Aqua

Jag är slut i huvudet, förvirrad, och har gått ner mig alltför djupt i romanistik-träsket. Utsikterna till avhandling är mkt, mkt dåliga.

Läs istället om Staffan Michelsons högintressanta bok 'Vatten' i DN:

"Om Staffan Michelsons bok "Vatten" kommit ut för tio år sedan hade den lätt kunnat glida förbi som ännu en trevlig kulturhistorisk bok, om också med en något kuriös inriktning. Författaren, miljöjurist med djupt intresse för klassisk kultur, har här förenat sitt livs två stora ämnen genom att undersöka just vattnet som tema i antikens kultur och lagstiftning.
Kultur - och juridik?
Till en början känns greppet väl pedagogiskt. Antikens filosofer i repris. Allt flyter och man kan inte stiga ner i en flod två gånger. Vattennymfer och vattengudar. Små faktarutor om grekiska myter, lagar och statsskick. Vackra bilder på gamla fontäner och akvedukter. Allt snyggt, belärande och välförpackat.
Men långsamt djupnar bilden, och den ter sig förbluffande aktuell.Ett av den berömde talaren Demosthenes stora juridiska anföranden var en plädering för en part i en vattentvist. En markägare hade skyddat sig mot en säsongsvis återkommande störtflod genom att bygga en barriär på sin sida av en väg. Vattnet hamnade i stället på intilliggande mark, och frågan var nu om grannen hade rätt till skadestånd för tilltaget.
...
Så byggdes samhället, och målet var hela tiden detsamma: att skydda gemensamma, vitala tillgångar mot exploatering och förorening, men också att ge var och en rätt till sitt. En vattenkälla ansågs tillhöra markinnehavaren, men redan den gamle Solon (tidigt 500-tal f Kr) som räknas som Europas äldste lagstiftare, stadgade att om en markägare inte fann vatten på sin mark hade han rätt att hämta för sin försörjning hos grannarna."