Under visst slösurfande (fy mig) fann jag denna fantastiska spårvagnskarta över min (snart) nya hemstad. Den verkar som gjord för förvirrade, nyinflyttade latinister, hållplatserna är prydligt översatta till latin.
Några exempel:
Hammarkullen - Collis clivo lapidoso
Handelshögskolan - Academia mercatoria
Kungsportsplatsen - Platea portae regis
Nordstaden - Locus septentrionalis.
Spårvagnsnätet på latin, en mycket tjusig karta:
http://www.hule.harryda.se/pp/Latin/retetram.htm
Den fina hemsidan fråm start:
http://www.hule.harryda.se/pp/Latin/latinsidan.html
Monday, February 13, 2006
Sunday, February 12, 2006
Invidia Neronis
Innan jag glömmer, den bästa repliken fån Lucanusseminariet i torsdags (visserligen fälld i pausen, men ändå):
"Om Nero var avundsjuk på detta, hur usel måste inte hans egen poesi då ha varit!"
(Min handledare stack precis in huvudet och berömde mig för att jag jobbar helg. If only she knew...)
"Om Nero var avundsjuk på detta, hur usel måste inte hans egen poesi då ha varit!"
(Min handledare stack precis in huvudet och berömde mig för att jag jobbar helg. If only she knew...)
Saturday, February 11, 2006
Mox in librario?
Jag sitter med Akademibokhandelns reakatalog i handen, borde egentligen arbeta som en galning för att ta igen lättjan under veckan, men det är väl min plikt att upplysa er om de klassiska fynd ni kan göra i år.
De rear ut Juvenalis satirer för 99 futtiga kronor, man kan likaså få Livius Roms konungatid eller hans Den romerska republikens äldsta tid för detta futtiga pris. Hesiodos Theogonin (underbar!) finnes även den för 99 pix, likaså Quintilianus Den fulländade talaren (småtråkig). Arranos finns i billig pocket på adlibris, köp den där istället för att punga ut de 79 kr som Akademibokhandeln vill ha.
Även Suetonius kejsarbiografier (halvtaskig översättning) och Lucretius Om tingens natur (så passande! Och fin översättning...) reas för hundralappen styck, men de finns är nästan hälften så billiga på adlibris bokrea, gå dit och beställ dem där istället och lura systemet!
I övrigt rekommenderas från reakatalogen Tore Frängsmyrs Svensk Idéhistoria i 2 band (99 kr styck), Petrarcas Min hemlighet (även den 99 kr), Per Wästbergs flådiga och vagt pornografiska Resa i tysta rum (hutlösa 229 kr) Fredrika Bremers Brev (även detta 2 volymer, men blott 69 kr styck!) och Beevors Kreta (99 kr)
Beskrivningarna av böckerna är emellanåt anskrämliga och stundom helt felaktiga. Och adjektiven "fantastisk", "färgstark" och "storslaget" missbrukas flitigt. Vem skriver dem egentligen?
De rear ut Juvenalis satirer för 99 futtiga kronor, man kan likaså få Livius Roms konungatid eller hans Den romerska republikens äldsta tid för detta futtiga pris. Hesiodos Theogonin (underbar!) finnes även den för 99 pix, likaså Quintilianus Den fulländade talaren (småtråkig). Arranos finns i billig pocket på adlibris, köp den där istället för att punga ut de 79 kr som Akademibokhandeln vill ha.
Även Suetonius kejsarbiografier (halvtaskig översättning) och Lucretius Om tingens natur (så passande! Och fin översättning...) reas för hundralappen styck, men de finns är nästan hälften så billiga på adlibris bokrea, gå dit och beställ dem där istället och lura systemet!
I övrigt rekommenderas från reakatalogen Tore Frängsmyrs Svensk Idéhistoria i 2 band (99 kr styck), Petrarcas Min hemlighet (även den 99 kr), Per Wästbergs flådiga och vagt pornografiska Resa i tysta rum (hutlösa 229 kr) Fredrika Bremers Brev (även detta 2 volymer, men blott 69 kr styck!) och Beevors Kreta (99 kr)
Beskrivningarna av böckerna är emellanåt anskrämliga och stundom helt felaktiga. Och adjektiven "fantastisk", "färgstark" och "storslaget" missbrukas flitigt. Vem skriver dem egentligen?
Friday, February 10, 2006
Octo pedes
En intressant kommentar på mina hastigt klottrade pluralfunderingar av venanzio:
"Som ett inlägg i den "engelska" stridsfrågan om hur octopus skall stavas måste följande argument nämnas. Octopus är, liksom schema och tema, inte ett latinskt ord, utan ett grekiskt, sammansatt av októ (ὀκτώ)- åtta, och poús (πούς) - fot. Härav följer att den som eftersöker "rätt" pluralform skall finna sitt mål i octopodes och ingen annan stans. Vi andra kan väl fortsätta med vårt invanda octopuses eller octopi för den delen.
Grekiska ord som slutar -ous blir oftast -us i latiniserad form, vilket torde förklara förvirringen kring dessa ords pluraländelse. Andra exempel på samma fenomen inkluderar Oedipus (Οἰδίπους - den svullenfotade) och Jesus (Ἰησούς - i sig en grecisering av hebr. yēshūă, "Jah är räddning").
Bläckfisk kallades lolligo eller sepia på latin. Linné var troligen den förste att använda sig av ordet octopus."
Jag står med huvudet böjt av blygsel. Pudet stultitiae meae. Hade inte tänkt efter alls.
Stort tack för inlägget!
"Som ett inlägg i den "engelska" stridsfrågan om hur octopus skall stavas måste följande argument nämnas. Octopus är, liksom schema och tema, inte ett latinskt ord, utan ett grekiskt, sammansatt av októ (ὀκτώ)- åtta, och poús (πούς) - fot. Härav följer att den som eftersöker "rätt" pluralform skall finna sitt mål i octopodes och ingen annan stans. Vi andra kan väl fortsätta med vårt invanda octopuses eller octopi för den delen.
Grekiska ord som slutar -ous blir oftast -us i latiniserad form, vilket torde förklara förvirringen kring dessa ords pluraländelse. Andra exempel på samma fenomen inkluderar Oedipus (Οἰδίπους - den svullenfotade) och Jesus (Ἰησούς - i sig en grecisering av hebr. yēshūă, "Jah är räddning").
Bläckfisk kallades lolligo eller sepia på latin. Linné var troligen den förste att använda sig av ordet octopus."
Jag står med huvudet böjt av blygsel. Pudet stultitiae meae. Hade inte tänkt efter alls.
Stort tack för inlägget!
Terrorum linguae latinae auctor
(Tusen ursäkter, detta skrevs i slutet av januari men blev liksom aldrig klart)
Hr. Verkmäster öser stiliga komplimanger i kommentarsfunktionen och uppskattar min språklista:
"Och listan min känns väldigt skamsen så här i efterhand. Men, det är något jag får finna mig i nu. Gjort är ju faktiskt gjort. Hade jag fått skriva om min lista idag hade den i alla fall varit mer lik din, för din lista är verkligen jättebra!"
Jag tackar ödmjukast och välkomnar din fortsatta närvaro på latinbloggen!
Han förklarar sitt ungdomliga oförstånd på följande vis:
"Latin är ett så intressant språk att jag blev helt till mig när jag fann din blogg, och kände att jag var tvungen att skriva en kommentar; vad som helst, med detsamma!"
Kan man ha en bättre orsak? Men, hur hittade du denna blogg?
Samma fråga ställs till den ännu icke (?) tatuerade unge mannen som trevligt nog sänt ytterligare frågor:
"Åh, kom på en till fråga att irritera dig med. Oh yes...Hmm.. var vad det jag funderade över... visstfan. "Excelsior" betyder enligt källor "högre" eller "mot höjden" och är ett motto som New York ska ha annammat.
Undrar vem som sa det? Om nån... Och vilka associationer får du av det?Har googlat lite men hittar typ långfärdsskridskor och hotell....(?!?)
//Latinterroristen"
Pro primo, om inte "latinterroristen" är den roligaste signatur jag sett, ska jag äta upp min gröna regnhatt.
Excelsior är mycket riktigt komparativ av excelsus, som betyder "framstående, höjande sig, hög, upphöjd". Excelsior är sålunda, såsom du säger, "högre, mer framstående, än högre".
Sålunda är det ett utmärkt namn på långfärdsskridskor och motorcyklar, det implicerar väl att just detta märke är snabbare och bättre. Såsom hotellnamn sak det väl kanske antyda att detta hotell håller en bättre klass än de omgivande.
jag kommer inte på något klassiskt citat just nu, men jag ska hålla ögonen öppna.
Det är mycket riktigt New Yorks motto, bestämt 1778 (beskrivning av delstatens flagga):
"The state motto "Excelsior" on a white ribbon expresses the idea of reaching upward to higher goals. "
http://www.50states.com/newyork.htm
Fina bilder på flaggan och vapnet, samt dess historia:
http://www.atlasgeo.net/FOTW/flags/us-ny.html
"The excelsior state" ska tydligen vara ett smeknamn på delstaten i fråga (har själv aldrig hört det):
"This nickname comes from the motto of New York; "Excelsior." New York's motto means "ever upward."
http://www.netstate.com/states/intro/ny_intro.htm
Det är sålunda även mottot för University of the State of New York:
www.nysed.gov/">http://">www.nysed.gov/
Även andra skolor nyttjar naturligtvis detta motto.
