nec sceptris contenta suis nec fratre marito

Nu då bihåleinflammationen äntligen, tandem et finally, börjar ge med sig, och övriga tunga aktiviteter som "cockatail"-party i institutets vackra trädgård och notte di museo (gratis inträde på stadens museer, fram till två på natten; ljuvligt att ströva runt en varm sommarnatt i Villa Gulias trolska trädgård) överstökats, kanske det blir något jobbmässigt gjort, den som lever får se.

Var dock kry nog att notera att Kleopatra. Liv och Legend recenserats i DN (en tidning som tidigare utmärkt sig med sitt begåvade coverage av "fyndet" av Kleopatras grav), och då jag haft förmånen att höra författaren föreläsa om sitt verk, bör det väl länkas till recensionen:

"Den romerska propagandan, med de stora diktarna i spetsen, visste att utmåla henne som en kåt häxa från det skumma Österlandet. Det blev möjligt eftersom hon verkligen var en dotter av det synkretistiska och multikulturella Alexandria. Ur hennes perspektiv var männen västerifrån idel uppkomlingar. Tibern var trots allt bara Tibern, inte Nilen."

Jag har själv hunnit bläddra igenom boken, och förutom några tråkiga klagomål av typen att det varit trevligt med mer bildmaterial i färg, och att det är något med formgivningen, kan inte riktigt sätta fingret på vad, som känns lite off, så verkar den läsvärd och på många sätt lovvärd.

Jag har, som sagt, bara bläddrat men uppskattar som den inskränkta filolog jag ändå är, hur källläget diskuteras och utvärderas, med en ideologisk och kronologisk bedömning, och jag tycker hur boken hanterar det epigrafiska materialet (och numismatiska!), på ett resonerande och tydliggörande vis är föredömligt, då just åtskilligt om Kleopatras liv kan utläsas från inskriptioner, och den "bildade allmänhet" som möjligtvis är den tänkta målgruppen inte alltid är bekant med metoder av detta slag.

Klynne diskuterar själv i inledningen s.k "faktoider", hans informerar t.ex om att det är Pascal, och inte någon antik källa som först pratar om hennes långa näsa, och det är väl bra, men boken är ändå emellanåt hyggligt spekulativ och tillskriver känslor och motiv till sina karaktärer med qualifiers som "antagligen, kanske, möjligen" strösslade över narrativet, vilket gör det hela till intressantare läsning än vad det motsatta skulle blivit, men även kan vara farligt, ty plötsligt kan det som man blott spekulerade i dyka upp som fakta.

Alltså, vad jag fått ut av mitt genombläddrande, en bok som härligt myllrar av karaktärer, väl skissade med det skrala material som finns, och en del spekulation, en oftast pedagogisk och resonerande stil, och låt mig tillägga att jag uppskattar det ständiga citerandet av Lucanus (är lite svag för denne just nu av olika skäl), även om jag föredragit att stället angivits på samma sida och inte i noten, men visst är det på sitt sätt praktiskt då jag snabbt kunde hitta en bit av Pharsalia som inte citerats i boken (vilket inte är någon kritik, man måste sålla), en typisk Kleopatrabeskivning:

X.353-375

'tu mollibus' inquit'
nunc incumbe toris et pinguis exige somnos:
inuasit Cleopatra domum, nec prodita tantum est
sed donata Pharos. cessas accurrere solus
ad dominae thalamos? nubit soror inpia fratri,
nam Latio iam nupta duci est, interque maritos
discurrens Aegypton habet Romamque meretur.
expugnare senem potuit Cleopatra uenenis:
crede, miser, puero, quem nox si iunxerit una
et semel amplexus incesto pectore passus
hauserit obscaenum titulo pietatis amorem,
meque tuumque caput per singula forsitan illi
oscula donabit. crucibus flammisque luemus
si fuerit formonsa soror. nil undique restat
auxilii: rex hinc coniunx, hinc Caesar adulter.
et sumus, ut fatear, tam saeua iudice sontes:
quem non e nobis credit Cleopatra nocentem
a quo casta fuit? per te quod fecimus una
perdidimusque nefas, perque ictum sanguine Magni
foedus, ades; subito bellum molire tumultu,
inrue; nocturnas rumpamus funere taedas
crudelemque toris dominam mactemus in ipsis
cum quocumque uiro.

Och i översättning från 1896, inte särskilt bra, men det är vad jag hittade:

Now lay thy limbs upon the sumptuous couch
And sleep in luxury, for the Queen hath seized
The palace; nor alone by her betrayed,
But Caesar's gift, is Pharos. Dost delay
Nor hasten to the chamber of thy Queen?
Thou only? Married to the Latian chief,
The impious sister now her brother weds
And hurrying from rival spouse to spouse
Hath Egypt won, and plays the bawd for Rome.
By amorous potions she has won the man:
Then trust the boy! Yet give him but a night
In her enfondling arms, and drunk with love
Thy life and mine he'll barter for a kiss.
We for his sister's charms by cross and flame
Shall pay the penalty: nor hope of aid;
Here stands adulterous Caesar, here the King
Her spouse: how hope we from so stern a judge
To gain acquittal? Shall she not condemn
Those who ne'er sought her favours? By the deed
We dared together and lost, by Magnus' blood
Which wrought the bond between us, be thou swift
With hasty tumult to arouse the war:
Dash in with nightly band, and mar with death
Their shameless nuptials: on the very bed
With either lover smite the ruthless Queen.