Monday, April 19, 2010

Lexicon Slavonicum




Som alltid gör man en rad trevliga och intressanta bekantskaper när man bor på Svenska Institutet i Rom. Min trivsamma rumsgranne denna vulkaniska vår är slavist och professor i ryska. Det som fört henne till Rom är ett latinskt-slaviskt lexikon med flera hundra år på nacken. Den uppmärksamma Uppsalastudenten har i sitt universitetsbibliotek lagt märke till porträttet av Johan Gabriel Sparwenfeld. Denne för sin tid extraordinära man levde år 1655-1727.

Han var enda barnet till en militär som adlats på grund av sina förtjänster och modern var av släkten Uggla. Johan Gabriel kom till Uppsala året han fyllde åtta och tillbringade tretton år i staden. Innehållet i hans studier är inte känt, men troligen rörde det sig om historia, lagtexter och främmande språk. För sin samtid var han en lärd resenär med stora språkkunskaper. Det sägs att han talade fjorton främmande språk plus förstod ett par till. Han var känd för sina kunskaper i de slaviska språken, särskilt ryska. Under tretton år av sitt liv befann sig Sparwenfeldt utomlands. Den första resan i Europas varade i fem år och han ägnade sig åt studier i bibliotek och arkiv, sökte upp lärda män och boksamlare och skaffade sig kontakter. Den andra resan som varade i tre år gick till Ryssland. Den tredje resan genomfördes på uppdrag av Karl XI och hade som syfte att finna och om möjligt inskaffa ”de Sveo-Gothiske Antiquiteter” som enligt ryktet skulle finnas gömda i olika arkiv och bibliotek i Europa. Den nyblivna svenska stormakten ville bevisa att man hade ett ärorikt förflutet. Resan gav ingenting ur götisknationalistisk synvinkel, men Sparwenfeld förvärvade värdefulla böcker och handskrifter i de mest skilda ämnen.
När han befann sig i Rom i juni 1692 fick han audiens hos påven Innocentius XII och skänkte till denne ett latinsk-slaviskt lexikon, en gåva som han menade kunde vara till nytta i den slaviska missionen. Som tack fick Sparwenfeld nycklarna till Vatikanens bibliotek och arkiv, en ära som aldrig tidigare tillfallit en protestant. Det protestantiska Europa tyckte dock inte om att han som adlig svensk protestant försett katolikerna med detta hjälpmedel för missionsarbete i slaviska länder. Sparwenfelds syfte med donationen var troligen mer självisk, nämligen att få lexikonet tryckt med Vatikanens hjälp eftersom man där förfogade över många exotiska alfabeten, bland dem det kyrilliska. Förberedelser för en tryckning gjordes också, men arbetet slutfördes aldrig.

Efter hemkomsten fick Sparwenfeld anställning vid hovet, gifte sig och fick åtta barn. Redan ganska tidigt under sin livstid började han placera ut delar av sin enorma boksamling på olika svenska bibliotek. Huvuddelen av den stora slaviska samlingen kom att hamna i Uppsala. Min rumsgranne Professor Birgegård har kommit att ägna en stor del av sitt liv åt denne intressante och ständigt nyfikne man. Exempel på hennes arbeten för den intresserade följer här:

Johan Gabriel Sparwenfeld and the LEXICON SLAVONICUM. His Contribution to 17th Century Lexicography, 1985.
Sparwenfeld, J.G., Lexicon Slavonicum, ed. Ulla Birgegård, voll. I, II, III, IV, Index, Uppsala 1987, 1988, 1989, 1990, 1992,
J.G. Sparwendfeld’s Diary of a Journey to Russia 1684-87. Edited, translated and with a commentary by Ulla Birgegård, Slavica Suecana, Series A-Publications, Vol. 1, 2002.



2 comments:

Tom said...

Verkar vara en mycket intressant person. Låter unikt att få tillgång till Vatikanens bibliotek som protestant under denna tid.

Anna said...

Ja, jag tycker också han verkar ha varit speciell. Tydligen var han en riktig fena på att "nätverka" enligt Prof. Ulla Birgegård.