Vilka associationer jag får av det? Det finns två som slår mig omedelbart när jag ser det ordet.
Den första är så töntig att jag knappt vågar skriva det, men vi är alla vuxna och förstående människor, inte sant?
Tankarna irrar nämligen genast till Sulus första kaptensbefattning vilket var ombord på just U.S.S Excelsior.
Här kan ni läsa allt om det fina skeppet och dess hjältemodige kapten:
http://www.ridgenet.net/~curtdan/Excelsior/SuluPages.cgi?FILE=Ship_x
Min andra tanke går till Longfellows dikt med namnet "Excelsior":
The shades of night were falling fast,
As through an Alpine village passed
A youth, who bore, 'mid snow and ice,
A banner with the strange device,
Excelsior!
His brow was sad; his eye beneath,
Flashed like a falchion from its sheath,
And like a silver clarion rung
The accents of that unknown tongue,
Excelsior!
osv. osv
Ni hittar den i sin helhet här:
http://www.americanpoems.com/poets/longfellow/12213
En förklaring:
http://en.wikipedia.org/wiki/Excelsior_(Longfellow)
(Hmm, ska sålunda ha givit namn åt ett schackproblem)
I samband med detta tänker jag genast på Thurbers underbart roliga illustrerade version av denna dikt:
http://www.flicklives.com/Glossary/Excelsior/excelsior.htm
(Ungefär mitt på sidan hittar ni bilderna som man kan klicka på och göra större, sidan är dedicerad till radiomannen Jean Shepherd, som tydligen hade "Excelsior! You fathead" som någon slags catchphrase. Tänk!)
Jag vet inte om detta var ett svar så mycket som en skrämmande insikt i min hjärna. Ytterligare frågor?
Hr. Verkmäster öser stiliga komplimanger i kommentarsfunktionen och uppskattar min språklista:
"Och listan min känns väldigt skamsen så här i efterhand. Men, det är något jag får finna mig i nu. Gjort är ju faktiskt gjort. Hade jag fått skriva om min lista idag hade den i alla fall varit mer lik din, för din lista är verkligen jättebra!"
Jag tackar ödmjukast och välkomnar din fortsatta närvaro på latinbloggen!
Han förklarar sitt ungdomliga oförstånd på följande vis:
"Latin är ett så intressant språk att jag blev helt till mig när jag fann din blogg, och kände att jag var tvungen att skriva en kommentar; vad som helst, med detsamma!"
Kan man ha en bättre orsak? Men, hur hittade du denna blogg?
Samma fråga ställs till den ännu icke (?) tatuerade unge mannen som trevligt nog sänt ytterligare frågor:
"Åh, kom på en till fråga att irritera dig med. Oh yes...Hmm.. var vad det jag funderade över... visstfan. "Excelsior" betyder enligt källor "högre" eller "mot höjden" och är ett motto som New York ska ha annammat.
Undrar vem som sa det? Om nån... Och vilka associationer får du av det?Har googlat lite men hittar typ långfärdsskridskor och hotell....(?!?)
//Latinterroristen"
Pro primo, om inte "latinterroristen" är den roligaste signatur jag sett, ska jag äta upp min gröna regnhatt.
Excelsior är mycket riktigt komparativ av excelsus, som betyder "framstående, höjande sig, hög, upphöjd". Excelsior är sålunda, såsom du säger, "högre, mer framstående, än högre".
Sålunda är det ett utmärkt namn på långfärdsskridskor och motorcyklar, det implicerar väl att just detta märke är snabbare och bättre. Såsom hotellnamn sak det väl kanske antyda att detta hotell håller en bättre klass än de omgivande.
jag kommer inte på något klassiskt citat just nu, men jag ska hålla ögonen öppna.
Det är mycket riktigt New Yorks motto, bestämt 1778 (beskrivning av delstatens flagga):
"The state motto "Excelsior" on a white ribbon expresses the idea of reaching upward to higher goals. "
http://www.50states.com/newyork.htm
Fina bilder på flaggan och vapnet, samt dess historia:
http://www.atlasgeo.net/FOTW/flags/us-ny.html
"The excelsior state" ska tydligen vara ett smeknamn på delstaten i fråga (har själv aldrig hört det):
"This nickname comes from the motto of New York; "Excelsior." New York's motto means "ever upward."
http://www.netstate.com/states/intro/ny_intro.htm
Det är sålunda även mottot för University of the State of New York:
www.nysed.gov/">http://">www.nysed.gov/
Även andra skolor nyttjar naturligtvis detta motto.
Vilka associationer jag får av det? Det finns två som slår mig omedelbart när jag ser det ordet.
Den första är så töntig att jag knappt vågar skriva det, men vi är alla vuxna och förstående människor, inte sant?
Tankarna irrar nämligen genast till Sulus första kaptensbefattning vilket var ombord på just U.S.S Excelsior.
Här kan ni läsa allt om det fina skeppet och dess hjältemodige kapten:
http://www.ridgenet.net/~curtdan/Excelsior/SuluPages.cgi?FILE=Ship_x
Min andra tanke går till Longfellows dikt med namnet "Excelsior":
The shades of night were falling fast,
As through an Alpine village passed
A youth, who bore, 'mid snow and ice,
A banner with the strange device,
Excelsior!
His brow was sad; his eye beneath,
Flashed like a falchion from its sheath,
And like a silver clarion rung
The accents of that unknown tongue,
Excelsior!
osv. osv
Ni hittar den i sin helhet här:
http://www.americanpoems.com/poets/longfellow/12213
En förklaring:
http://en.wikipedia.org/wiki/Excelsior_(Longfellow)
(Hmm, ska sålunda ha givit namn åt ett schackproblem)
I samband med detta tänker jag genast på Thurbers underbart roliga illustrerade version av denna dikt:
http://www.flicklives.com/Glossary/Excelsior/excelsior.htm
(Ungefär mitt på sidan hittar ni bilderna som man kan klicka på och göra större, sidan är dedicerad till radiomannen Jean Shepherd, som tydligen hade "Excelsior! You fathead" som någon slags catchphrase. Tänk!)
Jag vet inte om detta var ett svar så mycket som en skrämmande insikt i min hjärna. Ytterligare frågor?
Thursday, February 09, 2006
Lucanus
Då jag måste läsa på om den ovannämnde idag, måste även ni:
M. Annaeus Lucanus föddes den 3.dje november år 39 e.Kr. Hans fader var M. Annaeus Mela, broder till filosofen Seneca. han fick en dyr och fin utbildning, och var även vän med poeten Persius. Han begav sig på någon slags akademisk resa till Athen, men hemkallades därifrån av kejsar Nero. Denne kejsare överöste honom med titlar, Lucanus utnämndes till questor innan han hade åldern inne och även augur.
Lucanus lär ha debuterat som poet vid neronia-festivalen år 60. Sedan han publicerat en mängd verk som gått förlorade, utgav han de 3 första böckerna av sitt magnum opus; Pharsalia. Detta var hans eget namn på verket, det kallas även Belli Civilis Libri.
Dessa 10 böcker behandlar inbördeskriget mellan Pompeius och Caesar, fram till att Caesar, efter Pomepeius död, besöker Cleopatra i Egypten. Pharsalia är oavslutat, man har spekulerat i om det var tänkt att sträcka sig ända fram till mordet på Caesar. Det antas att det skulle bli 12 böcker, såsom Aeniden.
Källor och inspiration till detta verk kan a varit Asinius Pollio, Seneca och Ovidius. Han är för sin tid en personlig poet(Quintilianus kallar honom ardens och concitatus), han känner starkt för de händelser han beskriver, och låter sina åsikter lysa igenom. Han försändrade även epiken som genre, då han har gjort sig av med gudars ingripande och handlande, han tar istället upp naturvetenskap och geografi.
Nero blev svartsjuk, trots att det dedicerats till honom, och förbjöd honom att publicera ytterligare och att uppträda i domstolarna. Lucanus anslöt sig sålunda till den Pisonska sammansvärjningen mot kejsaren, men avslöjades och angav, innan han tvingades begå självmorg, sina medsvurna, däribland sin egen moder.
Lucanus var övertygad att hans verk skulle bli odödligt.
Quintilianus rekommenderar honom till retoriker snarare än poeter, Statius beundrar honom och Martialis påpekar att han alltjämt säljer bra. De senantika kristna tyckte om att läsa Lucanus, han hade ju, som sagt, rensat bort mycket av de antika gudrana ur berättarnarrativet, och hans hjältar utgjorde goda förebilder. Prudentius härmade honom i martyrskildringar.
Umder medeltiden var han en klassiker. Heloise (Abelards flicka) läser honom, Geoffrey of Monmouth citerar honom.
Dante rankar honam i klass med Homeros, Vergilius, Horatius och Ovidius, och många av Lucanus karaktärer dyker upp i Den gudomliga komedin. Såväl Tasso som Chaucer och Montainge beundrade Lucanus.
Marlowe överrsatte den första boken till engelska och Milton lånade från Pharsalia till Paradise Lost.
Voltaire kallade honom ett geni, men såväl Fredrik den store som Ludvig XIV ogillade honom. Shelley , Hölderlin och Baudelaire älskade Lucanus.
Och, som en fin slutkläm, under franska revolutinen var rad 4.579 ingraverad på nationalgardets klingor (datos, ne quisquam serviat, enses; ungefärlig översättnig- " svärd har givits för att ingen ska tjäna/slava", och jag tror jag har sett denna slogan nyttjas hos amerikanska vapenfanatiker)
Och nu rapas han upp på denna blogg, så visst är han odödlig.
