Sitter hyggligt allena på kontoret för att få klart mitt förbaskade paper, en pressande nödvändighet då jag åker på onsdag, men det slutar istället med att jag slösurfar in på diverse nyhetsmedier och indie-artade modebloggar (varför vill flickorna vara så sockersöta-söta?), och då jag hämtar mig en kopp kaffe till gör maskinen otäcka explosiva ljud av typen "OMG-she's gonna blow".
Noterar dock att Carolina har återigen hamnat i UNT (en eloge att de rapporterar om den röran), och det är inte bara nyttjarna av Carolina som är missnöjda:
"I ett brev till rektor Anders Hallberg talar två fackliga företrädare om vårdslöshet, tanklöshet och brist på ansvar.
...
TCO- och Saco-klubbarna vid Universitetsbiblioteket, som med Carolina omfattar 15 bibliotek, är mycket kritisk mot hur biblioteksfrågorna hanteras. Beslutet att skapa Karin Boye-biblioteket på Humanistiskt centrum i Engelska parken togs utan analys och helhetssyn, vilket lett till att humaniora och samhällsvetenskap nu måste säga upp sina läsesalar i Carolina, menar klubbarna.
...
"Är så fallet [att Carolina i stället blivit ett slagträ i en intern ekonomisk debatt] kan vi bara uttrycka vår upprördhet över att man så tanklöst och vårdslöst handskas med universitetsbibliotekets samlingar, lokaler och personal.", skriver Eva Rönnerdal och kollegan Satu Qvarnström i Saco:s styrelse.
De vill ha kvar Carolina som forskningsbibliotek.- Det vore olyckligt annars. Och det ska finnas läsplatser och fler data- och grupprum, säger Eva Rönnerdal."
Vårdslöshet, tanklöshet, brist på ansvar, utan analys och helhetsyn!
Vad underbart att någon säger det! Och denna Eva är so my new best friend.
Jag gläds så att frågan tas upp då den sköts på ett inte helt renhårigt sätt från vissa instansers sida (återigen förbjuder mig självcensuren att lägga fram en och annan incident som faktiskt är lätt hisnande eller att citera en del av de mer korkade sakerna jag läst i frågan). Jag måste dock som alltid tillägga att idén med Carolina som "museum och representationslokaler" är svindlande i sin, ja, se ovan.
Jag har verkligen all förståele för att vissa fakulteter tycker det är svårt att få budgeten att gå ihop, och sålunda gärna skulle skära i den posten, och att då kan det ses som någon slags attraktiv idé att skapa, och jag citerar, en "universitetsklubb" i de forna biblio-lokalerna. (Vad en "universitetsklubb" är en mycket bra fråga, jag antar att det ska vara ngn slags faculty club, men om en sådan inryms i döda biliotekslokaler skulle jag snarare ta det på orden och säga att en "universitetsklubb" här är någonstans man sitter och låtsas att man alltjämt är ett universitet.) Sådana lokaler skulle finansieras av Universitetet och inte av den stackars fakulteten, och man vill tänka sig att detta är ett skrämskott för att få Universitetet att skjuta till ytterligare en slant, dock verkar många vara övertygad om att detta faktiskt är ett vinnande koncept.
Det är för mig, och jag vet många andra, i princip oförståeligt. I och med Carolina har man en tvärvetenskaplig och levande forskarmiljö, samt att man uppfyller de demokrati- och öppenhetsprinciper som Universitetet ska stå för i en demokratisk stat där de högre isntitutionerna finansieras av offentliga medel. (Här räcker det inte med 30 läsplatser för att uppfylla dessa ideal.)Vem som helst kan sitta och jobba på Carolina, vem som helst kan få hjälp där, och liknande argument kan inte riktigt göras för övriga bibliotek i UUs hägn. (Vi kan betänka att Marx skrev Kapitalet sittandes i läsesalen på British Museum, och jag inser att för många är detta inte ett argument in favor av öppen läsesal...)
Jag vill inte ge mig in på något smutskastande av Karin Boye, det fyller sin funktion som hand-och student-bibliotek ypperligt, och har suverän personal, men kan inte låta bli att påpeka att såväl på fredagens klämdag som den helt vanliga lördagen då Karin Boye hade öppet (visserligen med begränsad öppetid, likaså Carolina, för det är väl ingen som kämpar med uppsats så här års) var alla entréer till själva huset låsta. Detta var inget problem för de studenter som har passerkort, och bibliotekarierna (felet låg väl snarast hos intendenturen) hade gjort sitt bästa genom att anslå telefonnr in till biblioteket för dem som saknade passerkort, men jag fick släppa in iaf någon som saknade bådadera.
Jag får faktiskt bryta abrubt här, då mitt paper kallar.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment