pumice expolitum

Jag har redan jublat över den kommande Catullusöversättningen av Janson och Harding, men då Malte återigen lyfter fram sina tolkningar, och en utmärkt diskussion följer i kommentarena (gå och läs!), som jag bara vill tillägga en sak till, innan någon lägger fram den där, det att passer skulle ha en ngt mer ekivok betydelse, jag citerar husguden Adams (världens roligaste bok; The Latin Sexual Vocabulary, s. 32f) för att i förbyggande syfte ta kål på den argumentationen:

"I am also unconvinced by the view that passer in Catull.cc.2-3 and passerem Catulli at Mart.11.6.16 were intended in a dubble meaning. Lines 6f. in Catull.3 (suamque norat/ipsam tam bene quam puella matrem) tell strongly against the presence of a double entendre in the poem. Verbs of knowing in latin could be used of carnal knowledge. If the rest of the poem is covertly sexual, norat too would have to be given an obscene sense. But if it were, the comparison quam puella matrem would become grotesquely innapropriate. That passero and passera in modern Italian are said to be capable of an obscene meaning is irrelevant to Catullus, unless it could be shown by late or Vulgar latin evidence that there was continuity in this respect between Republican Latin and modern Romance. The slang of modern languages is full of innovations."

De flesta som har hållt på med latin någon längre tid har gjort någon översättning av Catullus, det är en slags rite de passage.
Det får mig även att börja undra över hur länge vi hållit på att översätta Catullus i detta land. Vid en snabb, mkt hastig sökning verkar en avhandling från 1845, Catulli Epithalamium Pelei et Thetidos Suetice reditum vara det första på svenska, samt en annan om Catullus och Lesbia från 1859 då det antagligen finns översatta snuttar däri.
Den första svenska översättningen verkar ändå vara den förtjusande Janzon, vars utgivning påbörjades 1889. Blott ngt år senare, 1892, finner man en svensk översättning från Åbo, av en Ludvig Laurén. Albert Theodor Lysanders 'valda sånger af Catullus' utges postumt 1896, och därefter verkar catullusintresset ligga i dvala en tid. Risberg (mkt produktiv karl) ger ut en antologi, 'Catullus och Horatius i urval för gymnasier och till självstudium med inledning och förklaringar' vari Catullus uppenbarligen ingår, år 1922, som kommer i städigt nya upplagor in på 60-talet. Johan Adolf bruun publicerar 'Ur Catullus diktning; ett urval...' år 1941, och nästkommande tolkning är just Lindes (-58), som fått vara den gällande.

Man kan ta tillfället i akt att det även finns en bok från 1988 av Arvid Andrén, som jag visserligen aldrig sett, men som är ett urval av Catullus och Horatius med titeln 'Latinska dikter om kärlek, lidande och död : originaltexter och metriska översättningar'.

Nu gäller det bara att tygla sin iver till i höst, även om jag lär hålla fast vid Janzon.