Monday, August 10, 2009

Ubi sunt qui ante nos...

Rapportering från konferensen får dröja, ty återigen har ironin stått i kulisserna med en sjujäkla sandsäck riggad och redo; ty så fort vad som möjligen är den största lantinkonferensen någonsin i Sverige avslutats, en riktig triumf för latinet i Uppsala, möts man av följande i den lokala tidningen, nämligen att det till hösten inte kommer finnas något latin vid Uppsalas gymnasieskolor. (Jag hoppas in i det sista att detta ska handla om något slags missförstånd och har ägnat värdefull avhandlingstid åt ett försök till medborgarjournalistik, dock har jag inte fått svar på de mail jag nyss sände, och inte svarar de i telefon.)
Debattartikeln (jovisst avslöjas detta i en sådan, inte i nyhetsutrymmet) är vacker och vemodig, men jag hade kanske velat se en något mer praktiskt inriktning. (En stor eloge dock till författaren som tagit sig tid!):

"Ändå finns det de som är redo att begrava latinet! Man har faktiskt redan fattat om spaden! Men inte vill väl vi att våra barn skall säga om oss att det var en kortsiktig, materialistisk syn på kunskap som styrde våra val när vi formade deras framtid? Nej, ge gymnasieskolorna i Uppsala råd och möjlighet att ge de ungdomar som önskar chansen att få studera latin! Inte bara för den fortsatta forskningens skull utan för att säkra varje människas rätt till personlig utveckling"

Ironin slog total knock out, inte bara i och med att detta fick följa på den bejublade konferensen, utan även genom det faktum att Uppsala Universitet är väl det enda lärosäte som alltjämt har förkunskapskrav för tillträde till grundkursen i latin (inte att förväxlas med introduktionskursen), och sålunda har det lokala rekryteringsunderlag som ändå fanns i lärdomstaden utplånats. Strålande tider!

Vidare, detta kunde knappast kommit som en blixt från klar himmel, men ändå är detta det första jag hör om det, och jag letar förgäves på Klassikerförbundets hemsida efter någon liten förvarning, det som skulle kunna skvallra om detta är "undersökningen av de klassiska språkens ställning" där Uppsala saknas, men jag vet inte hur heltäckande den är eller hur informationen samlas in, och det kanske hade varit värt att lyfta fram om man redan då visste att det höll på att gå åt pipan.

På min tid, när jag var ung och fortfarande hade fungerande knän, så fanns latin vid minst tre gymnasieskolor i staden och det fanns även viss (man fick tjafsa lite) möjlighet att läsa grekiska, och allt detta var sådant som man tog för givet att det skulle finnas. Jag vet naturligtvis inte vad avskaffandet av latinet beror på, dock vet jag med säkerhet att man kommer skylla på "bristande elevintresse", men om man får ha en hypotes och spekulera fullständigt fritt så skulle jag gissa att de förmågot som efterträdde de mer etablerade och nyligen pensionerade, inte bara hade svårt att som nya hävda sig mot ledningen, utan ibland är det även så att man anställts på vikariebasis för blott ett läsår vilket knappast ger kontinuitet eller någon möjlighet till att locka adepter till att välja de klassiska språken. Ack ja.

3 comments:

Hanna said...

Kan det vara så att även Uppsala drabbats av meritpoängshysterin? Den innebär en reducering av valbara kurser, i och med att smarta och strategiska elever väljer svenska C och moderna språk alt. matte på högre nivå och den har förvandlat min tjänstefördelning till en öken av svenska...

Tusca said...

Men, Hanna ( så bra, tydl. aktiv gymnasielär. precis NU! ) , skulle inte just även latin ge sådana meritpoäng? Var det inte på förslag, att i kommande kursrevid. detta skulle tom bli obligatoriskt för ngt slags språklig inriktning?
Eller du menar, att de helt krasst bara stryker valmöjl. för att få loss pengar? Om de tänker ställa upp för ' smarta och strategiska elever ', som medelst ( bl.a) 'mod. språk ' tänker svinga sig före, så borde väl latin precis platsa där? Eller kommer det , tror ni, snarare att röra sig om sammanfösta skaror av 'brokiga' elever fr alla möjl.inriktningar (NV, SH s-spec , media , turism etc. ), som de optimistiskt tror ska höja den skandalöst sjunkande svenska kompetensen i mod.språk (utom eng.). På lösan sand, så där!

Men än värre, står vi inte nu inför en totalt LOGISK följd ? Redan före 'splitterbomben' friskolor kunde det ibland i mindre skolor/ mindre orter vara svårt att få tillräckligt elevunderlag för små ('svåra' )ämnen. Och i dagens ' allting-flyter .... Man kan ju nästan förstå rektorerna!

Martina said...

Latin ger en halv meritpoäng men bara inom området för humaniora (humaniora, juridik, utbildning och teologi) vid universitet.

Som Hanna skriver väljer många elever idag strategiskt: så lätta kurser som möjligt och gärna kurser som ger bred behörighet.

Klassikerförbundet har för vana att uppvakta skolor med en skrivelse där latinet läggs ned. Jag vill minnas att vår ordförande har gjort det även i Uppsalas fall, för vi har tagit upp det på möten och ser mycket allvarligt på det. Dessvärre ger breven inte särskilt stor effekt. Skolan kan alltid hävda att det saknas intresse från elever, och då har man inte så mycket att säga till om. Det enda som biter på rektorer idag är att eleverna själva - och ännu hellre deras föräldrar - tar tag i saken.

Tyvärr är det svårt att hävda bildningens betydelse och ämnets vikt och rikedom för rektorer vars huvuduppgift är att hålla en budget snarare än att skapa en levande skola. Skolan behöver fler humanistiskt intresserade rektorer, men trenden går åt räknenissar som inte tycks bry sig om ett skvatt om vad deras elever lär sig. Jag är själv latinlärare och känner att jag ses om en börda som mjölkar pengar ur verksamheten. På min skola har man till exempel bestämt sig för att inte erbjuda kurser för färre än femton elever, vilket gör att små ämnen som latin tvingas stryka på foten.

Latinämnet är allvarligt ute på gymnasiet. Vad vi kan hoppas på är att det kan ske en förbättring i och med det nya gymnasiet (2011). Klassikerförbundet verkar för att latinet skall bli obligatoriskt på det humanistiska programmet.