Monday, November 20, 2006

Strangulare

Ah, iuvenes, jag har så mycket skojigt att berätta, men det får vänta lite då det dagsaktuella som vanligt ligger över oss som ett ångestframkallande, klibbigt moln.

Pro primo, så finns det äntligen något i vår rikspress om de klassiska språkens situation i Lund, det är Bo Lindberg, professor i idé- och lärdomshistoria här i Gbg, som i fredags fått skriva ngt litet i SvD:

"Försvaret för de klassiska språken har lång tradition. Det har ofta förts i kulturpatetiska ordalag som nu känns nedslitna. Men huvudargumenten består. På de klassiska språken har de texter formulerats som blivit de intellektuella och andliga grundvalarna för den västerländska kulturen. Filosofins, dramats, diktens, politikens, retorikens, rättens och den kristna religionens grundtexter skrevs i antiken på grekiska eller latin, och sedan traderades och diskuterades innehållet i dessa texter på latin ända till 1700-talet. Latin var skolans språk ännu längre och spelade en roll som mentalt disciplineringsmedel och bildningsmärke långt in i 1900-talet.
...
Fakultet betyder förmåga, kapacitet. En humanistisk fakultet skall äga förmågan till kritisk reflektion över kulturarvet. De klassiska språken är en del av den förmågan. De gör inte bara grundläggande texter tillgängliga på ursprungsspråken. De hjälper också till att förstå hur antiken ideligen återanvänts och hur verkan av detta återbruk satt sina avtryck i språket och kulturen.

Alla humanister behöver inte de klassiska språken, men en humanistisk fakultet som inte har dem tillgängliga och ser till att de vidmakthålls är allvarligt försvagad. Att lägga de klassiska språken i malpåse är en olycklig symbolisk markering av att man ger upp det långa perspektivet på historien. Och även det internationella: de klassiska språken är
genuint europeiska, vilket är viktigt i EU-tider. Men det är lika viktigt i globaliseringens tidevarv, där den västerländska civilisationens ställning inte längre är självklar och behovet av reflektion över dess tradition och självbild växer."


Vackra och ständiga argument som dock ändå inte verkar nå fram.

Samma dag fanns även i SvD en betraktelse av Tomas Forser, professor i litt.vet i samma stad om framtidens forskare i humaniora, eller snarare frånvaron därav. Det är de sedvanliga skrämmande siffrorna:

"Vid Lunds universitet har man under två år inte haft medel tillräckligt för att utlysa något enda utbildningsbidrag i ämnet. För litteraturvetenskapliga institutionen i Stockholms säger prognosen att under närmast följande tre år kommer ingen ny antagning att kunna ske. Sett över riket som helhet är läget likartat. Inget, ett eller två
bidrag.
När jag går igenom handlingarna från de 14 70-talister som söker, blir jag övertygad om att några av dem är synnerligen lämpade som nya forskare. Ett par stycken ligger i mittfåran och har de forskningsideologiska konjunkturerna på sin sida. Andra har letat sig ut till ämnets ytterområden och vill muta in obeforskade fält.
I båda kategorierna finns där välbetänkta och realistiska projektbeskrivningar. Lika forskningsvärda som forskningsbara. Jag räknar till fem eller kanske sex starka kandidater i konkurrensen.
...
Där pågår en långsam kvävning av humaniora på våra universitet. En gång på 70-talet gav vi ut en bok som det blev mycket bråk och debatt kring. "Humaniora på undantag?" kallade vi den och vi satte ett frågetecken efter titelorden. Nu är det utropstecken som gäller.
I år kan vi för första gången på decennier konstatera att söktrycket på humanioras grundkurser över hela landet kraftigt minskar. Utbildningsplatserna är helt enkelt svåra att fylla. Inte så konstigt när dagens lösenord är "anställningsbarhet" och studielån är dyra. I kombination med kraftigt minskad nyrekrytering av doktorander sätts ett strypkoppel på de humanistisk-filosofiska studierna.
Detta sker i tider med återkommande försäkringar om att vi befinner oss i goda händer i en ljusnande framtid där "jobben" blir fler. Fan tro't."


