Lingua Tertii Imperii

Böcker!

DN recenserar Jeanette Wintersons Tyngd:

"I det internationella projekt där trettio bokförlag över hela världen ger ut kända författares gestalning av en känd myt har turen kommit till David Grossman och Jeanette Winterson. De har båda valt just hjältemyter; i "Lejonhonung" synar Grossman Gamla testamentets berättelse om Simson i sömmarna, medan Winterson i "Tyngd" på ett mycket personligt sätt återberättar historien om Atlas och Herakles."
...
"På ett plan är Wintersons figurer just två arketypiska mansbilder: Atlas den tålmodigt bidande grubblaren, utåt orubblig men inåtvänt lyssnande; Herakles den obekymrade actionfiguren med kuken i ena handen och svärdet i den andra.

Men hon laddar dem också med helt andra och vidare innebörder, så som alltid är möjligt med levande myter: från geologins till kärlekens och konstens områden. Titelns "tyngd" handlar förstås om den oerhörda börda Atlas dignar under, och i poetiskt vetenskapliga termer frammanar Winterson den mörka massa som likt Atlas stabiliserar hela universum.

I ett mer mänskligt perspektiv är det snarast myten i sig, berättelsen, som upprätthåller Kosmos, den ordnade och begripliga världen. Hennes Atlas är därför också en bild av den uppmärksamma och berättande Författaren, vars motpol är den utlevande Herakles. Hon sätter dem i spel mot varann som två muntra och eftersinnande porträtt med, förstår man, valda drag av henne själv.

Mytprojektet har redan avsatt flera lyckade resultat. Det finns skäl att tro att särskilt Jeanette Wintersons egensinniga bok kommer att få ett liv även utanför den serie där den publicerats. Så pekar hon också på en väg ut ur det mytiska hjälte­modets förbannelse. Ingen av kraftkarlarna i de två böckerna handlar ju utifrån en egen fri vilja, utan av gudarnas pålagda tvång. Det är ett hjältemod som mest liknar slaveri."

Och SvD Victor Klemperers LTI. Tredje rikets språk:

"Ett auktoritärt imperium vill varken ställa frågor eller förmedla kunskap, nedtecknad jargong är bokstäver som konfetti: den djupare meningen finns dold mellan eller under de i dubbel bemärkelse yrande raderna. När ett gruppspråk blir till folkspråk är det ute med demokrati och mångfald.

En sådan slutsats drar den tyske filologen Victor Klemperer (1880-1960) i sin märkliga närstudie LTI. Tredje rikets språk. Titelns initialbokstäver ska utläsas Lingua Tertii Imperii; latin är ett "dött" och därmed politiskt icke-manipulerbart språk.

Författaren noterar och exemplifierar hur naziepokens stålblanka idiom understundom genomsyrar även regimens skeptiker och mumlande kritiker. Det är som om tyskan i rasande takt gjordes urarva. En första, östtysk, upplaga av Klemperers skrift - som först nu föreligger på svenska - utkom redan 1947. Författaren ville omedelbart, medan järnet ännu glödde, reda ut begreppen och göra sam- och framtiden uppmärksam på hur tänkandet - så som det yttrar sig inte minst i talspråket - blivit infekterat av en målmedveten och rigoröst välorganiserad ondska."