Då bloggens innehavarinna försvunnit till Pittsburgh, har undertecknad arkeolog fått möjligheten att komma med lite utfyllnad från Svenska Institutet i Rom. Under den här vistelsen har jag äntligen lyckats besöka svavelbadet vid Viterbo, Terme dei Papi, för första gången. I arla morgontimma, för att få lite lugn och ro i bassängen, körde vi ut längs Via Cassia bis. Resan gick norrut, in i gamla etruskiska områden längs pinjekantade vägar. I perfekt väder, 25 grader med lätt bris, lät vi sedan svavel och mineraler uträtta underverk för hälsan under 2½ lättjefyllda timmar i bassängen. Det 60-gradiga vattnet leds rakt in från en källa och doftar lätt av svavel, men inte alls på något oangenämt sätt.
Dessa svavelhaltiga källor användes redan av de etrusker som bebodde området och staden Surrena, dagens Viterbo, århundraden före den romerska dominansen. En av staden gator gick mot Dei Bagni, den slätt där källorna ligger. Svavelhaltigt vatten användes tidigt i terapeutiskt syfte, av både djur och människor. Vallade djur, som får och getter, leddes till exempel ned i sådana källor för att bli av med parasiter, samt läka och förebygga klövproblem. Så småningom förstörde romarna den etruskiska bosättningen på platsen, men uppskattade källorna och kallade dem ”Terme Etrusche”. Det finns lämningar efter flera bad som romarna anlade vid Viterbo. Ortens vikt som någon form av centrum för termalbad framgår i flera skriftliga källor, till exempel Strabon. Han hade dock även vissa griniga synpunkter på badanläggningar, som varande alldeles för stojiga och stimmiga och rentav störande för de boende runt omkring. Detta torde väl snarast gälla de allmänna bad som fanns i många av de romerska städerna. Några latinska citat om bad blir det tyvärr inte, men kanske kan bloggens ägarinna kan bistå med sådana vid ett senare tillfälle.
Under medeltiden besöktes svavelbaden av flera påvar. År 1235 under påven Gregorius IX tid blomstrade både Viterbo och baden. 1404 tackade påven Bonifatius IX ja till en inbjudan som lovade bota den förfärliga värk han hade i benen, men hjälp av välgörande vatten och lera. En tredje påves närvaro, Nicholas V är bakgrunden till det nuvarande badets namn, Terme dei Papi. Han byggde till och med ett palats för att ha ett värdigt boende under de perioder han lät sig behandlas av det läkande vattnet som han ansåg vara högst effektivt.
Efter att ha badat i detta fantastiska vatten, måste jag säga att jag är benägen att hålla med. Förutom en känsla av totalt välbefinnande, så blev huden otroligt mjuk och höll sig så i flera dagar. Mineralerna och svavlet sägs också sätta igång läkande och renande processer i kroppen. Om det var en sådan process som förorsakade den romerska vårförkylning som drabbade undertecknad någon dag efter badet och fortfarande envist hänger sig fast, ska dock låtas vara osagt.
Anna Gustavsson, Arkeolog/Badfantast
Dessa svavelhaltiga källor användes redan av de etrusker som bebodde området och staden Surrena, dagens Viterbo, århundraden före den romerska dominansen. En av staden gator gick mot Dei Bagni, den slätt där källorna ligger. Svavelhaltigt vatten användes tidigt i terapeutiskt syfte, av både djur och människor. Vallade djur, som får och getter, leddes till exempel ned i sådana källor för att bli av med parasiter, samt läka och förebygga klövproblem. Så småningom förstörde romarna den etruskiska bosättningen på platsen, men uppskattade källorna och kallade dem ”Terme Etrusche”. Det finns lämningar efter flera bad som romarna anlade vid Viterbo. Ortens vikt som någon form av centrum för termalbad framgår i flera skriftliga källor, till exempel Strabon. Han hade dock även vissa griniga synpunkter på badanläggningar, som varande alldeles för stojiga och stimmiga och rentav störande för de boende runt omkring. Detta torde väl snarast gälla de allmänna bad som fanns i många av de romerska städerna. Några latinska citat om bad blir det tyvärr inte, men kanske kan bloggens ägarinna kan bistå med sådana vid ett senare tillfälle.
Under medeltiden besöktes svavelbaden av flera påvar. År 1235 under påven Gregorius IX tid blomstrade både Viterbo och baden. 1404 tackade påven Bonifatius IX ja till en inbjudan som lovade bota den förfärliga värk han hade i benen, men hjälp av välgörande vatten och lera. En tredje påves närvaro, Nicholas V är bakgrunden till det nuvarande badets namn, Terme dei Papi. Han byggde till och med ett palats för att ha ett värdigt boende under de perioder han lät sig behandlas av det läkande vattnet som han ansåg vara högst effektivt.
Efter att ha badat i detta fantastiska vatten, måste jag säga att jag är benägen att hålla med. Förutom en känsla av totalt välbefinnande, så blev huden otroligt mjuk och höll sig så i flera dagar. Mineralerna och svavlet sägs också sätta igång läkande och renande processer i kroppen. Om det var en sådan process som förorsakade den romerska vårförkylning som drabbade undertecknad någon dag efter badet och fortfarande envist hänger sig fast, ska dock låtas vara osagt.
Anna Gustavsson, Arkeolog/Badfantast
No comments:
Post a Comment