hospitalitas Holmiensis

Den stora filologkongressen gick ju av stapeln nyss och sträckte sig en bit in i helgen. Mna kunde följa vissa aspekter via statusuppdateinger på FB, och efterspelet debatteras vilt där i vissa kommentarer vilket är spännande.

Jag kunde personligen inte närvara, suffering from Romanitas, men naturligtvis fanns det spion på plats, och vi tackar ödmjukt en viss "anonym kvinnlig doktorand i latin vid SU" (oh, puzzling!) för den ypperliga rapport (med historik) som följer nedan:

"1991 ägde den första filologkongressen rum i Lund. Därefter har det varit tradition att vart tredje år samla representanter från de fyra lärosäten som bedriver forskning i grekiska, latin och nygrekiska, och nu var turen för andra gången kommen till Avdelningen för klassiska språk vid Stockholms universitet, som bjöd in till den sjunde svenska filologkongressen den 29-31 maj 2009. Staden visade sig från sin bästa sida under hela helgen: solen sken, champagnen var charmant, snittarna sublima och glassbomberna gigantiska. Nytt för i år var att gymnasielärare också bjudits in att delta en av dagarna.

Den här gången slapp deltagarna leta sig ut till Frescati. Istället ägde kongressen rum på Sjöfartshuset på Skeppsbron med utsikt över såväl skärgårdsbåtar som lördagens marathonlöpare. Sjöfartshuset visade sig också vara tillhåll för en viss ”Neptuni-orden”, och ett givet samtalsämne under kaffepauserna var därför: varför har deras medlemmar valt att låta sig porträtteras draperade i trossar och fisknät?

Fredagen bjöd på flera intressanta föredrag. Johanna Akujärvi, Lund, inledde med att tala om översättares paratexter i tidiga svenska översättningar av antika verk. Ett minnesvärt exempel var inledningsversen till Gustaf Palmfelts översättning av Vergilius ekloger från år 1740, där översättaren sade sig ha åstadkommit ...”en tact som dundrade starckt och dån’de för örat, flöt och lätt uti liud, samt rullad’ och hoppad’ i tripp-trapp, fast Spondaeus ibland blef kort, och Dactylus o-satt.”
Anna Holst Blennow, Göteborg, föreläste om sitt forskningsprojekt rörande svenska medeltida latinska inskrifter. Här fick vi också än en gång bekräftat att klassiska språk kan vara hett kvällstidningsstoff, bara det vinklas på rätt sätt .
James Dobreff, Lund, berättade för de samlade filolgoerna om Linné-lärljungen Daniel Rolander, ”den förste botanikern att lämna Surinam levande”. I ett animerat föredrag fick vi lära oss allt vi någonsin velat veta om myrsloksbrottning, men inte kommit oss för att fråga om. Linnés okända karriär som inbrottstjuv bringades också i ljuset.

Återstoden av eftermiddagen ägnades först åt en diskussion rörande tidskriften Eranos, där flera framförde synpunkten att elektronisering och temanummer kanske kan vara en väg att gå i framtiden. Därefter följde programpunkten ”De klassiska språken i Sverige”, en diskussion som kom att handla mycket om situationen nu och framöver på gymnasieskolorna. Det framkom att gerillaverksamhet ibland är av nöden för att få ihop klasser som läser våra ämnen. En glädjande nyhet är att det totala antalet elever som läser grekiska på landets gymnasier i höst ökar med 50%, då en kurs i ämnet ges för 22 intresserade elever på Södra Latins gymnasium i Stockholm – ansvarig lärare är troligen Lars Nordgren, doktorand i grekiska vid SU.

Kongressens andra dag inleddes med ett föredrag av Christina Thomsen Thörnqvist, Göteborg, med föredraget ”’Anonymus Aurelianensis III’ om Aristoteles Första analytik’. Medeltidsfilologer sågs spetsa öronen lite extra när namnet Abélard vid några tillfällen dök upp. Härpå följde Britt Dahlman, Lund, med ett föredrag om det nya forskningsprogrammet ”Det tidiga klosterväsendet och det antika bildningsidealet” som åtföljdes av förnämlig PowerPoint-presentation. Elisabet Göransson, Lund, föreläste därefter om projektet ”Spelet om den rätta läran”, som behandlar den första större litterära striden i Sverige mellan olika konfessionella grupper. Ett minnesvärt citat var avslutningen i det så kallade Satansbrevet från 1579, vilket enligt texten var ”givet i det yttersta mörkret på vårt kungliga slott Glödborg”.

RJ-projektet Ars Edendi som är baserat vid Stockholms universitet tog vid och berättade för kongressen om sitt planerade arbete med nya editionsmodeller, vilket sträcker över flera år och involverar en stor grupp forskare, både i Sverige och internationellt. Flera intressanta gästföreläsningar är på gång, så ta en titt på deras hemsida www.arsedendi.org för mer information.

Hannah Bartonek, Uppsala, berättade därefter om sitt avhandlingsprojekt rörande bataljscener i episk poesi. Detta var det enda avhandlingsprojektet som presenterades under kongressen, och därför särskilt intressant att få ta del av.
Avslutande föredragshållare var Per Sandström, Stockholm, som redogjorde för ett pedagogiskt projekt kallat ”Lärandemål och läromedel – att läsa latinska texter”. Ämnet engagerade många i den därpå följande diskussionen, och en särskilt brännande fråga som många återkom till var: hur ska vi få nya och bättre läromedel i våra ämnen? Det är ett stort problem att ålderdomlig litteratur används i alltför stor utsträckning, varvid både lärare och studenter tvingas stå ut med textkommentarer i stil med ”sabinskan och apuliskan nämns ss. typiska exempel på gammaldags enkelhet o. ärbarhet i förening med praktisk duglighet, ung. som vi talar om dalkullor el. smålandstöser” (Sjövall-Wistrand, Latinsk poesi, 1963), eller ”Vid läsningen av de – som vi tycker – omanliga utropen av förtvivlan i detta och andra brev från landsflykten, bör man besinna skillnaden i känsloliv mellan en sydlänning och en nordbo” (E. Wistrand, Ciceros brevväxling, 1963). Men som så ofta kommer man alltid tillbaka till grundproblemet: pengar. Intresset och engagemanget för utvecklingen av nytt kursmaterial är stort, men vem ska göra det och varifrån ska pengarna tas?

När programpunkterna avklarats kryssade filologerna skickligt mellan marathonlöparna på Skeppsbron och trängde ihop sig på båten ”Oden Gamle” som tog dem med ut på några timmars båtfärd i det härliga vädret varvid tillfälle gavs att fortsätta diskutera dagens programpunkter.

Filologkongressen avslutades på sedvanligt sätt på söndagen med ämneskonferenser och diskussioner kring olika utbildningsfrågor. Allt sammantaget var det en mycket lyckad kongress. Nästa gång är det dags för Uppsala att arrangera. Det ser vi mycket fram emot. Kanske vi vid det laget har kommit ytterligare lite längre på vägen mot en ny universitetsgrammatik i latin – det vore väl något.

PS. Glöm inte att betala medlemsavgiften i Klassikerförbundet."