Non est ingenii cumba gravanda tui

Är något grinig även idag, denna andra och sista dag av festligheterna, borde inte suttit uppe sent och druckit folköl och kir med di små funktionärerna. I övrigt har det gått strålande, visserligen en del av de små missöden som man kan vänta sig då en sådan massa av folk samlas, men idag då tälten rullas ihop, mailadresser utbyts med tomma löften om att hålla kontakten, och försvunna prylar eftersöks, tror jag alla är ense om att det måste bli av även nästa år.
Så med tanke på att jag just nu bemannar hittegods-disken, med en sprängande huvudvärk (det är svårt att avgöra mängden sprit då den är i en kåsa) och med datorn på trötta knän, bjuds ni på följande av Propertius:


III.23

Ergo tam doctae nobis periere tabellae,
scripta quibus pariter tot periere bona!
has quondam nostris manibus detriverat usus,
qui non signatas iussit habere fidem.
illae iam sine me norant placare puellas,
et quaedam sine me verba diserta loqui.
non illas fixum caras effecerat aurum:
vulgari buxo sordida cera fuit.
qualescumque mihi semper mansere fideles,
semper et effectus promeruere bonos.
forsitan haec illis fuerunt mandata tabellis:
'irascor, quoniam's, lente, moratus heri.
an tibi nescio quae visast formosior? an tu
non bona de nobis crimina ficta iacis?'
aut dixit: 'venies hodie, cessabimus una:
hospitium tota nocte paravit Amor,'
et quaecumque volens reperit non stulta puella
garrula, cum blandis dicitur hora dolis.
me miserum, his aliquis rationem scribit avarus
et ponit duras inter ephemeridas!
quas si quis mihi rettulerit, donabitur auro:
quis pro divitiis ligna retenta velit? *
i puer, et citus haec aliqua propone columna,
et dominum Esquiliis scribe habitare tuum.


Översättningen är, som alltid, av festivalens eget skyddshelgon, the one and only Björkeson:

De som visste allt, mina vaxtavlor, bara försvunna
spårlöst, och samman med dem så många vänliga ord!
Flitigt bruk av min hand hade nött dem, så att det tydligt
syntes från vem de kom, även förutan sigill.
Blidka en kvinna utan min hjälp, den konsten förstod de,
och, fast jag själv ej var med, föra ett vältaligt språk.
Ingen guldsmyckad kant gav tavlorna värde, och vanligt
buxbom bestpd de av, vaxet var smutsigt och fult.
men hur enkla än de var, förblev de mig ständigt
trogna, och varje gång hade de önskad effekt.
Kanske följande ord-vem vet?- hade skrivits i vaxet:
"Nu är jag arg: igår, drönare, kom du försent.
Så du har redan fått tag på en vackrare? Går du och sprider
elakt förtal om mig, fastän jag ingenting gjort?"
Men kanske skrev hon: "Kom idag, låt oss vara tillsamman:
Amor har alldeles nyss ordnat en helnatt åt dig",
eller vadhelst en klipsk och villig flicka förtror oss,
när hon vill avtala tid för sin ljuva försåt.
Ve mig! En snåljåp präntar nu in på dem sina siffror,
och någon vidrig, pervers kassabok ställs de brevid!
Den får belöning i guld som återlämnar dem till mig:
vem vill ha gammalt trä, hellre än riklig förtjänst?
Skynda pojke, sätt upp på pelare lappen jag ger dig,
fort! Esquilinens höjd, skriv det, är ägarens adress!


*raden synes vara en konjektur för quisenta velit, och jag ger den här som Björkeson önskar