Wikipedias sida:
http://en.wikipedia.org/wiki/Lucan_(poet)
Hans texter:
http://www.forumromanum.org/literature/lucanusx.html
Översättning av Pharsalia:
http://omacl.org/Pharsalia/
The right to bear arms (längst ner i första (lååånga) inlägget):
http://www.thehighroad.org/archive/index.php/t-18813.html
M. Annaeus Lucanus föddes den 3.dje november år 39 e.Kr. Hans fader var M. Annaeus Mela, broder till filosofen Seneca. han fick en dyr och fin utbildning, och var även vän med poeten Persius. Han begav sig på någon slags akademisk resa till Athen, men hemkallades därifrån av kejsar Nero. Denne kejsare överöste honom med titlar, Lucanus utnämndes till questor innan han hade åldern inne och även augur.
Lucanus lär ha debuterat som poet vid neronia-festivalen år 60. Sedan han publicerat en mängd verk som gått förlorade, utgav han de 3 första böckerna av sitt magnum opus; Pharsalia. Detta var hans eget namn på verket, det kallas även Belli Civilis Libri.
Dessa 10 böcker behandlar inbördeskriget mellan Pompeius och Caesar, fram till att Caesar, efter Pomepeius död, besöker Cleopatra i Egypten. Pharsalia är oavslutat, man har spekulerat i om det var tänkt att sträcka sig ända fram till mordet på Caesar. Det antas att det skulle bli 12 böcker, såsom Aeniden.
Källor och inspiration till detta verk kan a varit Asinius Pollio, Seneca och Ovidius. Han är för sin tid en personlig poet(Quintilianus kallar honom ardens och concitatus), han känner starkt för de händelser han beskriver, och låter sina åsikter lysa igenom. Han försändrade även epiken som genre, då han har gjort sig av med gudars ingripande och handlande, han tar istället upp naturvetenskap och geografi.
Nero blev svartsjuk, trots att det dedicerats till honom, och förbjöd honom att publicera ytterligare och att uppträda i domstolarna. Lucanus anslöt sig sålunda till den Pisonska sammansvärjningen mot kejsaren, men avslöjades och angav, innan han tvingades begå självmorg, sina medsvurna, däribland sin egen moder.
Lucanus var övertygad att hans verk skulle bli odödligt.
Quintilianus rekommenderar honom till retoriker snarare än poeter, Statius beundrar honom och Martialis påpekar att han alltjämt säljer bra. De senantika kristna tyckte om att läsa Lucanus, han hade ju, som sagt, rensat bort mycket av de antika gudrana ur berättarnarrativet, och hans hjältar utgjorde goda förebilder. Prudentius härmade honom i martyrskildringar.
Umder medeltiden var han en klassiker. Heloise (Abelards flicka) läser honom, Geoffrey of Monmouth citerar honom.
Dante rankar honam i klass med Homeros, Vergilius, Horatius och Ovidius, och många av Lucanus karaktärer dyker upp i Den gudomliga komedin. Såväl Tasso som Chaucer och Montainge beundrade Lucanus.
Marlowe överrsatte den första boken till engelska och Milton lånade från Pharsalia till Paradise Lost.
Voltaire kallade honom ett geni, men såväl Fredrik den store som Ludvig XIV ogillade honom. Shelley , Hölderlin och Baudelaire älskade Lucanus.
Och, som en fin slutkläm, under franska revolutinen var rad 4.579 ingraverad på nationalgardets klingor (datos, ne quisquam serviat, enses; ungefärlig översättnig- " svärd har givits för att ingen ska tjäna/slava", och jag tror jag har sett denna slogan nyttjas hos amerikanska vapenfanatiker)
Och nu rapas han upp på denna blogg, så visst är han odödlig.
Wikipedias sida:
http://en.wikipedia.org/wiki/Lucan_(poet)
Hans texter:
http://www.forumromanum.org/literature/lucanusx.html
Översättning av Pharsalia:
http://omacl.org/Pharsalia/
The right to bear arms (längst ner i första (lååånga) inlägget):
http://www.thehighroad.org/archive/index.php/t-18813.html
Wednesday, February 08, 2006
Graece
I senaste nummret av Axess har professor Eva-Carin Gerö en underhållande och lång artikel om Diogenes.
Artikeln i fråga finns tyvärr inte ute på nätet, men om ni ramlar på tidskriften i fråga på biblioteket eller på toan hemma hos er mer högervridna bekantskapskrets, tveka inte att läsa den.
Det är mycket lätt att göra sig lustig över denna tidning, men jag motstår, ty den har vissa försonande drag, men jag måste bara påpeka att la Gerö benämns såsom "professor i antik grekiska", vilket är väldigt talande för den där pseudopretentiösa publikationen.
Det heter, av tradition, hävd och ren halstarrighet, grekiska, det där som de gamble skrev och filosoferade på, och det som talas i Athen idag, kallas, av samma skäl som ovan, nygrekiska.
I sin iver att visa hur fantastiskt bildade och litterära de är, men ovetandes om kutym, avslöjar Axess sig rejält.
Det är för sorgligt för att jag ska skratta åt det.
...
(Här censurerar jag mig själv nu, det var för elakt, och kanske en smula sjävbelåtet)
http://www.axess.se/svenska/aktuellt.php
"Läser" Lucretius, gömmer mig från mina demoner i biblioteket.
Artikeln i fråga finns tyvärr inte ute på nätet, men om ni ramlar på tidskriften i fråga på biblioteket eller på toan hemma hos er mer högervridna bekantskapskrets, tveka inte att läsa den.
Det är mycket lätt att göra sig lustig över denna tidning, men jag motstår, ty den har vissa försonande drag, men jag måste bara påpeka att la Gerö benämns såsom "professor i antik grekiska", vilket är väldigt talande för den där pseudopretentiösa publikationen.
Det heter, av tradition, hävd och ren halstarrighet, grekiska, det där som de gamble skrev och filosoferade på, och det som talas i Athen idag, kallas, av samma skäl som ovan, nygrekiska.
I sin iver att visa hur fantastiskt bildade och litterära de är, men ovetandes om kutym, avslöjar Axess sig rejält.
Det är för sorgligt för att jag ska skratta åt det.
...
(Här censurerar jag mig själv nu, det var för elakt, och kanske en smula sjävbelåtet)
http://www.axess.se/svenska/aktuellt.php
"Läser" Lucretius, gömmer mig från mina demoner i biblioteket.
Plurifariam
Det borde vara perfekt läge för att arbeta och slita sig sönder och samman, jag är i en främmande stad (dvs få social distraktioner), jag har ett tjusigt arbetsrum och just idag är inte handledaren här, så jag behöver inte ens känna mig blyg, men ändå sitter jag bara och stirrar ut genom förnstret.
Igår kväll, då jag borde läst seminariematerial, satt jag och läste en brittisk bok och träffade där på pluralformen stadia för ordet stadium, vilket i och för sig är korrekt, men det fick ändå mitt armhår att resa sig. Mitt språköra grinar illa, vilket det även gör då man emellanåt hör väldigt snobbiga människor pluralisera datum till data (befängt, faktiskt).
Det är för övrigt en evig stridsfråga i det engelska språket hur man ska skriva octopus i plural. De finns de som strider för rtt latinskt plural; octopi, och andra kämpar för den lätt komiska engelska varianten; octupuses (säg det högt och snabbt!).
Generellt anser jag dock att man ska göra ett svenskt plural av ett inlånat latinskt ord, på något vis låter det bättre.
De grekiska orden däremot, där kan det emellanåt vara en smula stilfullt me att nyttja ett grekiskt plural. Jämför de två pluralvariantern av schema; scheman och schemata. Visst är det stiligare med det grekiska här? (För övrigt, hörde jag med egna öron på radion häromdagen, säger Elisabeth Tarras-Wahlberg temata, och då är väl frågan så gott som avgjord?)
Läser Lucretius.
Igår kväll, då jag borde läst seminariematerial, satt jag och läste en brittisk bok och träffade där på pluralformen stadia för ordet stadium, vilket i och för sig är korrekt, men det fick ändå mitt armhår att resa sig. Mitt språköra grinar illa, vilket det även gör då man emellanåt hör väldigt snobbiga människor pluralisera datum till data (befängt, faktiskt).
Det är för övrigt en evig stridsfråga i det engelska språket hur man ska skriva octopus i plural. De finns de som strider för rtt latinskt plural; octopi, och andra kämpar för den lätt komiska engelska varianten; octupuses (säg det högt och snabbt!).
Generellt anser jag dock att man ska göra ett svenskt plural av ett inlånat latinskt ord, på något vis låter det bättre.
De grekiska orden däremot, där kan det emellanåt vara en smula stilfullt me att nyttja ett grekiskt plural. Jämför de två pluralvariantern av schema; scheman och schemata. Visst är det stiligare med det grekiska här? (För övrigt, hörde jag med egna öron på radion häromdagen, säger Elisabeth Tarras-Wahlberg temata, och då är väl frågan så gott som avgjord?)
Läser Lucretius.
