Lingua Sinensis

Det är så enormt roligt med alla fina kommentarer jag fått på sista tiden, det skojigaste är nog hur folk testat fram sin kvinnliga litterära gestalt från fordom, jag måste erkänna att jag hade på känn att det skulle bli många Lizzies. Hur jag blev Anna Karenina förstår jag inte riktigt, det slutade ju inte så bra för henne.

Jag har egentligen inte alls tid att sitta och skriv här, ska just nu sitta och förbereda inför en kollegas slutseminarium, men har lite allmänt hjärnsläpp och hoppas att detta ska hjälpa. Efteråt ska jag få uppleva mitt första Gbg:ska latin-postseminarium. Ryktet säger att det blir nästan lika mycket vin som på ett uppsaliensiskt. Rapport följer.

Det blev även intressanta åsikter runt sommarpratarna, och jag instämmer i att det är en skrämmande frånvaro av diplomater. Har Sverker fått äran någon gång månne? Skulle tro det.
Ytterst få politiker dessutom, det är väl valåret som spökar.

I den försvarbara hög med artiklar och andra diversepapper som blockerar en kanske behövlig bit på skrivbordet, fann jag denna notis som kanske kan förklara varför jag tycker Göran Malmqvist bör höras i sommar (kom förresten på en till på årets sommarpratarlista som nog inte är bortkastad tid; Gellert Tamas).

Nåväl, i en sådan där "Hallå där"-notis i UNT, den 3 april 2006 svarar Malmqvist på några frågor (varav blott två ska återges här) med anledning av ett föredrag han ska hålla på Stadsbiblioteket:

"[UNT:] Du är progessor i sinologi, det vill säga vetenskapen om Kina och kinesiska språk, och har ägnat en stor del av ditt liv åt Kina. Hur började det egentligen?

[GM:] Jag läste latin i Uppsala 1944-45, och sedan kinesisk filosofi med bland annat taoismen. Det var mitt intresse för kinesisk filosofi som gjorde att jag ville läsa böckerna på originalspråk, och då slog jag om och började läsa kinesiska.

[UNT:] Du har också översatt mängder av kinesisk litteratur till svenska, över fyrtio titlar på åtskilliga tusen sidor. Vad är drivkraften?

[GM:] Det är som ett knark för mig, jag kan inte låta bli. Om jag läser något vackert vill jag dela med mig. Jag vill att mina landsmän ska kunna läsa det. Jag känner mig som en missionär för den kinesiska litteraturen."

Visst kan vi väl hålla med om det, iuvenes, önskan att dela något skönt, att göra alla till dess lärjungar! (Och latin är aldrig bortkastat.)