horti conclusi

En av denna dags största begivenheter och ett gott exempel på den galenskap som kallas Institutsliv var att idag bege sig i samlad formation i 30-gradig värem och gassande sol till amerikanska ambassaden för att där ha äran att bevittna presentationen av det nyutkomna storverket Unexpected voices. The graffiti in the cryptoporticus of the Horti Sallustiani.

Orsaken till denna ära var, för att ta några få, för det första att denna faktiskt ges ut i Svenska Institutets egna serie; Acta Instituti Romani Regni Sueciae, och vidare så är det tyngsta och viktigaste papret i denna samling faktiskt skriven av en sådan där instituts-habitué, vari just detta klotter ananlyseras.

Vad är då denna cryptoporticus, och varför i hela friden en bokpresentation på amerikanska ambassaden? Ambassaden i fråga är inte ett enstaka hus, utan ett helt kvarter, ett mycket omfattande komplex bestående av såväl villor som palazzo, och ligger på särdeles historisk mark, nämligen där en gång horti sallustiani, anlagda av den kände författaren, och man har på amerikanska ambassadens mark, när man skulle bygga garaget (ca 1950) hittat denna cryptoporticus, vilket är en av de få kvarvarande resterna av det forna grönområdet. Den har varit föremål för åtkilliga studier och spekulationer, men den här boken är den första detaljerade studien av graffitin, som inte bara är intressant i sig, utan även kan berätta för oss att portiken nyttjats genom århundradena, man kan se åtskilliga historiska skeenden, bl.a finns en skiss i kol bra högt upp på väggen som man kan datera till renässans, tack vare motivet, vilket kunde vara en avbildning av en fris på en viss sarkofag som föreställer Ariadne och Dionysus.

Ambassaden, detta compound, skulle man kunna säga mycket om, vi fick lämna ifrån oss all elektronik innan vi släptes in (sålunda; inga bilder), väskorna letades igenom och naturligtvis fick man passera metalldetektor, vi eskorterades ständigt av minst två tjänstemän, och när vi skulle till detta hemliga rum leddes vi genom deras commissary (där amrisarna kan köpa marshmallow fluff och Newman's own dressing), genom ett ödsligt garage till en liten dörr, prydligt etiketterad med det fornfynd som doldes där.

Den förevisades av ambassadens egen kurator (den i Italien är tydligen den enda av de amerikanska som har en sådan heltidsanställd), som har just till uppgift att ha hand om denna skatt, restaurering och liknande har bekostats av utrikesdepartementet, och tydligen har mbassden åtskilliga skatter, vilket gör att de har behov av denna förtjusande italienska. Vi hade även auktoriteten själv med oss, AHB, som pekade ut inte bara kristna symboler utan även en menora, och något som kunde vara ett skepp med full besättning, inkretsade i putsen. Ska tilläggas att det var ljuvligt svalt därnere, och att man kände sig priviligerad då detta verkligen inte är öppet för allmänheten.

Vi leddes sedan upp till den senast inköpta byggnaden i det amerikanska riket, ett försäkringspalats från 20-talet med skrattretande fresker och underliga vinklar, där vi först serverades obegränsat med tramezzini i väntan på övriga grupper, och sedan välkomnades av både the acting ambassador (Obama har inte hunnit utse någon ny ännu) och kulturattachén, innan det att vår egen institutsdirektör fick säga något, och direktören för det finska dito fick hålla ett långt hyllningstal till det svenska institutets förträfflighet (no, really), samt förstås att boken presenterades för de församlade (en brokig skara, blev inte helt klok på vår gemensamma nämnare).

Vi förlänades även vad som vid första anblicken verkade vara en kopia av publikationen i den vördnadsvärda Acta-serien, men vid närmare inspektion, och vid avslöjande by high ranking embassy-official, visade sig vara en tjuvkopierad variant, iordningställd av ambassadens egna tryckeriavdelning, dock likvärdig i kvalité och identisk förutom att denna hade stadigare rygg, samt denna text på baksidan:



vilket dels gör den till ett samlarobjekt (bidding starts at 30 euro), dels till en piratkopia, vilket det sägs mig att det i dagsläget tas krafttag emot.

Se där, en helt klart medioker beskrivning av en spännande publikation, utan att närmare gå in på dess läsvärda innehåll, men kanske en bättre besrivning av hur det alltid händer saker här, ty vid hemkomsten var det strax dags för den välbesökta föreläsningen i auditoriet precis utanför min dörr, följt förstås av mingel och vin, och ville man därefter kunde det dras vidare till Brittiska skolan tvärs över gatan, men det är för varmt.