Tuesday, February 07, 2006
Tabulae collegae
Ignosce mihi neglectionem, cara k-zine, jag har bara inte hunnit lägga ut din fina lista över favoritspråk:
"Med en något mer geografiskt begränsad spridning, och väl föga förvånande:
1. Latin - ju äldre desto bättre
tätt följt av mina kära små:
2. Oskiska och Umbriska (kan inte skilja på dem, lika förtrollande bägge två)
3. Venetiska (uppslukad hela eftermiddagen)
4. Faliskiska (dessa otroliga kockar!)
5. Pre-Samnitiska
Tja, finns hur många som helst, egentligen. "
Låt oss betänka att de flesta (?) här finns bara belagda i någon enstaka liten inskription, så detta är en finsmakares kärlek.
På många sätt den vackraste, än så länge. Andra?
Frågelådan återkommer också snart, ligger lite efter i allt.
"Med en något mer geografiskt begränsad spridning, och väl föga förvånande:
1. Latin - ju äldre desto bättre
tätt följt av mina kära små:
2. Oskiska och Umbriska (kan inte skilja på dem, lika förtrollande bägge två)
3. Venetiska (uppslukad hela eftermiddagen)
4. Faliskiska (dessa otroliga kockar!)
5. Pre-Samnitiska
Tja, finns hur många som helst, egentligen. "
Låt oss betänka att de flesta (?) här finns bara belagda i någon enstaka liten inskription, så detta är en finsmakares kärlek.
På många sätt den vackraste, än så länge. Andra?
Frågelådan återkommer också snart, ligger lite efter i allt.
Vulnere amoris
Visst är det lite vår i luften? och vad hör våren till om inte förälskelse? För en gångs skull ska jag inte slänga ut Catullus, utan vi provar istället med det som jag är fördjupad i nu, Lucretius. Det är en kort beskrivning av förhållandet mellan Mars och Venus (Venus tilltalas) :
I:32-37
......... belli fera moenera Mavors
armipotens regit, in gremium qui saepe tuum se
reiicit aeterno devictus vulnere amoris,
atque ita suspiciens tereti cervice reposta
pascit amore avidos inhians in te, dea, visus
eque tuo pendet resupini spiritus ore.
(Egen tafflig översättning: då nu den krigiske Mars (som) styr krigets hemska mödor, ofta kastar sig i ditt knä, sårad/genomborrad av kärlekens eviga sår, och så tittar han upp på dig, med den välformade nacken tillbakalutad, och föder sina ivriga ögon med kärlek, gapandes/snappandes/åtråendes dig, och den tillbakalutades andedräkt hänger vid din mun.)
En rolig kommentar på detta:
http://www.hps.cam.ac.uk/latintherapy/fun.html
Ack ja. Må vi alla gå en vår till mötes där vi är devicti aeterno vulnere amoris.
I:32-37
......... belli fera moenera Mavors
armipotens regit, in gremium qui saepe tuum se
reiicit aeterno devictus vulnere amoris,
atque ita suspiciens tereti cervice reposta
pascit amore avidos inhians in te, dea, visus
eque tuo pendet resupini spiritus ore.
(Egen tafflig översättning: då nu den krigiske Mars (som) styr krigets hemska mödor, ofta kastar sig i ditt knä, sårad/genomborrad av kärlekens eviga sår, och så tittar han upp på dig, med den välformade nacken tillbakalutad, och föder sina ivriga ögon med kärlek, gapandes/snappandes/åtråendes dig, och den tillbakalutades andedräkt hänger vid din mun.)
En rolig kommentar på detta:
http://www.hps.cam.ac.uk/latintherapy/fun.html
Ack ja. Må vi alla gå en vår till mötes där vi är devicti aeterno vulnere amoris.
Monday, February 06, 2006
Furtim
Man skulle kunna skriva om den första dagen på jobbet, den första riktiga dagen, då jag faktiskt gick upp och anlände till en arbetsplats. Jag sitter nu på denna arbetsplats, jag har ännu icke inte någon fast sådan, men den närmaste tiden har jag fått ta ett helt eget rum i besittning, doktorander delar annars oftast, och tro mig, iuvenes, det är tjusigt. (Hmm, jag kan inte kursivera med denna dator)
Jag har inte bara en soffa och en liten grupp med stolar och bord, utan även en hiskelig karmstol i någon slags otäck sen neo-barock stil och väggarna är täckta med volymer och hyllmeter av mustiga, åldrade läderband. En atmosvärrik studiekammare.
Läser Lucretius. Lär mig hitta i byggnaden.
Jag har inte bara en soffa och en liten grupp med stolar och bord, utan även en hiskelig karmstol i någon slags otäck sen neo-barock stil och väggarna är täckta med volymer och hyllmeter av mustiga, åldrade läderband. En atmosvärrik studiekammare.
Läser Lucretius. Lär mig hitta i byggnaden.
Saturday, February 04, 2006
In sacculo
I min handväska finns följande ting:
- Ahlbergs latinsk-svenska ordbok (inslagen i kraftigt brunt papper)
- Kommenterad utgåva av de 4 sista böckerna i Aeniden
- Ipren
- Rutigt (alltid!) A4-kollegieblock med Vergilius-anteckningar
- Näsduk (Herrmodell, vit men solkig)
-Tusentals hårnålar
- Hårborste
- En mandarin (Sett bättre dagar)
- Tusentals kvitton
- "Catullus in English Poetry" av Eleanor Shipley Duckett (Ruskigt njutbar)
- Nycklar
- Plånbok (trasig)
- Postafen
- Ett särtryck från Classica et Mediaevalia (vol. 55)
- En sådan där plastcitron med saften av dylik frukt
- 7 pennor (svart, pilot)
- Björkesons översättning av Aeniden
- Glasögonfodral
- Mobil
- En sjuttis Moskovskaya vodka (obruten)
Ja , det är en stor handväska. Jo, jag är helt sne i ryggen.
Och jo, så när som på spriten (och plastcitronen) är det vad jag ständigt har i väskan.
Jag var ute en sväng igår och fick då frågan av dörrvakten om jag alltid hade så mycket böcker i handväskan en fredagkväll. Jag svarade sanningsenligt att jag blir nervös om jag är utan mitt latinlexikon och så vet man ju aldrig om det blir tråkigt.
De kan även komma till användning i just krogsvängen, för några veckor sedan avspisade jag en raggande börsmäklare på Riche (hej Stockholmienne!) med att sticka Amphitruo av Plautus i handen på honom som svar på frågan vad jag gjorde. Han fattade då slutligen vinken.
- Ahlbergs latinsk-svenska ordbok (inslagen i kraftigt brunt papper)
- Kommenterad utgåva av de 4 sista böckerna i Aeniden
- Ipren
- Rutigt (alltid!) A4-kollegieblock med Vergilius-anteckningar
- Näsduk (Herrmodell, vit men solkig)
-Tusentals hårnålar
- Hårborste
- En mandarin (Sett bättre dagar)
- Tusentals kvitton
- "Catullus in English Poetry" av Eleanor Shipley Duckett (Ruskigt njutbar)
- Nycklar
- Plånbok (trasig)
- Postafen
- Ett särtryck från Classica et Mediaevalia (vol. 55)
- En sådan där plastcitron med saften av dylik frukt
- 7 pennor (svart, pilot)
- Björkesons översättning av Aeniden
- Glasögonfodral
- Mobil
- En sjuttis Moskovskaya vodka (obruten)
Ja , det är en stor handväska. Jo, jag är helt sne i ryggen.
Och jo, så när som på spriten (och plastcitronen) är det vad jag ständigt har i väskan.
Jag var ute en sväng igår och fick då frågan av dörrvakten om jag alltid hade så mycket böcker i handväskan en fredagkväll. Jag svarade sanningsenligt att jag blir nervös om jag är utan mitt latinlexikon och så vet man ju aldrig om det blir tråkigt.
De kan även komma till användning i just krogsvängen, för några veckor sedan avspisade jag en raggande börsmäklare på Riche (hej Stockholmienne!) med att sticka Amphitruo av Plautus i handen på honom som svar på frågan vad jag gjorde. Han fattade då slutligen vinken.
Friday, February 03, 2006
Reveni
Då jag fördjupat mig närapå löjligt mycket i Aenidens bok nio, borde jag väl säga något mer om den. Jag har nämnt något om dess beskrivningar av utspyende av liv (och vin), och tro mig, de finns mycket blod i denna bok, det slaktas till höger och vänster.
Det finns en episod som bitit sig fast och som jag inte kan sluta tänka på. Handlingen i dessa böcker drivs till viss del framåt av dygd och plikt och dessa ting hyllas även av den gode Vergilius. (Aeneas stående epitet är pius, han lämnar Dido p.g.a plikt, osv.)
Det är något som kallas Nisus och Euryalus episoden, ett elegant och välskrivet stycke på åtskilliga vers (176-502), om vilket det spekulerats att det kanske är något som Vergilius skrev såsom fristående och senare infogade i Aeniden.
Nåväl, en kort resumé: Nisus och Euralus är tvenne ynglingar som är älskande vapenbröder, de har en enorm lojalitet sinsemellan, men även en lust till ära och stordåd. (Jag tänker inte diskutera eventuella homosexuella aspekter då det inte är relevant (?) för mina funderingar) Det trojanska lägret är belägrat av latinierna med kung Turnus i spetsen, trojanerna har fått order av Aeneas (som är frånvaranade hela den nionde boken, den enda där han icke figurerar, också särdeles intressant) to stay put tills han återkommer, att vid anfall hålla lägret och inte inveckla sig i strid på det öppna fältet.
