Wednesday, February 08, 2006

Graece

I senaste nummret av Axess har professor Eva-Carin Gerö en underhållande och lång artikel om Diogenes.
Artikeln i fråga finns tyvärr inte ute på nätet, men om ni ramlar på tidskriften i fråga på biblioteket eller på toan hemma hos er mer högervridna bekantskapskrets, tveka inte att läsa den.

Det är mycket lätt att göra sig lustig över denna tidning, men jag motstår, ty den har vissa försonande drag, men jag måste bara påpeka att la Gerö benämns såsom "professor i antik grekiska", vilket är väldigt talande för den där pseudopretentiösa publikationen.
Det heter, av tradition, hävd och ren halstarrighet, grekiska, det där som de gamble skrev och filosoferade på, och det som talas i Athen idag, kallas, av samma skäl som ovan, nygrekiska.
I sin iver att visa hur fantastiskt bildade och litterära de är, men ovetandes om kutym, avslöjar Axess sig rejält.
Det är för sorgligt för att jag ska skratta åt det.
...
(Här censurerar jag mig själv nu, det var för elakt, och kanske en smula sjävbelåtet)

http://www.axess.se/svenska/aktuellt.php
"Läser" Lucretius, gömmer mig från mina demoner i biblioteket.

4 comments:

venanzio said...
This comment has been removed by a blog administrator.
venanzio said...

Utan att ta ställning vare sig för eller emot tidskriften i fråga måste jag ta den i försvar emot detta osakliga påhopp. Termen grekiska har i långliga tider främst inneburit antik grekiska, men under lika lång tid skapat förvirring då det inte alltid varit så självklart vilken tids grekiska det är fråga om. Den som vill får kalla "det som talas i Athen idag" för grekiska, si iis libet. Det har ingenting med vare sig bildning eller "litteraritet" att göra.

PS. En närmare titt på de fyra universitetens hemsidor visar dessutom med all önskvärd tydlighet att det mer än ofta föreligger ett behov av en närmare precisering.

SDIL said...

Vad jag gjorde mig lustig över var snarast Axess pretentioner, jag föreställer mig (kanske helt felaktigt) att de skulle bli förtvivlade om de insåg sin faux pas, eller vad de då själva skulle anse som ett sådant. jag har fått intrycket av att traditioner betyder mycket för den redaktionen.

Jag instämmer i att det är lätt att förvirring uppstår och att det finns en viss diskrepans mellan vad som i akademins elfenbenstorn och vad som på gatan kallas grekiska, dock brukar kurskataloger nuförtiden noga sätta ut en liten förklarande text för att undvika att folk söker fel kurs.
Jag har naturligtvis svårt att motivera varför jag tycker om bruket av grekiska/nygrekiska, jag brukar inte använda argument såsom "tradition", men på något sätt är jag förtjust i det, då det speglar en gammal akademiska tanke och ger en kontinuitetskänsla.
(Det finns även en praktisk aspekt, den moderna grekiskan har oftast fått sorteras in under de Klassiska institutionerna (numera sällsynt), och då den anlänt senare såsom ämne än den antika grekiskan, som då redan roffat åt sig benämningen grekiska, har det moderna språket fått kallas nygrekiska.)

Tanken var att vara retsam, inte anstötlig.
Vänligen/SDIL

venanzio said...

Jag förstod att inlägget främst var riktat mot tidningen, men kunde inte låta bli att ta detta språk i försvar; grekiskan är mig veterligen helt unik bland världens alla språk i det, att den haft en kontinuerlig litterär tradition ända från 500-talet före Kristus (eller "vår tideräkning" om man så vill) fram till idag och att de grekisktalande av idag utan större problem kan tillgodogöra sig innehållet i Homeros sånger, Sapfos lyrik, Herodotos historia, Platons filosofi, inter alia. Det måste vara tillräckligt med tradition och kontinuitet för att rucka på din "skepsis för grekiska", eller hur? ;-)

Jag känner hur som helst ingen anstöt, medan retsamhet dock alltid uppskattas.