Wednesday, June 17, 2009

Pauca tamen suberunt priscae vestigia fraudis

Tatueringsfrågorna som jag emellanåt besvarar, är som ni vet något av ett bekymmer, inte så mycket för arbetsinsatsen, som de tankar och farhågor de väcker i mitt sinne.
Jag har uttryckt min frustration många gånger över den okunskap om latin eller över huvud taget andra språk ( att man måste förklara om och om igen att nej, det blir inte exakt samma ordföljd som på ärans och hjältarnas språk, och det kan t.o.m vara ett annorlunda antal ord än i originalmeningen, t.ex för att pronomen saknas, which usually makes their heads explode), och får flera ggr bita mig i tungan (eller kanske i the typing finger) för att inte vara alltför snorkig, och istället betänka att den kunskap jag bestitter kanske snarare är ett privilegium än något allmängiltigt och jag bör vara ödmjuk, då jag fått dessa förmåner.

Ty det handlar ju någonstans om klass och bildningstraditioner, inte sant? Många av de mail jag får med frågor är, vilket ni kanske märkt, hyggligt illa skrivna, emellanåt så att lydelsen knappt går fram, och oftast kryddade med smileys, som tas till då man inte kan uttrycka nyanser och känslor med ord, de utarmar språket betydligt mer än vad fula ord sägs göra (jag har ju en liten tid som gymnasielärare bakom mig, och fick då förklara för elever att emoticons inte var acceptabla i uppsatser (no, really), att känslor och ironi skulle uttryckas med faktiska ord).

Och nej, innan någon säger det, tatueringar är inte på samma sätt en klassfråga längre (och vi ska inte fördjupa sig i deras historia, om viktorianerna och deras tatueringar etc), som det väl ändå var för tiotalet år sedan, numera har alla tatueringar; they are ubiquitous, din morsa har en tatuering; men vad jag skulle komma till är att jag tror det alltjämt finns vissa distinktioner i sociala strata att utläsa om man tittar på motivval och placering av "gaddningen" (samt om man kallar det för "gaddning"). Min teori, utan att på något sätt fördjupat mig alltför mycket, är att motiv och mönster (om man utesluter trajbal-varianten och vissa motiv) generellt sätt är "medelklassiga" ( den bemärkelse att de visserligen finns på alla nivåer, men man kliver inte utanför kategorin), och om det börjar komma bokstäver med i bilden så sjunker prestigen; sålunda är varken barnens namn eller ett latinskt citat en "medelklassig" tatuering (undantag finns naturligtvis). Ren spekulation detta, eller så är det för att jag bara får frågor från människor som inte har latinister i vänskapskretsen (vilket väl måste sägas i de flest fall vara något klassbundet). Eller är det så att de som inte har någon kontroll över ord och bokstäver p.g.a brister i skolning ser fraser, i synnerhet på främmande språk, som mer magiska och sålunda finner dem värdig att tatueras in?
Ingen aning, men det är skönt att lådan är stängd till i höst.

Efter den koffein och stressinspirerade tanken, några notiser:

- Tobias Krantz som nu högskoleminister? Vet inte vad jag ska tycka, men finner viss tröst i att han gick humanistisk linje.

- Jag hinner inte läsa TLS så ofta som jag önskar, och deras material på webben är av förståelig anledning begränsat, dock vill jag passa på att rekommendera denna om det antika Grekland och ekonomi, samt en lång och härlig recension av Wisemans (en av mina favoriter, beställde hans Talking to Virgil idag!) Remembering the Roman people:

"The task Wiseman has set himself is almost as formidable as searching for the ideology of the sans-culottes in the writing of Mme de Staël, or attempting to document the viewpoint of the English industrial poor through the novels of Jane Austen. In the case of Rome, the works of Cicero are so dominant among the surviving sources for the late Republic that it has proved hard for modern historians not to see the Roman world through his conservative eyes. Cicero’s devastating caricature of most radical politicians as crazed, power-hungry, would-be tyrants has regularly been taken as a statement of fact rather than a reflection of his political prejudice."

- På tal om fantastiska brittiska tidningar så är LRBs sida också värt ett besök, även där med begränsad tillgång. Den här artikeln om finanskrisen gör den nästan begriplig.

- Vetenskapsrådets beredningsgrupp, de som delar ut högvis med pengar till humaniora och dess avarter, har haft möte här på institutet. En fascinernade inblick i hur de jobbade (mycket och kaffedrivet), samt många trevliga återseenden. Bäst var ändå att luftkonditioneringen drogs på igen, in honor of such distinguished guests.

- Slutligen så bör alla köpa tidskriften Subalterns nummer om Messianism, ty däri hittar vi en ung och lovande svensk filologs egenhändiga översättning av den fjärde eklogen, och detta i underbar sättning, med olika perioders kommentarer därtill inramandes texten, både vackert och informativt, som t.ex Abélards tankar om den dikten:

"Om jag inte tar miste hade Vergilius, den störste av våra poeter, hört och fäst avseende vid denna profetiasom yttrats av Sibyllan, då han i den fjärde eklogen förutsade att ett mirakel snart skulle inträffa under Kejsar Augustus (då Pollio var konsul): ett barn skulle sändas från himmelen till jorden för att borttaga världens synder, och genom ett under så till synes ge upphov till en ny tidsålder i världen. Detta hade han fått veta, vilket han själv säger, av den cumaeiska sången, det vill säga den Sibylla som kallas »den cumaeiska«."

6 comments:

chall said...

"Tobias Krantz som nu högskoleminister? Vet inte vad jag ska tycka, men finner viss tröst i att han gick humanistisk linje."

Tja,jag tänkte att han iaf hade doktorerat men sen såg jag att det var nationalekonomi.... ett ämne som inte egentligen är ett ämne enligt undertecknad. (jaja, jag är väl en snobb dårå men allvarligt, ekonomihistoria skulle liksom vara mer ok).

Vi får väl se vad han hittar på. Kanske skulle vi slå vad om hur många dagar det blir före någon skriker "högutbildad vill skapa enbart elitklyftor för akademiker"...

Alatius said...

Jag kan inte annat än sympatisera med dig vad det gäller tatueringsfrågorna -- personligen finner jag det i det närmaste ofattbart att någon vill ha en tatuering på ett språk som den bevisligen inte förstår. Men om det kan vara till någon tröst får man ju betänka att de som söker hjälp av dig är de som i alla fall vet vad de inte vet, och har vett nog att fråga. Annars kan det gå så här: http://latinforum.org/viewtopic.php?f=2&t=6653

Frågan är om man ska skratta eller gråta. Eller nej förresten, svaret är nog givet är jag rädd, åtminstone vad mig anbelangar...

Alatius said...

Tråden jag länkade till har redigerats en del (som en följd av en del onödigt nedlåtande kommentarer från vissa). Hur som helst, det var detta jag åsyftade: http://www.latinlanguage.us/blog/index.php?blog=2
(Känsliga tittare varnas.)

Jr said...

Han doktorerade i stasvetenskap vad jag vet.

SDIL said...

chall- vi tänker otäckt likt emellanåt, men jag tror det är som Jr lite längre ner säger, att det var statsvetenskap. Viss tröst finns att han lär ha ngn slags insikt i forskningsvärlden, vilket i högsta grad saknades med den förra ministern...

Alatie- Tack för länkarna, det är ett sådant mysterium, och liksom du blir jag inte klok på det. Bilden i den nedre länken är helt otrolig!

Jr- tack!

chall said...

ok, jag hade fel - inte NE men statskunskap. Avhandlingen "Makten över regionen: En idékritisk studie av svensk regiondebatt 1963–1996". Handlar om regionuppdelning och olika politiska saker.

Och jo, jag ska väl inte tycka illa om en hel del av universitetet men i Sthlm har SU lagt ihop statskunskapen och ne till "pol kand" så nära släkt eller vad man ska säga är dom.

Men visst, jag kan ju hålla med om att det kan ge en bild av att doktorera/högre utbildning om man genomfört en doktorering (i vilket ämne). Samtidigt är det få ämnen som är så nära "politiken och näringslivet" som statskunskap och ekonomi. (Jag är nog bara avis.... typ...)

SDIL: det är det där föraktet - tydligen finns det både i Uppsala och i Lund ? och jag som är en sån där empiriker - biolog som jag är... dags att vara tyster :D