Nisus och Euryalus, frustrerade av denna skymfliga väntan och inaktivitet, erbjuder sig att göra ett utbryt och hämta Aeneas, detta godkänns av det nattliga rådet med den unge Ascanius i spetsen. De utlovas rikliga håvor om de lyckas, inte bara materiella sådana, utan även rang, beröm och andra fördelar. De ger sig av i hemlighet, Euryalus tar inte farväl av sin gamla mor som finns i lägret då han anser att hon inte skulle klara ett avsked, hugger sig genom de sovande och kanske lite rusiga latinierna (passim somno vinoque per herbam corpora fusa), plockar ett rejält byte från dessa lik, bl.a en lysande hjälm. De upptäcks p.g.a just denna hjälm av en återvändande hästpatrull och de två ynglingarna flyr in i skogen med förföljarna efter sig. Euryalus tillfångatas strax, och Nisus som ser detta från sitt gömställe i skogen, väljer då att störta in i den hopplösa striden och dö med sin kamrat, istället för att fullfölja det ack-så-viktiga uppdraget.
(En annan sammanfattning:http://www.rickwalton.com/authtale/bmyth106.htm
Ytterligare en: http://www.sparknotes.com/lit/aeneid/section9.rhtml )
Ingen konstig episod, tänker ni nu, ungdomliga follies är vanliga i dylika verk.
Vere, vad som är så konstigt och vad som håller mig vaken om nätterna är det generösa beröm som Vergilius öser över gossarna. De kallas fortunati och Vergilius lovar att deras minne ska leva så länge som det finns romare, med hjälp av hans sånger. (Intressant nog är det den enda gången i alla de tolv böckerna som Vergilius refererar till makten hos sin poesi)
De svek ju (eller i alla fall den ene) uppdraget! Detta brukar inte ses med blida ögon!
Jag funderade mycket på detta och i diskussion med min pater, en slags gammal militär eller åtminstone en slukare av militärhistoria, och vi utvecklade förljande hypotes; att detta är en mycket viktigt stycke militär propaganda, det visar att för romare går lojaliteten till medsoldaten över allt annat, uppdraget offras vid behov för kamraten, och detta ska, enligt den alltjämt krigsplacerade kedjerökaren (pater meus), vara det absolut mest effektiva sättet att skapa en enastående armé.
Lite som den amerikanska "leave no one behind"-principen. (Framgooglat citat: [...] I am told that should a fellow Marine or soldier fall on the battle field in the line of duty on foreign soil, we would send in a Battalion, or whatever else was required to rescue and bring that soldier back; …but under no conditions, would we leave him. Why? Because simply, he’s an American, and Americans leave no one behind. No -- one. ) En slags Vietnamfilm i latinsk tappning.
Det är som sagt, en omdiskuterad episod, vissa föreslår att det finns ironi i Vergilius hyllning, andra verkar ansluta sig till mina funderingar. Byron har skrivit om pojkarna, queerteoretikerna har sagt sitt och samtliga kommentatorer ägnar sidvis åt dem. Det är även ett vanligt uppsatsämne, det finns metervis skrivet.
Man kan säga att de blev odödliga genom Vergilius carmina, såsom utlovat.
Det finns en episod som bitit sig fast och som jag inte kan sluta tänka på. Handlingen i dessa böcker drivs till viss del framåt av dygd och plikt och dessa ting hyllas även av den gode Vergilius. (Aeneas stående epitet är pius, han lämnar Dido p.g.a plikt, osv.)
Det är något som kallas Nisus och Euryalus episoden, ett elegant och välskrivet stycke på åtskilliga vers (176-502), om vilket det spekulerats att det kanske är något som Vergilius skrev såsom fristående och senare infogade i Aeniden.
Nåväl, en kort resumé: Nisus och Euralus är tvenne ynglingar som är älskande vapenbröder, de har en enorm lojalitet sinsemellan, men även en lust till ära och stordåd. (Jag tänker inte diskutera eventuella homosexuella aspekter då det inte är relevant (?) för mina funderingar) Det trojanska lägret är belägrat av latinierna med kung Turnus i spetsen, trojanerna har fått order av Aeneas (som är frånvaranade hela den nionde boken, den enda där han icke figurerar, också särdeles intressant) to stay put tills han återkommer, att vid anfall hålla lägret och inte inveckla sig i strid på det öppna fältet.
Nisus och Euryalus, frustrerade av denna skymfliga väntan och inaktivitet, erbjuder sig att göra ett utbryt och hämta Aeneas, detta godkänns av det nattliga rådet med den unge Ascanius i spetsen. De utlovas rikliga håvor om de lyckas, inte bara materiella sådana, utan även rang, beröm och andra fördelar. De ger sig av i hemlighet, Euryalus tar inte farväl av sin gamla mor som finns i lägret då han anser att hon inte skulle klara ett avsked, hugger sig genom de sovande och kanske lite rusiga latinierna (passim somno vinoque per herbam corpora fusa), plockar ett rejält byte från dessa lik, bl.a en lysande hjälm. De upptäcks p.g.a just denna hjälm av en återvändande hästpatrull och de två ynglingarna flyr in i skogen med förföljarna efter sig. Euryalus tillfångatas strax, och Nisus som ser detta från sitt gömställe i skogen, väljer då att störta in i den hopplösa striden och dö med sin kamrat, istället för att fullfölja det ack-så-viktiga uppdraget.
(En annan sammanfattning:http://www.rickwalton.com/authtale/bmyth106.htm
Ytterligare en: http://www.sparknotes.com/lit/aeneid/section9.rhtml )
Ingen konstig episod, tänker ni nu, ungdomliga follies är vanliga i dylika verk.
Vere, vad som är så konstigt och vad som håller mig vaken om nätterna är det generösa beröm som Vergilius öser över gossarna. De kallas fortunati och Vergilius lovar att deras minne ska leva så länge som det finns romare, med hjälp av hans sånger. (Intressant nog är det den enda gången i alla de tolv böckerna som Vergilius refererar till makten hos sin poesi)
De svek ju (eller i alla fall den ene) uppdraget! Detta brukar inte ses med blida ögon!
Jag funderade mycket på detta och i diskussion med min pater, en slags gammal militär eller åtminstone en slukare av militärhistoria, och vi utvecklade förljande hypotes; att detta är en mycket viktigt stycke militär propaganda, det visar att för romare går lojaliteten till medsoldaten över allt annat, uppdraget offras vid behov för kamraten, och detta ska, enligt den alltjämt krigsplacerade kedjerökaren (pater meus), vara det absolut mest effektiva sättet att skapa en enastående armé.
Lite som den amerikanska "leave no one behind"-principen. (Framgooglat citat: [...] I am told that should a fellow Marine or soldier fall on the battle field in the line of duty on foreign soil, we would send in a Battalion, or whatever else was required to rescue and bring that soldier back; …but under no conditions, would we leave him. Why? Because simply, he’s an American, and Americans leave no one behind. No -- one. ) En slags Vietnamfilm i latinsk tappning.
Det är som sagt, en omdiskuterad episod, vissa föreslår att det finns ironi i Vergilius hyllning, andra verkar ansluta sig till mina funderingar. Byron har skrivit om pojkarna, queerteoretikerna har sagt sitt och samtliga kommentatorer ägnar sidvis åt dem. Det är även ett vanligt uppsatsämne, det finns metervis skrivet.
Man kan säga att de blev odödliga genom Vergilius carmina, såsom utlovat.
Cephalalgia
Någon har en post-cervesiam huvudvärk. Det kanske inte är ölen så mycket som den elektriker som dunsade in vid 8 i morse som orsakar smärtan, men jag tror ändå alkoholen har ett finger med i spelet.
Jag är nu ialla fall, sedan i onsdags officiellt tillträdd och alldeles äkta doktorand. Semesterdagar, föräldrarledighet, friskvårdsbidrag, allt detta är nu mitt, mitt, mitt.
Stort tack för alla lyckönskningar, erbjudanden om champagne och extra tack till ryssofilen som erbjöd en firande fotmassage. Any time!
Även ett gratiam tibi ago till Hr Werkmäster som just nu kallar this humble blog for sin favorit.
Tänkte ta upp diskutera böcker, några volymer med klassisk anknyting som kommit ut i dagarna:
Helen of Troy : Goddess, Princess, Whore av Bettany Hughes
"Helen of Troy has been a part of the Western cultural consciousness for thousands of years, an often troubling figure of female sexual power. [Wow!] Now British historian Hughes investigates the history and myth of Helen, using a mix of archeological evidence, literary sources and personal observation [Oh nej!] to flesh out this archetypal creature. Acknowledging that Helen has long served as a lens through which male thinkers [Alltid dessa 'male thinkers'. Förstår de vad de är ansvariga för?] have projected their views of women, Hughes traces the uses to which the ancient princess has been put, from the prehistoric Mycenaean world, in which she would have been admired for her beauty and strength, through the Elizabethan age, when she was reviled as a demonic harlot [Varför är det ingen som kallar mig det? Om inte annat skulle det bli ett hemskt bra bandnamn, något sådant där riot-grrl band]."
http://www.amazon.com/gp/product/1400041783/104-1385173-7835939?v=glance&n=283155
Jag tänker nog inte läsa den.
A Compulsion for Antiquity: Freud and the Ancient World av Richard H. Armstrong
Någonsin undrat varför det heter Oedipus-komplex?
