Wednesday, August 13, 2008

partite

Den flitige Linnér har inte bara fått sin Herodotos-bok recenserad utan har även skrivit i SvD om forna tiders Olympiad, och blir något vass när det gäller dagens:

"Dagens olympiska spel, i vilken världsdel de än må ha ägt eller äger rum, skiljer sig radikalt från de antika bland annat däri att de inte inrymmer några andra kultiska komponenter än dyrkan av Mammon och, i vissa fall, förhärligandet av politiska potentater. Liknar dem gör de nog bara så till vida att de inte har någon reell fredsfrämjande betydelse. Nu i OS-tider orerar man visserligen gärna på arrangörshåll om deras förment viktiga roll i det hänseendet. Internationella olympiska kommittén har länge dagligen sänt en reklamfilm i tv som går ut på att desarmera just dess koppling till politiken. Detta låter dock tyvärr beklämmande ihåligt. OS i nazisternas Berlin 1936 och kommunisternas Moskva 1980 har lämnat bitter eftersmak, för att inte tala om morden på israeliska idrottare i München. Dagens kinesiska hyckleri kring en så vitalt väsentlig fråga som de mänskliga rättigheterna förmår inte dölja att förtrycket av oliktänkande inte minskat utan tvärtom väsentligt ökat på senaste tid. Ännu en gång äger de olympiska spelen rum i en brutal polisstat."

Recenserats har han gjorts i såväl DN som SvD (med meningen "...Thukydides. (Jag skriver så, Tukydides verkar så naket)."att förundras över), i den förstnämnda refereras det mkt till Kapuscinski och även Claes Lindskogs nyutgivna översättning avhandlas:

"Men kanske är det inte i första­ hand som renodlad historiker man bör läsa Herodotos? Kanske lika gärna som författare, samhällsanalytiker och skönskrivande "globalist"? Vår samtidsherodotos Kapuscinski (som själv bekämpade rigida genreindelningar) sade i en intervju för några år sedan att han såg Herodotos som "historiens förste­ reporter".

Uppenbarligen pågår det fortfarande heta interna strider huruvida Herodotos kan gälla som tillförlitlig historiker eller inte, och Linnér ägnar en betydande del av sin bok till att gå Herodotos i försvar.


Lyckligtvis tycks det som om Herodotos äntligen har framtiden för sig. Dagens tvärvetenskapliga trend inom humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning har öppnat upp för en bättre förståelse av Herodotos verk [sic!]. "Uppvärderingen av Herodotos på senare tid hänger samman med det nya sättet att bedöma vad som är politik och följaktligen vad politisk historia bör handla om", skriver Sture Linnér."

2 comments:

fragmentarius said...

Som kuriosa - eller betydelsedigert faktum? - kan nämnas att just de två OS som Linnér fördömer, Berlin och Moskva, allmänt anses ha haft de vackraste och mest stilbildande invigningarna. Pekings var inte illa heller, trots att de fuskade en del.

Apropå ingenting, en romersk kejsarinna uppgrävd:

http://news.bbc.co.uk/2/hi/science/nature/7560833.stm

Svensson said...

Apropå Herodotos: som privatman läser jag honom som ett slags romanförfattare. Dåtidens historiker kan inte bedömas med moderna kriterier. Det förväntades till och med av antika historiker att de skulle hitta på om källorna inte täckte allt.

Annars kan ju historiker av facket läsa Herodotos ur mentalitetshistorisk synvinkel. Anekdoten om hur man i Persien hittar guld med hjälp av myror (!) må vara abstrus, men den säger något om hur folk tänkte på den tiden.