inclinata resurget

Jag uppskattar alltid att höra från dem som händelsevis snubblar över bloggen, och i synnerhet gillar jag att höra från lundensarna, för att få rapporter från fronten.

Jag har haft ynnesten att korrespondera lite kort med en student från Lund, som har intressanta synpunkter på debaclet. Hon berättar kort om sig själv (jorå, jag har bett om tillåtelse att lägga ut detta):

”Just nu är det mycket odi et amo inför studierna. Jag har förläst
mig på språk (tyska tre terminer och klassisk greiska två just innan
latinet) - jag är långt ifrån enbart en s.k språkmänniska! - och
det hjälper inte så mycket att latin ofta känns svårt. Men jag
gläds något så fruktansvärt åt att ändå få vara en av dem med
klassisk bildning! Just nu är det inte många i omgivningen som förstår
vad man ska ha det till, men om kunskapens rot är bitter, så är
frukterna desto ljuvligare. Jag ska skriva in mig på C-kursen i höst, men
annars ska jag läsa litteraturvetenskap. Det känns bra. Och först
då, "ute bland andra, vanliga dödliga människor" (eller "the hoi
polloi" för att vara grekisk av mig) kanske jag kommer förstå vad jag har
för kunskaper och ja, kanske även insikter, tack vara mina klassiska
språk. Ibland måste man ta en paus och se allt lite på avstånd för
att uppskatta saker och ting.”

Och i ett senare mail:

” Lund känns så fruktansvärt igengrott när det gäller aktion mot nedläggningen.
Mycket få reaktioner. Iallafall inga varaktiga. Man kan undra vart alla
latinister och greker som studerat innan mig och mina kursare har tagit
vägen? Eller klassiska studenter i andra städer; Var finns deras
röster? Bryr de sig inte? Eller vet de helt enkelt, precis som jag, lika
lite hur de ska reagera och påverka?

"Hej Bullen, på min skola ska de lägga ner latinet. Jag vill göra
något, men vet inte vad. Mina kursare är till antalet sex. Tre är
pensionärer. Vi är doldisar på SOL. Jag känner mig så ensam. Jag vet
inte vad jag ska göra."

Vem vet, kanske händer det något från min sida trots allt. Kanske
får jag någon ny idé. Men det är ensamt. Tänk om man hade ett
kontaktnät med alla andra latinstudenter i Sverige. Det vore en styrka.”

Börja med att gå med i Klassikerförbundet, visserligen inget regelrätt kontaktnät och ej heller direkt en kamporganisation, men det gör att man känner sig lite mindre ensam. Jag önskar att jag kunde säga att folk i vårt land egentligen bryr sig, och att det är bara det faktum att media (praeter Sydsvenskan) närapå helt ignorerat försyndelserna som gör att folkstormen har uteblivit, men min cynism säger tyvärr annorlunda.

Ett kontaktnät för latinstudenter (eller för den delen studenter av klassiska språk) är i sanning en utmärkt idé. Det finns en liten skara, har jag förstått, som ibland ambulerar förbi denna blogg, och ni skulle väl kunna göra ett försök?