"A Compulsion for Antiquity fully explores how Freud appropriated figures and themes from classical mythology and how the theory and practice of psychoanalysis paralleled contemporary developments in historiography, archaeology, philology, and the history of religions.[...] Armstrong shows how Freud turned to the ancient world to deal with the challenges posed by his own scientific ambitions and how these lessons influenced the way he handled psychic "evidence" and formulated the universal application of what were initially isolated clinical truths. [...] A Compulsion for Antiquity offers fresh insights into the roots of psychoanalysis and fin de siecle European culture, and makes an important contribution to the burgeoning discipline of mnemohistory [?]. "
http://www.cornellpress.cornell.edu/cup_detail.taf?ti_id=4242
Cleopatra and Rome av Diana E. E. Kleiner
"Cleopatra and Rome reveals how these iconic [Ett ord jag hatar!] episodes, absorbed into a larger historical and political narrative, document a momentous cultural shift from the Hellenistic world to the Roman Empire. In this story, Cleopatra's death was not an end but a beginning--a starting point for a wide variety of appropriations by Augustus and his contemporaries that established a paradigm [Ytterligare ett hatord!] for cultural conversion [Ett tredje!]. "
http://www.amazon.com/gp/product/0674019059/qid=1138962490/sr=1-6/ref=sr_1_6/104-1385173-7835939?s=books&v=glance&n=283155
TLS hatade dessutom denna, så jag lär inte läsa den.
Mer om någon timme då jag druckit thé och jagat iväg elektrikern.
Jag är nu ialla fall, sedan i onsdags officiellt tillträdd och alldeles äkta doktorand. Semesterdagar, föräldrarledighet, friskvårdsbidrag, allt detta är nu mitt, mitt, mitt.
Stort tack för alla lyckönskningar, erbjudanden om champagne och extra tack till ryssofilen som erbjöd en firande fotmassage. Any time!
Även ett gratiam tibi ago till Hr Werkmäster som just nu kallar this humble blog for sin favorit.
Tänkte ta upp diskutera böcker, några volymer med klassisk anknyting som kommit ut i dagarna:
Helen of Troy : Goddess, Princess, Whore av Bettany Hughes
"Helen of Troy has been a part of the Western cultural consciousness for thousands of years, an often troubling figure of female sexual power. [Wow!] Now British historian Hughes investigates the history and myth of Helen, using a mix of archeological evidence, literary sources and personal observation [Oh nej!] to flesh out this archetypal creature. Acknowledging that Helen has long served as a lens through which male thinkers [Alltid dessa 'male thinkers'. Förstår de vad de är ansvariga för?] have projected their views of women, Hughes traces the uses to which the ancient princess has been put, from the prehistoric Mycenaean world, in which she would have been admired for her beauty and strength, through the Elizabethan age, when she was reviled as a demonic harlot [Varför är det ingen som kallar mig det? Om inte annat skulle det bli ett hemskt bra bandnamn, något sådant där riot-grrl band]."
http://www.amazon.com/gp/product/1400041783/104-1385173-7835939?v=glance&n=283155
Jag tänker nog inte läsa den.
A Compulsion for Antiquity: Freud and the Ancient World av Richard H. Armstrong
Någonsin undrat varför det heter Oedipus-komplex?
"A Compulsion for Antiquity fully explores how Freud appropriated figures and themes from classical mythology and how the theory and practice of psychoanalysis paralleled contemporary developments in historiography, archaeology, philology, and the history of religions.[...] Armstrong shows how Freud turned to the ancient world to deal with the challenges posed by his own scientific ambitions and how these lessons influenced the way he handled psychic "evidence" and formulated the universal application of what were initially isolated clinical truths. [...] A Compulsion for Antiquity offers fresh insights into the roots of psychoanalysis and fin de siecle European culture, and makes an important contribution to the burgeoning discipline of mnemohistory [?]. "
http://www.cornellpress.cornell.edu/cup_detail.taf?ti_id=4242
Cleopatra and Rome av Diana E. E. Kleiner
"Cleopatra and Rome reveals how these iconic [Ett ord jag hatar!] episodes, absorbed into a larger historical and political narrative, document a momentous cultural shift from the Hellenistic world to the Roman Empire. In this story, Cleopatra's death was not an end but a beginning--a starting point for a wide variety of appropriations by Augustus and his contemporaries that established a paradigm [Ytterligare ett hatord!] for cultural conversion [Ett tredje!]. "
http://www.amazon.com/gp/product/0674019059/qid=1138962490/sr=1-6/ref=sr_1_6/104-1385173-7835939?s=books&v=glance&n=283155
TLS hatade dessutom denna, så jag lär inte läsa den.
Mer om någon timme då jag druckit thé och jagat iväg elektrikern.
Sunday, January 29, 2006
Vinum rubrum
Bara en varning ur folkhälso-aspekt, iuvenes et senes. Rödvin är inte att leka med.
Har visserligen själv ett glas här vid datorn (endast av medicinska skäl), men jag vill förmana er alla att inte supa till under det att ni belägrar en befästning, ty de inspärrade tenderar att krypa ut under natten och sticka kniven i fienden, och då går det så här för er:
IX:349-350
Purpuream vomit ille animam et cum sanguine mixta
vina refert moriens
(Björkesons översättning: [Han] utspyr sin röda själ och uppkräks i döden blodbemängt vin. Min översättning: Han spyr upp sin pururfärgade själ och ger döende åter vinet blandat med blod)
Partiet är en smula omdiskuterat, (t.ex http://www.ccel.org/ccel/barnes/ntnotes.vii.iii.xxv.html, notis 5),
man har grunnat över varför Vergilius kallar själen/livet purpufärgad, men jisses, det är väl inte så svårt att klura ut, alla som någonsin mått lite illa med en viss mängd rödtjut i magen förstår exakt vad som åtsyftas.
Har visserligen själv ett glas här vid datorn (endast av medicinska skäl), men jag vill förmana er alla att inte supa till under det att ni belägrar en befästning, ty de inspärrade tenderar att krypa ut under natten och sticka kniven i fienden, och då går det så här för er:
IX:349-350
Purpuream vomit ille animam et cum sanguine mixta
vina refert moriens
(Björkesons översättning: [Han] utspyr sin röda själ och uppkräks i döden blodbemängt vin. Min översättning: Han spyr upp sin pururfärgade själ och ger döende åter vinet blandat med blod)
Partiet är en smula omdiskuterat, (t.ex http://www.ccel.org/ccel/barnes/ntnotes.vii.iii.xxv.html, notis 5),
man har grunnat över varför Vergilius kallar själen/livet purpufärgad, men jisses, det är väl inte så svårt att klura ut, alla som någonsin mått lite illa med en viss mängd rödtjut i magen förstår exakt vad som åtsyftas.
Professor magnopere errat
För en vecka sedan, den 21 januari, var det en intervju med en viss Anders Pettersson, professor i litteraturvetenskap i Umeå, på DN GRATULERAR-sidan.
Prof. A.P skulle tydligen fylla 60.
Denna åsikt formuleras då:
"På gymnasiet valde han den helklassiska linjen, sedan länge bortrensad från läroplanen [Inte helt sant, SDIL läste både latin och grekiska på gymnasiet]
Vad tycker du om det? [Frågar DN]
-Jag är ingen nostalgiker. Det viktiga är att gymnasistern lär sig förstå hur världen är beskaffad.
Det menar han kan ske på flera sätt. Att kunna läsa Horatius och Platon på originalspråken tycker han väger lätt jämfört med glädjen att uppleva andra kulturer, annorlunda sätt att tänka och känna."
Tänk, jag känner att de är likvärdiga. Och vad är att läsa Horatius och Platon i original om inte att upptäcka annorlunda kulturer och nya sätt att tänka?
Fy dig, professor Pettersson!
(Och han kan inte sin Allan Bloom, det märks.
http://en.wikipedia.org/wiki/Allan_Bloom
http://www.claremont.org/writings/890101west.html )
Prof. A.P skulle tydligen fylla 60.
Denna åsikt formuleras då:
"På gymnasiet valde han den helklassiska linjen, sedan länge bortrensad från läroplanen [Inte helt sant, SDIL läste både latin och grekiska på gymnasiet]
Vad tycker du om det? [Frågar DN]
-Jag är ingen nostalgiker. Det viktiga är att gymnasistern lär sig förstå hur världen är beskaffad.
Det menar han kan ske på flera sätt. Att kunna läsa Horatius och Platon på originalspråken tycker han väger lätt jämfört med glädjen att uppleva andra kulturer, annorlunda sätt att tänka och känna."
Tänk, jag känner att de är likvärdiga. Och vad är att läsa Horatius och Platon i original om inte att upptäcka annorlunda kulturer och nya sätt att tänka?
Fy dig, professor Pettersson!
(Och han kan inte sin Allan Bloom, det märks.
http://en.wikipedia.org/wiki/Allan_Bloom
http://www.claremont.org/writings/890101west.html )
Friday, January 27, 2006
Desiderium librorum
Dags att utöka erat vokabulär, iuvenes!
Jag träffade på detta fantastiska ord i den venerabla tidskriften TLS idag och insåg att det är vad som jag lidit av i många herrans år; abibliophobia!
Dess innebörd är ungefär "en sjuklig rädsla att vara utan något att läsa".
Jag har alltid hävdat all min version av helvetet, om de nu designas för varje individ à la Huis Clos eller 1984, skulle vara att sitta fast på en flygplas i ett särdeles främmande land där det brukades endast språk av en icke-indoeuropeisk variant med icke-latinska bokstäver, och det finns endast skrifter på det inhemska språket att tillgå, och förseningen av mitt plan förlängs gång på gång... Jag ryser bara jag tänker på det.
