Den odödlige Vergilius har ett sådant otroligt öra för talspråk, i synnerhet i Didos arga och sorgsna angrepp på Aenenas (som tänkte lämna henne utan att säga något, sedan gudarna beskyllt honom för att vara pussywipped, "uxorius", så nog förtjänar han det).
Hon far ut, hon rasar, hon anklagar honom, hon ber och bönar, och alla som någonsin haft ett förhållande som inte slutat på bästa sätt kan utan tvivel känna igen sig.
Det som på något sätt gör det hela så läskigt realistiskt är hennes lilla framviskade "Mene Fugis?"- Eller flyr du från mig?- efter de högtravande ederna. Oh, så bra!
Rubriken, Quis fallere possit amantem?-Vem kan lura någon som älskar?- är vad Vergilius retoriskt undrar då han beskriver hur Dido snabbt fattar misstankar, trots att Aeneas försöker ombesörja avgärden i hemlighet. Vergilius har väl både rätt och fel dår, visst kan man emellanåt snabbt känna av om något är skevt, men, finns det något mer lättlurat än en nyförälskad? (Sade hon bittert)
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment