Wednesday, August 26, 2009

praeter spem

För att följa upp situationen för latinet vid gymnasieskolorna i Uppsala (denna lärdomsstad!), såbörjade det med en liten debattartikel, som följdes av en utmärkt insändare:

"Under vår livstid finns det fler latinelever än det fanns under språkets storhetstid på 1600- och 1700-talen. Skillnaden är att dagens studerande har betydligt färre timmar än vad man då hade och att detta medför att deras kunskap snarare är orienterande än språkligt fördjupad.
Jag är latinlärare, dock utan privilegiet att för tillfället ha en latingrupp i undervisningen. Många av mina tidigare elever har vittnat om att de tack vare latinet lättare har tagit till sig andra språk - romanska eller ej - och att de har fått en studiedisciplin som de inte har i andra ämnen.
Att Uppsala inte har något gymnasielatin betyder inte att språket för en tynande tillvaro i övriga landet. I Svenska Klassikerförbundets statistik återfinns flera städer med 25, 30 och till och med över 40 elever i ämnet. Jag arbetade själv så sent som för ett par år sedan i Västerås och hade där närmare femtio elever.
Även mindre orter brukar kunna få ihop en grupp: Uddevalla, Alingsås, Nyköping ligger alla högt upp på listan över antalet latinstuderande. Att sedan anrika Uppsala inte har någon grupp i gymnasiet är förstås en skam."


Ytterligare en insändare publicerades, och häromdagen kom även respons från politiskt håll, med något speciell satslösning och accentuerat (sic!) latin, från ordföranden (FP) i utbildnings- och arbetsmarknadsnämnden, återigen på debattplatsen:

"Jag kan försäkra Levin om att inga politiska beslut har fattats om att lägga ner kurser i latin eller andra språk. Tvärtom har vi i Alliansen lokalt och nationellt agerat för att premiera studier i språk.
I dag är det så få som väljer att läsa latin att vi får inte ihop någon grupp.
Men vi tycker att latin är väldigt lärorikt så vi kommer att försöka hitta nya sätt att locka elever att läsa latin.
Om elever från flera skolor kan välja latin, ökar chanserna att få ihop en eller kanske till och med flera grupper.
Spes est últimum rerum adversarum solácium. (Hoppet är den yttersta trösten i motgång.)"


Ryktet är att det kanske, kanske finns ett litet ljus i mörkret, med en liten grupp gymnasister som eventuellt får privilegiet att läsa latin.

2 comments:

chall said...

Gudmundsson skrev en ledarkommentar om latinet i SvD idag:
http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/artikel_3437727.svd

Jag gillar att han drar resonemanget lite längre än "bara" latin. Samtidigt skulle det vara kul att återigen dra upp att kemiavhandlingar före 1930 var på tyska (i Uppsala). Det är ju det där med att kunna flera språk för att kunna vara "forskare"....

Tänk om det kunde bli lite mer uppskattat - det här med folk som kan "utdöda språk" som vi baserar så mycket av vår historia på. Det är lite som att doktorera på gustavianskt hovliv och inte kunna franska. Ska man låta någon annan översätta breven då eller?

(kryper tillbaka under min drygsten) ;)

Anonymous said...

Bästa sättet att hålla latinet levande på ett gymnasium är nog att hålla fanan högt, ösa ut och odla kunskap, samt vårda en god relation till eleverna. Utan nöjda elever på kurserna får man inga nya.

Lyckligtvis är det inte så svårt att få eleverna att inse att kunskaper som "adjektivet rättar sig efter sitt substantiviska huvudord ifråga om genus, numerus och kasus", "Italiam figuram caligae habet" och sankta Birgittas kloserbygge faktiskt är oumbärliga för en bildad person. Och den insikten gör varje nöjd latinelev till en ambassadör för språket. Just nu har därför förra läsårets elever värvat elva nya till detta år - och måtte det fortgå så.

Jag skulle bara vilja blåsa liv i intresset för grekiska igen. Det är länge sedan vi hade det.

Collega quidam Nericiensis