(Har en gång suttit fast i tågkaos på ett stillastående X2000-tåg i 4 timmar och tvingades då läsa "Radetzkymarchen" en och en halv gång. Visst är den bra, men inte så bra. Det är sålunda det närmaste jag kommit min helvetesvision.)
Sålunda har jag ungefär alltid minst 2 böcker i handväskan, detta är till vardags, och vid resa blir jag gärna puckelryggig av mängden böcker jag släpar runt.
Macmillan skriver:
"Phobia is used both independently and as a suffix to describe an irrational fear of something, and has had increasingly productive use as a suffix in recent years – it seems possible to create an English term for being frightened of almost anything. For instance, many of us have heard of claustrophobia (fear of confined spaces) and agoraphobia (fear of open spaces) but what about e.g. papaphobia (fear of the Pope or the Roman Catholic Church), or nostophobia (a fear of returning home)? The English language seems to concentrate as much on classifying disorders as it does finding terms for alternative therapies used to address them, so as well as bibliotherapy, we have bibliophobia (an irrational fear of books). Abibliophobia is most likely a nonce derivative of the latter, using morpheme ‘a’ from the Greek not."
http://www.macmillandictionary.com/New-Words/030421-abibliophobia.htm
Ah, dessa produktiva grekska morfem!
Yourdictionary skriver om dess användning:
"Suggested Usage: Words on –phobia originally referred to psychotic conditions but now we have extracted a word, "phobia," from the suffix and add it wherever we please: "Wylie is such an abibliophobe that he never leaves the house without several magazines under his arm." In a world where this word could refer to a psychotic state, we could say, "What better refuge from abibliophobia than the library?"
http://play.yourdictionary.com/wotd/wotd.pl?word=abibliophobia
På sitt sätt är abibliophobia en slags antites till bibliomani (en galen kärlek till böcker) då det inte är ett habegär till själva boken utan bara texten som man vill åt.
Jag träffade på detta fantastiska ord i den venerabla tidskriften TLS idag och insåg att det är vad som jag lidit av i många herrans år; abibliophobia!
Dess innebörd är ungefär "en sjuklig rädsla att vara utan något att läsa".
Jag har alltid hävdat all min version av helvetet, om de nu designas för varje individ à la Huis Clos eller 1984, skulle vara att sitta fast på en flygplas i ett särdeles främmande land där det brukades endast språk av en icke-indoeuropeisk variant med icke-latinska bokstäver, och det finns endast skrifter på det inhemska språket att tillgå, och förseningen av mitt plan förlängs gång på gång... Jag ryser bara jag tänker på det.
(Har en gång suttit fast i tågkaos på ett stillastående X2000-tåg i 4 timmar och tvingades då läsa "Radetzkymarchen" en och en halv gång. Visst är den bra, men inte så bra. Det är sålunda det närmaste jag kommit min helvetesvision.)
Sålunda har jag ungefär alltid minst 2 böcker i handväskan, detta är till vardags, och vid resa blir jag gärna puckelryggig av mängden böcker jag släpar runt.
Macmillan skriver:
"Phobia is used both independently and as a suffix to describe an irrational fear of something, and has had increasingly productive use as a suffix in recent years – it seems possible to create an English term for being frightened of almost anything. For instance, many of us have heard of claustrophobia (fear of confined spaces) and agoraphobia (fear of open spaces) but what about e.g. papaphobia (fear of the Pope or the Roman Catholic Church), or nostophobia (a fear of returning home)? The English language seems to concentrate as much on classifying disorders as it does finding terms for alternative therapies used to address them, so as well as bibliotherapy, we have bibliophobia (an irrational fear of books). Abibliophobia is most likely a nonce derivative of the latter, using morpheme ‘a’ from the Greek not."
http://www.macmillandictionary.com/New-Words/030421-abibliophobia.htm
Ah, dessa produktiva grekska morfem!
Yourdictionary skriver om dess användning:
"Suggested Usage: Words on –phobia originally referred to psychotic conditions but now we have extracted a word, "phobia," from the suffix and add it wherever we please: "Wylie is such an abibliophobe that he never leaves the house without several magazines under his arm." In a world where this word could refer to a psychotic state, we could say, "What better refuge from abibliophobia than the library?"
http://play.yourdictionary.com/wotd/wotd.pl?word=abibliophobia
På sitt sätt är abibliophobia en slags antites till bibliomani (en galen kärlek till böcker) då det inte är ett habegär till själva boken utan bara texten som man vill åt.
Tabulae linguarum dilectarum
Det har även under min lilla hiatus influtit en del intressanta kommentarer, och förutom de uppmuntrande från Erika och uppfodrande från stockholmienne(tack för ölandet i måndags!) , kom denna från någon som kallar sig Herr Werkmäster:
"Herr Werkmäster topplista över språk:
1. Latin
2. Ny-latin
3. Vulgär-latin
4. Franska
5. Anglosaxiska
6. Tyska "
Detta måste naturligvis kommenteras av magistra SDIL:
1. Latin [Naturligtvis ska romarnas stålblanka språk ha förstaplatsen!]
2. Ny-latin [I branchen säger vi neolatin, och jag är faktiskt inte helt säker på om det definieras som ett separat språk, men låt gå, jag kan nog hålla med]
3. Vulgär-latin [Menas det medeltida eller bara i allmänhet sent latin?]
4. Franska [Tja, kanske. Jag vill nog sätta l'ancien provencal eller möjligtvis fornfranskan högre än dess moderna motsvarighet]
5. Anglosaxiska [Nej. Ett läskigt barbarspråk]
6. Tyska [För några år sedan hade jag protesterat, men allteftersom jag mognat och fått en gammal kvinnas insikter och vishet, har jag börjat skönja tyskans skönhet. Det ska hursomhelst rankas högre än anglosaxiska!]
Nunc et tandem, vad ni alla väntat på; SDILs topplista:
1. Latin i alla dess former
2. Provencal
3. Fornfranska
4. Svenska (äran och hjältarnas språk!)
5. Franska
6. Tyska
(Den blev väldigt Poundiansk den där. Passar sålunda på att rekommendera "Latin Masks of Ezra Pound" av Ron Thomas, en strålande om än en gnutta pretentiös (Kan det dock bli annat när man skriver om Pound?) skildring av Pounds romerska influenser.)
Era topplistor?
Hr. Werkmäster har en blogg som ni kan kika på, en särdeles lärd och lustig sådan, dagens hyllning till Mozart är rasande rar:
http://jagtankeralltsafinnsjag.blogspot.com/
"Herr Werkmäster topplista över språk:
1. Latin
2. Ny-latin
3. Vulgär-latin
4. Franska
5. Anglosaxiska
6. Tyska "
Detta måste naturligvis kommenteras av magistra SDIL:
1. Latin [Naturligtvis ska romarnas stålblanka språk ha förstaplatsen!]
2. Ny-latin [I branchen säger vi neolatin, och jag är faktiskt inte helt säker på om det definieras som ett separat språk, men låt gå, jag kan nog hålla med]
3. Vulgär-latin [Menas det medeltida eller bara i allmänhet sent latin?]
4. Franska [Tja, kanske. Jag vill nog sätta l'ancien provencal eller möjligtvis fornfranskan högre än dess moderna motsvarighet]
5. Anglosaxiska [Nej. Ett läskigt barbarspråk]
6. Tyska [För några år sedan hade jag protesterat, men allteftersom jag mognat och fått en gammal kvinnas insikter och vishet, har jag börjat skönja tyskans skönhet. Det ska hursomhelst rankas högre än anglosaxiska!]
Nunc et tandem, vad ni alla väntat på; SDILs topplista:
1. Latin i alla dess former
2. Provencal
3. Fornfranska
4. Svenska (äran och hjältarnas språk!)
5. Franska
6. Tyska
(Den blev väldigt Poundiansk den där. Passar sålunda på att rekommendera "Latin Masks of Ezra Pound" av Ron Thomas, en strålande om än en gnutta pretentiös (Kan det dock bli annat när man skriver om Pound?) skildring av Pounds romerska influenser.)
Era topplistor?
Hr. Werkmäster har en blogg som ni kan kika på, en särdeles lärd och lustig sådan, dagens hyllning till Mozart är rasande rar:
http://jagtankeralltsafinnsjag.blogspot.com/
Elementa
Och frågelådan har förstås också blivit eftersatt...
Ynglingen med tatueringen har låtit meddela att han nog väljer Sic itur ad astra, och passar på att ställa några fler frågor:
"Halo. Funderar över ett enstaka ord. "Lev"
Lev som i "Lev livet" ungefär. Om det syftar tillbaka på mig.
Hur böjs det Vive, Vivo, vivat...?
Oh, en sak till. De fyra elementen, Jord, Luft, Eld och Vatten. Hur översätts de till latin?
Vad jag har hittat är
Luft = AaeerEld = Ignis
Vatten = AquaJord = Mare eller Terra (nån skillnad?)
Bara en tanke eller två.
Tack för all hjälp!
Adios"
Tusen ursäkter till även dig för denna lapsus i tid, men jag svarar nu ialla fall! Dina frågor är alltid uppskattade, och dessutom har du vid tillfälle beämt mig som en "ärlig själ", vilket jag alltjämt myser över.
Nåväl, skärpning.
Quaestio prima: "Lev" såsom uppmaning, alltså i imperativform är enkelt översatt, det blir helt enkelt Vive. Detta är singularformen, och kan sålunda syfta på dig själv, om du ska uppmana flera säger du Vivite.
På latin behöver man dock inte begränsa sig till imperativ vid uppmaningar, man kan även experimentera lite med konjunktiv. Visserligen drar betydelsen lite åt "må jag leva", men du kan ange person mer specifikt och så ärdet tjusigt. Vivam skulle du då säga om dig själv, och
Vivamus om ni var flera.
Detta skulle väl vara, för alla grammatiknördar därute, en Optativ konjunktiv (Tidner §151), eller kanske en Hortativ (Tidner §152)?
Ytterligar en sak som talar för användning av konjunktiv här är naturlitvis den vackraste av kärleksdikter som jag redan citerat tusentals gången (men det bir inte bättre än såhär),
Catullus V:
Vivamus mea Lesbia, atque amemus,
rumoresque senum severiorum
omnes unius aestimemus assis!
soles occidere et redire possunt:
nobis cum semel occidit brevis lux,
nox est perpetua una dormienda.
da mi basia mille, deinde centum,
dein mille altera, dein secunda centum,
deinde usque altera mille, deinde centum.
dein, cum milia multa fecerimus,
conturbabimus illa, ne sciamus,
aut ne quis malus inuidere possit,
cum tantum sciat esse basiorum.
(Egen spontan översättning: Låt oss leva, min Lesbia, och låt oss älska, och inte ge en vitten för gammla gubbars skvaller! Solar kan sjunka och komma åter, men för oss, då en gång det korta ljuset försvunnit, finns det bara en enda natt för oss att sova. Ge mig tusen kyssar, därefter hundra, därpå tusen andra, därefter åter hundra, sedan åter tusen, därefter hundra, sedan, då vi gjort många tusen, ska vi blanda ihop dem, så att i inte vet, och ej heller någonondin ska kunna avundas oss, då den får vta hur många kyssarna är) Förlåt, ryktes med.
Annan översättning:http://rudy.negenborn.net/catullus/text2/l5.htm
Puh. Vill ni inte bara bli förälskade nu och hångla er vansinniga?
Återigen skärpning.
Quaestio secunda: de fyra elementen.
http://www.answers.com/main/ntquery;jsessionid=g1bpn10bpq9r?method=4&dsid=2222&dekey=Classical+element&gwp=8&curtab=2222_1&sbid=lc06a&linktext=Classical%20element
Vår käre frågeställare har gjort en tentativ översättning; "Luft = Aaeer, Eld = Ignis,Vatten = Aqua, Jord = Mare eller Terra", som till viss del är korrekt.
Luft är visserligen aër eller aura, men när man syftar på själva elementet ska det vara anima.
Eld är ignis, kanske skulle även flamma funka.
Vatten är aqua, end of discussion.
Jord kan vara terra, men definitivt inte mare, vilket betyder hav. Jag skulle även här rekommendera tellus som översättning av jord och kanske även humus. Terra känns ändå bäst.
Alltså: Elementa quattuor sunt terra, anima, ignis et aqua.
(Tror jag, jag hittar inget vid googling.)
Aliae quaestiones?
Ynglingen med tatueringen har låtit meddela att han nog väljer Sic itur ad astra, och passar på att ställa några fler frågor:
"Halo. Funderar över ett enstaka ord. "Lev"
Lev som i "Lev livet" ungefär. Om det syftar tillbaka på mig.
Hur böjs det Vive, Vivo, vivat...?
Oh, en sak till. De fyra elementen, Jord, Luft, Eld och Vatten. Hur översätts de till latin?
Vad jag har hittat är
Luft = AaeerEld = Ignis
Vatten = AquaJord = Mare eller Terra (nån skillnad?)
Bara en tanke eller två.
Tack för all hjälp!
Adios"
Tusen ursäkter till även dig för denna lapsus i tid, men jag svarar nu ialla fall! Dina frågor är alltid uppskattade, och dessutom har du vid tillfälle beämt mig som en "ärlig själ", vilket jag alltjämt myser över.
Nåväl, skärpning.
Quaestio prima: "Lev" såsom uppmaning, alltså i imperativform är enkelt översatt, det blir helt enkelt Vive. Detta är singularformen, och kan sålunda syfta på dig själv, om du ska uppmana flera säger du Vivite.
På latin behöver man dock inte begränsa sig till imperativ vid uppmaningar, man kan även experimentera lite med konjunktiv. Visserligen drar betydelsen lite åt "må jag leva", men du kan ange person mer specifikt och så ärdet tjusigt. Vivam skulle du då säga om dig själv, och
Vivamus om ni var flera.
Detta skulle väl vara, för alla grammatiknördar därute, en Optativ konjunktiv (Tidner §151), eller kanske en Hortativ (Tidner §152)?
Ytterligar en sak som talar för användning av konjunktiv här är naturlitvis den vackraste av kärleksdikter som jag redan citerat tusentals gången (men det bir inte bättre än såhär),
Catullus V:
Vivamus mea Lesbia, atque amemus,
rumoresque senum severiorum
omnes unius aestimemus assis!
soles occidere et redire possunt:
nobis cum semel occidit brevis lux,
nox est perpetua una dormienda.
da mi basia mille, deinde centum,
dein mille altera, dein secunda centum,
deinde usque altera mille, deinde centum.
dein, cum milia multa fecerimus,
conturbabimus illa, ne sciamus,
aut ne quis malus inuidere possit,
cum tantum sciat esse basiorum.
(Egen spontan översättning: Låt oss leva, min Lesbia, och låt oss älska, och inte ge en vitten för gammla gubbars skvaller! Solar kan sjunka och komma åter, men för oss, då en gång det korta ljuset försvunnit, finns det bara en enda natt för oss att sova. Ge mig tusen kyssar, därefter hundra, därpå tusen andra, därefter åter hundra, sedan åter tusen, därefter hundra, sedan, då vi gjort många tusen, ska vi blanda ihop dem, så att i inte vet, och ej heller någonondin ska kunna avundas oss, då den får vta hur många kyssarna är) Förlåt, ryktes med.
Annan översättning:http://rudy.negenborn.net/catullus/text2/l5.htm
Puh. Vill ni inte bara bli förälskade nu och hångla er vansinniga?
Återigen skärpning.
Quaestio secunda: de fyra elementen.
http://www.answers.com/main/ntquery;jsessionid=g1bpn10bpq9r?method=4&dsid=2222&dekey=Classical+element&gwp=8&curtab=2222_1&sbid=lc06a&linktext=Classical%20element
Vår käre frågeställare har gjort en tentativ översättning; "Luft = Aaeer, Eld = Ignis,Vatten = Aqua, Jord = Mare eller Terra", som till viss del är korrekt.
Luft är visserligen aër eller aura, men när man syftar på själva elementet ska det vara anima.
Eld är ignis, kanske skulle även flamma funka.
Vatten är aqua, end of discussion.
Jord kan vara terra, men definitivt inte mare, vilket betyder hav. Jag skulle även här rekommendera tellus som översättning av jord och kanske även humus. Terra känns ändå bäst.
Alltså: Elementa quattuor sunt terra, anima, ignis et aqua.
(Tror jag, jag hittar inget vid googling.)
Aliae quaestiones?
Da mihi veniam!
Tusen ursäkter för det varit så dåligt med uppdatering, har dels varit på resande fot, dels varit "in a bit of a funk".
En av resorna gick till Gbg och jag är väl nu en av dem, med nycklar, kontor och kaffemugg.
Jag förärades även en middag och då i vintermörkret, med snön irrande utanför fönstret och några glas gott rödvin i magen, när ett allmänt skratt utbröt till slutklämmen "en djärv konjekturforskare!" , kändes allt för första gången både roligt och överkomligt.
Ah, my people!
Jag kanske ska doktorera trots allt, och inte bli skidlärare.
Läser Vergilius, är i sluttampen av tentaplugg, men kan ändå inte låta bli att delge er några vackra verser, nionde boken, som jag harvar just precis nu är fylld av trevliga små vardaglig iaktagelser och praktiska göromål:
IX: 168-171
Haec super e vallo prospectant Troes et armis
alta tenent, nec non trepidi formidine portas
explorant pontisque et propugnacula iungunt,
tela gerunt.
Översättning:
http://www.perseus.tufts.edu/hopper/text.jsp?doc=Perseus:text:1999.02.0054:book=9:card=168
Finns även trogen vänskap mellan ynglingar och skepp som förvandlas till nymfer. En höjdare!
En av resorna gick till Gbg och jag är väl nu en av dem, med nycklar, kontor och kaffemugg.
Jag förärades även en middag och då i vintermörkret, med snön irrande utanför fönstret och några glas gott rödvin i magen, när ett allmänt skratt utbröt till slutklämmen "en djärv konjekturforskare!" , kändes allt för första gången både roligt och överkomligt.
Ah, my people!
Jag kanske ska doktorera trots allt, och inte bli skidlärare.
Läser Vergilius, är i sluttampen av tentaplugg, men kan ändå inte låta bli att delge er några vackra verser, nionde boken, som jag harvar just precis nu är fylld av trevliga små vardaglig iaktagelser och praktiska göromål:
IX: 168-171
Haec super e vallo prospectant Troes et armis
alta tenent, nec non trepidi formidine portas
explorant pontisque et propugnacula iungunt,
tela gerunt.
Översättning:
http://www.perseus.tufts.edu/hopper/text.jsp?doc=Perseus:text:1999.02.0054:book=9:card=168
Finns även trogen vänskap mellan ynglingar och skepp som förvandlas till nymfer. En höjdare!
Subscribe to:
Posts (Atom)