decus Sueciae

Låt oss prata om något roligare ett kort slag, nämligen den enorma kongress som firades här i staden, antagligen det största svenska latinarrangemang någonsin (?) och väldigt, väldigt lyckat.
Wom sagt, Uppsala visade upp sig från sin bästa sida, ständig sol, och vi huserade i universitetshuset, vilket gjorde det stämningsfullt, om än något svett och klibbigt emellanåt.
UNT rapporterade inte bara innan kongressen, utan besökte den med ytterligare en artikel som följd, som just påpekade spridningen i ålder och nationalitet bland deltagarna (tyvärr klippt i nätversionen), samt den uppsluppna stämningen:

"När dörrarna till föredragssalarna öppnas strömmar de ut, upprymda, rödkindade och inspirerade av föredrag med långa komplicerad titlar, hållna på något av de fem konferensspråken ("contemporary latin" är givetvis ett av dem). Samtalen under kaffepausen blir intensiva, sorl på franska, spanska och italienska stiger mot taket."

Jag är inte nylatinist (även om jag har ett dunkelt förflutet) , men hade först faktiskt tänkt lägga fram ett paper (just med stoff införskaffat under detta dunkla), dock har det varit en del omvälvningar (mer om det någon annan gång) och tid fanns till slut inte, och jag fick nöja mig med att vara funktionär. Jag var inte bra salsvärd, det vill säga ombesörje de talandes väl och ve i en viss utvald lokal med vattentillförsel och powerpointassistans, utan var även the runner, den lättlurade själ med uppdraget att vid behov av kopior eller utskrifter ta mig till institutionen, lyckas lista ut vad den ungerska motsvarigheten till "konferenspaper" heter på den överlämnade minnepinnen, eller bara kopiera ett visst antal av någon käck neo-latinsk dikt. Det franska uttrycket "faire la navette" kändes passande vid mina färder fram och åter, och då jag inte vill chikanera någon nationalitet i fråga om framförhållning, vill jag bara säga att amerikanerna är finast, de de lämnade på måndagen det som de behövde på fredagen, och inte en halvtimme innan sitt föredrag.

Sålunda blev det inte så mycket till mingel för min del, och vad det gäller föredragen skede urvalet inte av intresse utan det som var i min sal, det var det jag åhörde, vilket jag absolut inte klagar på, då det i sanning var spännande. Jag har inte bara hört om tidiga svenska dissertationer om Kina, utan lärt mig om Secundus , fascinerats av svenska kronogram, och fått se att nidverser om jurister är ständiga:

...
Aequum turbant causidici,
linguam et stilum venditant,
labore vivunt pauperum
...

Jag har även träffat en av mina idoler (JHG), samt fördjupat mig i Luthers slagfärdiga latin (hans mest kända oneliner: Pestis eram vivus, moriens tua mors ero, Papa.), och sett en del av hans mer martialisinspirerade poesi (kontext och översättning här):


Sarcasmus in Epicurum

Vitam quae faciunt suis beatam
Porcis, haec Epicurus ille tradit:
Ne spectes hominum Deive mentem.
Non est, qui regat atque curet orbem.
Spem vitae bene rideas futurae,
Quamvis mens ratioque sana monstrent.
Te soli tibi finge procreatum,
Certus, cuncta tuo esse nata ventri.
Silenus placeat, nihilque malis.
Vivas ut tua sus tuusque porcus
Et tandem moriare porcus et sus.
Sic, sic itur ad insulas beatas,
Aeterno quibus igne carcer ardet
Et tales coquit ustulatque porcos.
Tunc malles, Epicure, non fuisse,
Sed sero venient eae querelae.
Et disces aliud fuisse quiddam,
Quam quod riseris hic inane, numen.

Naturligtvis skapades det även nytt under denna kongress, med sessioner helt på det döda språket, samt minst en tillfälighetsdikt såväl det lärda sällskapet som Uppsala till ära (texten är handskriven, hyggligt spontan, och jag är lite osäker om jag fått allt rätt, trots poäng i paleografi, vidare utelämnar jag 3 verser av lättja):

Carmen valedictorium, quod in ipsa conventus conclusione ab omnibus una voce canendum erit secundum modos illos, quibus Ludovicos de beethoven hymnum suum (qui Europaeus dicitur) "Gaudium, scintilla diva" exornavit.

Metam suam hic conventus nimis cito tetigit,
qui nos undique exortos huc in unum contulit,
qui refecit nos doctrina divinae scientiae
et thesauris nos ditavit huius urbis splendidae.

Delectavit nos et pavit haec amoena regio
(felix bellis diu carens!) suo fructu vario.
Doctiores, fortiores et plenos laetitia
nec immemores dimittis tu nos, clara Suecia.

...

Vale nunc, Uppsala dulcis, vale decus Sueciae,
vale floribus ornata sedes tu scientiae!
Hinc Illustret corda nostra lux quae parit gaudium,
quam fundit multam in noctem caelum tuum splendidam.

...

Och så strax åter till sedvanlig kverulans.