrån Herculaneum och mycket snarlika finns att finna i Pompeii. De i Ostia ser dock väldigt annorlunda ut (de är bland annat helt övertäckta), men man bör minnas att lämningarna är från mycket olika tidsperioder. Vi vet också att det fanns en större mängd lacus i Rom men inga har (till min kännedom) blivit hittade (om man undantar ett antal på forum som verkligen inte kan ses som stereotypexempel). I Pompeii har man räknat ut att ingen behövde gå mer än 50 meter för att nå en lacus.

En stor del av en stads vatten flödade ut genom dessa fontäner. En viktig detalj är att de aldrig stängdes av och därmed mer eller mindre konstant rann över, något som Frontinus påpekar som viktigt för att rensa gatorna. Mer om det när vi når avloppen.



Här är en tjusigare allmän fontän, från Ostia. Det verkar inte vara ovanligt att blivit individuellt dekorerade, kanske var det ett sätt att befästa sin status i ett kvarter att lägga pengar på sådant?


Fontäner var vanliga i lite rikare hus och den här typen finner man lite över allt i Pompeii och Herculaneum, om man bara håller ögonen öppna. Notera snäckskalen som använts i dekorationen - jag har själv plockat sådana när jag var yngre.
Bild från ”The house of the small fountain”Pompeii, Reg. VI Ins. 8,23.



Detta är en liten Euripi, dvs en vatteninstallation som ska efterlikna Nilen eller Euripuskanalen i Grekland. Som en jämförelse så ska de ha funnits en euripi i Rom som var 800 meter lång och sträckte sig över hela marsfältet!
Den här mindre varianten kan man hitta i Casa di Octavius Quartio, på the Via dell'Abbondanza i Pompeii.


Ännu rikare personer kunde naturligtvis kosta på sig ännu dyrare vatteninstallationer, här ett rum ifrån Hadrianus villa i Tivoli.


Det vore svårt att hålla latriner utanför vattenanvändandet även om man kunde väntat med dem tills att det var tid för kloakerna, då de tenderar att utnyttja återanvänt vatten. Det kan vara intressant att veta att privata toaletter var ovanligt och om de fanns så var de oftast placerade i anslutning till köket eller till och med i köket. En "rolig" (möjligen ett dåligt ordval) anekdot angående romerska latriner finner man i Seneca Ep. II 70.27 där det berättas om den svamp som man använde istället för toalettpapper.

"For example, there was lately in a training-school for wild-beast gladiators a German, who was making ready for the morning exhibition; he withdrew in order to relieve himself, - the only thing which he was allowed to do in secret and without the presence of a guard. While so engaged, he seized the stick of wood, tipped with a sponge, which was devoted to the vilest uses, and stuffed it, just as it was, down his throat; thus he blocked up his windpipe, and choked"


Ytterligare ett viktig vattenrelaterat fenomen i den romerska världen är naturligtvis atriet. Jag ska inte gå in på det för mycket i detalj, det finns ännu många frågetecken att räta ut i ämnet, men att det hade en funktion som vatteninsamlare är tydligt. Bilden här är från Casa del Menandro i Pompeii och ovanför den lilla bassängen i golvet finns ett hål i taket där regnvatten (och ljus) släpptes in. Bassängen är sedan kopplad till en cistern som tillät större mängder vatten att samlas. Vikten av atriet som vatteninsamlare verkar dock ha försvunnit till stor del när Pompeii begravs och rummet är mer av en formell nödvändighet i elitens hus.