När litteraturprofessorerna börjar svära i Svenskan har det gått för långt.

Slutligen nås jag av en mycket tråkig sak från den eviga ungdomens stad, om mitt älskade Carolina, (jag har tyvärr inte hittat artikeln på nätet, men den är från idag, publicerad i SvD, och är skriven av Thure Stenström), att Biblioteksnämnden för humaniora och teologi beslutat att forskarsalarna B och D ska slås igen. Dessa fakulteter har nämligen inte råd längre att betala lokalhyrorna. Även C-salen (där man alltid hittar mig på mina Uppsalabesök, strax under den stora klockan) ska på sikt stängas.
(Som vanligt hittar man intet i såväl lokalblaskan som på universitetets hemsida om detta.)

Jag är återigen målös, paff och förtvivlad, inte så mycket för egen del, som för vad som håller på att hända med universiteten i vårt land, och kan inte annat än instämma i orden som Stenström avrundar med:

"Skulle besluten förverkligas står Uppsala universitet inför en av sina värsta skandaler i mannaminne. Man skövlar tanklöst vad tidigare generationer mödosamt byggt upp, man trampar brutalt under fötterna vad som länge varit universitetets stolthet."

(Addendum 21/11: Nu kan man läsa Thure Stenströms Svenskan-artikel på nätet; voilà.)

Orkar vi ens bli upprörda i all denna hopplöshet och förtvivlan? Försök i alla fall, det vore än sorgligare om allt detta gick under utan att någon brydde sig.
O tempora, o mores...

5 comments:

dunderklumpen said...

Jag vill inte på något sätt likställa (no pun intended) mina "nyheter" med nedläggning av bibliotek och snart-döda-på-riktigt-döda-språk (kanske ska man kalla dem odöda språk, ty endast ett skott i huvudet eller en påle genom hjärtat får död på en äkta latinfakultet), men jag har iallafall hört att Konsum i Luthagen ska läggas ned och lokalerna köpas upp av Ica Supermarket (eller Ica Sperma som det blir om man viker påsen lite olyckligt, jag vet jag är barnslig). Mitt röda hjärta är dystert, oh kooperativet var tog du vägen?
Men men, de har iallafall godis för 3.90 kr/hg på Ica denna vecka så man kan ju tröstäta lite snabba kolhydrater.

ChW said...

Ursäkta, men jag förstår inte hur man stänger ner en läsesal. Kanske känner jag bara inte till hur saker fungerar på biblioteket, men salarna ligger ju där de ligger, vad tjänar man på att inte använda dem? Förklara det här tack, för i mina öron låter det inte tragiskt, bara löjligt.

SDIL said...

Jo, jag har hört om Lutis sökande efter Lebensraum, jag blev faktiskt inte så nedslagen då jag alltid föredragit ICA Luthagen framför den där sunkiga Konsumbutiken (undermåligt fruksortiment, vill jag minnas). Du får gå till Ringgatan istället.
(Ha! Den med kassen har jag inte hört förut!)

ChW, man kan kanske plombera den, eller som det diskuterats om C-salen, göra om till "utställningslokal" (sic). Humanioran måste nämligen betala hyra för nyttjandet av dessa, och detta förslag är väl lagt i förhoppning att univ.styrelsen ska gå in och skjuta till pengar central, vilket man dock inte kan räkna med.
Det är löjligt men budgeten måste gå ihop och "hyrorna" betalas.
Finns det några protestlistor eller liknande på carolina, förresten?

ChW said...

Ha, en mindre inspirerande utställningslokal än c-salen har jag svårt att föreställa mig. Tack för att du hittade länk till artikeln, saken blev nu lite mer begriplig. Ska strax galoppera iväg och leta protestlistor.

Jag har fina minnen av den där Konsumbutiken, det var där man handlade om man var på väg hem till dåvarande pojkvännen sent om kvällen, eftersom ICA stängde 22 och Konsum 23. Ryktet säger att det som sköt Konsum i sank var att ICA också började ha öppet till 23.

Anonymous said...

Stenström är för övrigt landsman med mig och jag har även träffat hans bror. Och han har ju helt rätt!