dextro pede

Jag har dansat sönder mina fötter och föreslår sålunda annan läsning, ty intet kan skrivas med värkande tår:

_ Flera understreckare som jag missat att lyfta fram; först så är det den om Arkimedespalimpsesten (som redan diskuterats hos Venanzio):

"Betrakta nu de hinder som texten måste övervinna för att nå fram till våra dagar. Papyrus är ett bräckligt skrivmaterial. Arkimedes rulle förtärs så småningom av tidens tand. Papyruskopior av själva texten görs – inte många, för ”Om metoden” är avancerad matematik och ingen bästsäljare – men dessa försvinner också så småningom.

För att kunna överleva måste texten ständigt ges ut i nya upplagor. Vi vet att ”Om metoden” fortfarande existerade under det första århundradet e Kr, eftersom Heron från Alexandria utnyttjar den i sitt verk ”Metrica”. Därefter omnämns den inte förrän av Eutokios på 500-talet.Under denna tid har en informationsteknisk revolution inträffat: övergången från papyrusrulle till pergamentbok. Det är långt ifrån alla gamla texter som uppgraderas till det nya lagringssystemet men ”Om metoden” klarar sig med nöd och näppe. "

- Och så den om Claude Crébillon, mest eftersom UnderStreckarens författare är fantastisk, men även för 'Lettres athéniennes extraites du portefeuille d’Alcibiade':

"Handlingen i ”Lettres athéniennes” är förlagd till Aten på 400-talet före Kristus. Avsaknaden av yttre referenser och lokalfärg för tankarna till det franskklassiska dramat. Ändå står det klart att det rör sig om en maskerad samtidsroman. Dess centralfigur är, åtminstone skenbart, fältherren, filosoflärjungen och förföraren Alkibiades, en typisk ”manschauvinist” i en nutida läsares ögon men en populär hjälte i dåtidens fiktionslitteratur. Alkibiades är antingen författare eller mottagare till samtliga brev. Bland hans 15 manliga brevvänner figurerar Sokrates och Perikles och bland de lika många kvinnliga de båda hetärerna Aspasia och Nemea."

- När man ändå är inne på det grekiska ska väl även den om Sokrates rättegång nämnas, den eventuellt förtjänar en närmare genomgång då den kanske har vissa brister. Någon klok som orkar peta?

- Finalement, åter till min gebit, det romerska. Ursula K. Le Guin har skrivit en bok om Lavinia, ni minns, Latinus' och Amatas dotter, Turnus' fästmö och Aenaes andra hustru. Mer om det imorgon, nu blott ngra rader från Salons recension:

"In addition to not being one of those books in which a spunky young tomboy learns to kick-box and wield a sword, "Lavinia" is also not a revisionist fiction in which a minor character from a famous book (Mr. Rochester's wife or Dr. Jekyll's maid, for example) finally gets to correct the official record. Le Guin clearly loves Virgil and the "essentially untranslatable" beauty of his verse, and so does her heroine, who gets a chance to hear the latter when the poet's shade appears to her during a pilgrimage to a sacred grove. Aware of her fictionality (all of the characters in the "Aeneid" are derived from old legends but are otherwise inventions of Virgil, although only Lavinia realizes this), she sees her own tale as the completion of her creator's work, a subject that (in this telling at least) he regretted not getting the chance to explore before his death. "I'm not sure of the nature of my existence," Lavinia explains. "As far as I know, it was my poet who gave me any reality at all." Perhaps "the events I remember only come to exist as I write them, or as he wrote them."