Det har, trots min fanatism i fråga om Alla Hjärtans, varit svårt att uppbåda någon enthusiasm för just denna Valentin-dag, mycket beroende på att jag återigen är tokförkyld och institutet är kallt.
Sålunda, men en smula melankoli och innerlig längtan efter varmare väder, vänder vi oss till Pervigilium Veneris, en hyggligt sent latinskt poem, då versen är accentuerad, och dess stoff är oftast beskrivet som oromerskt eller oklassiskt, och beskriver en tredagars fest till Venus ära, såsom procreatrix, och det hela är väl lite mer fokuserat på fertilitet än vad som kanske är passande på denna dag.
Ni hittar latinet här och översättning här, och jag ger er denna strof därifrån, utmärkt för ett Valentinkort:
Cras amet qui numquam amavit; quique amavit cras amet.
(Må han älska imorgon som aldrig älskat; och vem än som älskat må älska imorgon)
No comments:
Post a Comment