Thursday, November 09, 2006

iuvenilia labra

Är fortfarande trött, och sålunda får ni nöja er med smakprov på en översättning av Shakespeares sonetter till latin (barden själv sägs ju inte ha haft särskilt mycket latin("small latin and less greek") men det må väl vara förlåtet)Nummer 18 i ordningen må väl vara mest känd:

Shall I compare thee to a summer's day?
Thou art more lovely and more temperate:
Rough winds do shake the darling buds of May,
And summer's lease hath all too short a date:
Sometime too hot the eye of heaven shines,
And often is his gold complexion dimm'd;
And every fair from fair sometime declines,
By chance or nature's changing course untrimm'd;
But thy eternal summer shall not fade
Nor lose possession of that fair thou owest;
Nor shall Death brag thou wander'st in his shade,
When in eternal lines to time thou growest:
So long as men can breathe or eyes can see,
So long lives this and this gives life to thee.

I översättning till latin, (gjord av en viss Alfred Thomas Barton och publicerad för första gången 1913, och som lagsts ut på nätet med motiveringen : 'Why the Sonnets of "Master Shake-speare" in Latin? For a better knowledge of both languages and for a better appreciation of the poetry as well. And perhaps because it is becoming clearer day by day that — the world wants Latin.') blir detta:

An similem aestivae pingam te, care, diei?
Haud ita fit constans, haud ita pulchra dies.
Flabra novas agitant, Maio sua gaudia, frondes,
Ac brevis aestivam continet hora moram.
Sol, oculus caeli, nimiis fervoribus ardet
Interdum, aut hebes est aureus ille color;
Pulchraque declinant a pulchro, forte caduca,
Aut quia naturae lex ita flectit iter.
At tibi perpetua est, indeclinabilis, aestas,
Deciderit nulla flos tuus iste die;
Mors nihil ipsa suis de te iactabit in umbris
Carmine in aeterno dum sine fine vires;
Donec homo spirabit enim poteritque videre,
Vivit in hoc vitae carmine causa tuae.


Likaså 116 har sina anhängare:

Let me not to the marriage of true minds
Admit impediments. Love is not love
Which alters when it alteration finds,
Or bends with the remover to remove:
O no! it is an ever-fixed mark
That looks on tempests and is never shaken;
It is the star to every wandering bark,
Whose worth's unknown, although his height be taken.
Love's not Time's fool, though rosy lips and cheeks
Within his bending sickle's compass come:
Love alters not with his brief hours and weeks,
But bears it out even to the edge of doom.
If this be error and upon me proved,
I never writ, nor no man ever loved.

Och denna ständiga bröllopsfavorit översätts:

Noluerim verum cordis cum corde fideli
Coniugia externas impediisse moras;
Non mutatur amor si quid mutabile rerum
Invenit, ad fluxam fluxus et ipse fidem.
O amor est constans, amor est immotus ut iras
Despiciens ponti non tremefacta Pharos;
Est homini, quod stella incertis alta carinis,
Vis superans captum, suspicienda tamen.
Nil patitur per tempus amor, iuvenilia labra
Dum metit ac roseas falx ea curva genas.
Mensium et horarum brevitates negligit ille,
Dum pereant fato cuncta, fidelis amor,
Quae fuerint unquam si falsa, in meque probata,
Non ego sum vates, nullus amavit homo.

5 comments:

Camilla said...

Åh, vad intressant med Shakespeare på latin! Jag har fått ett halvt löfte från mina arbetsgivare om att starta latin här på Sv.Sk i London nästa år!

SDIL said...

Hoppas det! Det behövs alltid flera latinister.

mikael said...

Men, det rimmar ju inte ens. Alltså, är det något som är poängen med sonetter så är det väl rimflätorna?

SDIL said...

Nja, det finns vissa starka metriska principer om definieringen av sonett, och det är väl de som Alfred Thomas Barton försökte hålla sig till. Rim i latinet är dessutom en smula meningslöst då det är ett kasusspråk. Du tänker så modernt!

mikael said...

Personligen tycker jag nog att de metriska principerna är sekundära i relation till rimflätorna i en sonett. Men visst, det är en kul övning.