Plurifariam

Det borde vara perfekt läge för att arbeta och slita sig sönder och samman, jag är i en främmande stad (dvs få social distraktioner), jag har ett tjusigt arbetsrum och just idag är inte handledaren här, så jag behöver inte ens känna mig blyg, men ändå sitter jag bara och stirrar ut genom förnstret.

Igår kväll, då jag borde läst seminariematerial, satt jag och läste en brittisk bok och träffade där på pluralformen stadia för ordet stadium, vilket i och för sig är korrekt, men det fick ändå mitt armhår att resa sig. Mitt språköra grinar illa, vilket det även gör då man emellanåt hör väldigt snobbiga människor pluralisera datum till data (befängt, faktiskt).
Det är för övrigt en evig stridsfråga i det engelska språket hur man ska skriva octopus i plural. De finns de som strider för rtt latinskt plural; octopi, och andra kämpar för den lätt komiska engelska varianten; octupuses (säg det högt och snabbt!).
Generellt anser jag dock att man ska göra ett svenskt plural av ett inlånat latinskt ord, på något vis låter det bättre.

De grekiska orden däremot, där kan det emellanåt vara en smula stilfullt me att nyttja ett grekiskt plural. Jämför de två pluralvariantern av schema; scheman och schemata. Visst är det stiligare med det grekiska här? (För övrigt, hörde jag med egna öron på radion häromdagen, säger Elisabeth Tarras-Wahlberg temata, och då är väl frågan så gott som avgjord?)

Läser Lucretius.