scribere

Det är strålande sol ute och precis lagom vindar och värme, men här sitter jag och stirrar på datorn, sliter med the most hated paper, det var dödlinje i söndags, och jag vet inte riktigt än vad det ens handlar om, och det känns så där härligt hopplöst, ni vet, det stadiet då man förtvivlar över allt i tillvaron.

Jag föreslår att ni beger er bort till SvD och läser denna UnderStreckare om diverse moderna Odysseus-skildrare:

"I en spännande essä utvecklas hur katabasismotivet hos den grekiske filmaren Theo Angelopoulos kopplas till exilen, onekligen ett av 1900-talets mest centrala öden och teman. Hans ”Odysseus blick” spelades in 1994. Huvudpersonen är en grekisk filmare som efter lång exil i USA gör en strapatsfylld rundresa på Balkan under krigets kaotiska slutskede. Filmen berättar två historier vilka tillsammans ringar in det gångna seklet: utvecklandet av den rörliga bilden och filmkonstens tillblivelse samt det evigt återkommande kriget. Slutscenerna i det förödda Sarajevo, där man dansar och sjunger på gatorna när dimman ligger tät eftersom den hindrar krypskyttarna att utföra sitt djävulska värv, är något av det starkare man kan se.

Angelopoulos version av Odysseusberättelsen kan föra tanken till svensk litteraturs mest berömda Homerosadaptation, Eyvind Johnsons efterkrigsroman ”Strändernas svall” (som dock inte omtalas i denna antologi). Den är också ett exempel på en existentialistiskt orienterad tolkning: den ensamme mannen som försöker ta sig hem efter ett katastrofalt krig, plågad av minnen och skuld. Hur ska han någonsin kunna komma hem? Vad är ”hem”? Odysseuskaraktären blir hos Johnson en symbol för mänskligheten vid en civilisatorisk nollpunkt, och samtidigt en sinnligt utmejslad individ i kamp med övermäktiga krafter; historiens eller naturens. "