Tuesday, May 20, 2008

unicus spectator caeli siderumque


Såsom konstaterat på grekbloggen var även jag närvarande vid Nigel Wilsons tredje framträdande under sitt besök i Stockholm tisdag förra veckan. (Här inser jag vad roligt det vore med en klassikermingelblogg, med bilder från seminarier, konferenser och föreläsningar, naturligtvis med enormt töntiga bildtexter av typen ”X och Y roar sig kungligt/Aldrig tråkigt med professor X/De tre gracerna/Ses i dimman, docent Z!”). Den föreläsningen var helt klart värt besöket, och efter berättelser om den illustre Wilsons övriga framträdanden önskar jag bittert att jag kunnat närvara vid övriga, trots att jag nog aldrig tänkt läsa mer Herodotos på originalspråket.

Föreläsningen om den spännande Arkimedespalimpsesten var tänkt för den ”bildade allmänheten” som jag nu kan konstatera är närapå uniformt glasögonprydd. Föreläsaren själv var en nätt liten karl, med fickuret tjusigt nog stucket genom knapphålet i kavajslaget och själva boetten vilandes i bröstfickan. Efter visst fixande och dylikt strul, uträttat av elektronikens egen EC, fick vi oss en underbar föreläsning. I den rent berättande och proveniensbeskrivande delen var det åtskilliga oneliners, Wilson kan stoltsera med den typiska brittiska akademikerhumorn. En av de många ting som drog skratt var hans torra återberättande av det utlåtande som det franska nationalbiblioteket givit sedan de erbjudits att köpa den unika Arkimedespalimpsesten; ”We appreciate the value of this manuscript, but it has nothing to do with the history of French culture.” Överhuvudtaget var skildringen och hypoteserna om hur manuskriptet färdats, splittrats och misshandlats under de senaste hundra åren så ytterst fascinerande att man närapå glömde att manuset i sig inledda ”a new era in the studies of Archimedes”.

I själva diskussionen av palimpsesten nyttjade Wilson till min stora förtjusning diabilder, ett tråkigt nog utrotningshotat pedagogiskt verktyg, och visade njutningsfullt på mögelfläckar och skador. En kort genomgång gavs även av de moderna (och dyra) tekniker som brukats för att få fram ytterligare från denna guldgruva (jag vill minnas att det var ca 30 sidor som tidigare varit okända), han berörde även aktionen då palimpsesten sålts för 2 miljoner till en anonym datanisse (jag tror en lunchrumskamrat har efter efterforskningar nog listat ut vem detta kan vara) och den generositet som den okände mecenaten visat i sitt bekostande av dessa undersökningar (visst är det trevligt då förmögenheter används till vettiga saker?).

Wilson nämnde att det skulle bli någon slags utställning inom överskådlig tid och försäkrade även att publicering var under förberedande, det mest intressanta rent matematikhistoriskt har tydligen redan redovisats i den japanska (sic) tidskriften Sciamus, som jag är osäker om det går att få tag i vårt land. Något om concepts of infinity eller liknande eller var det kombinatorik, jag är i sanning ingen matematiker, respekterar det djupt och innerligt, men tänkande på oändlighet ger mig huvudvärk.

För att återvända till mingeldelen återsåg jag flera kära ansikten och förstås i synnerhet kollegan i bloggosvären, Venanzio. Det kunde i sanning ha varit läge för ett battle of the blogs, vi ögnade varandra fientligt, den som orkat liveblogga skulle definitivt ha vunnit, och jag är nu en vecka sen, så segern får ges till motparten denna gång, dock watch your back….

1 comment:

venanzio said...

Jag ber att få tacka så mycket för "segern"; ser även mycket fram emot att battla - det skulle pigga upp.