Irrumare

Nåväl, har redan fått ett visst gensvar på min ansökan till Göteborg. Dock, de hatar mitt projektförslag. De ogillar neo-latin. Det är inget fel på neo-latin i sig, men...
Senantikt ska det vara. Jag mottog en lista på diverse idéer och fick frågan om något av detta föll mig i smaken. Jodå, allt såg hemskt spännande ut, men...

Det hela handlar väl om passion. Jag svärmar ganska rejält för neo-latinet och har inriktat mig mot det mer och mer de senaste åren, och det skulle kännas konstigt att överge detta då Göteborgs anslagens siren-sång pockar. Ska man fejka lusta gentemot ett ämne som aldrig tidigare tänt en det minsta? Kättjan kan ju vakna med tiden.

Så resonerade och resonerar jag. Skrev sålunda ihop ett väldigt enthusiastiskt och kanske en gnutta krypande svar och lider nu vissa kval över mitt svek mot neo-latinet.
Hade sålunda ett långt ångestsamtal med min frater, tillika ständiga musa, där jag efter min långa litania om att sälja sig och överge principer, förklarade:
-"....det känns som jag står där framåtböjd, och särar på skinkorna och ropar ta mig, ta mig till Göteborgarna."
-"Men," svarar då min kloke bror, "är det inte vad latin handlar om, egentligen?"