Tuesday, November 13, 2007

Credo

Jag börjar så sakteliga hämta mig, och såsom en del i sorgearbetet för vi en djupdykning i frågelådan:


"Jag tänkte kolla med dig om du kunde hjälpa mig att översätta en fras från svenska till latin. Det jag vill översätta är: "gud döms av mig, inte tvärt om"."


Frasen, måhända teologiskt tvivelaktig, översätts till viss del med stor lätthet. 'Gud' är Deus, 'dömas' är, och då utgår jag ifrån att det är döma såsom en domstol, vid yttersta domen eller dylikt, och inte bedöma, såsom i fällande av ett utlåtande. och deyt är där det blir llite knepigt. Ni förstår, iuvenes, romarna hade en unik och pruknande flora av mer eller mindre specifika verb och uttryck gällande domstolar och rättegångsväsen. (Det finns t.o.m en egen variant av genitiven (mitt favvo-kasus), det legendariska genitivus forensis, anger t.ex brottet vid rättegångsverb.) Översättningen av 'att döma' beror på vad domen blir. Att döma ngn i fällande bemärkelse kan vara damnare, att frikänna är absolvere.

Dock slår det mig plötsligt, vi kan strunta i allt detta, och jag kan slippa göra långa och eleganta resonemang som slår ingen med häpnad, ty vad gossen ovan nog är ute efter är väl, paradoxalt nog, en så pass kyrklig lydelse som möjligt. Sålunda tittar man helt enkelt i Credo, katolikernas Trosbekännelse (och snärjer inte in oss i olika koncilier och stridigheter, då det stycke vi tittar på inte omges av samma kontroverser som andra bitar), och där finner vi att den latinska varianten av "därifrån igenkommande i härlighet till att döma levande och döda, på vilkens rike icke skall varda någon ände" helt enket är (med assisterande uttalsaccenter):

Et íterum ventúrus est cum glória,
iudicáre vivos et mórtuos,
cuius regni non erit finis.


(Inte är väl det en helt klassiska användning av iudicare? Bara en känsla jag får.)
Nåväl, hur ska man göra med 'tvärtom'? Immo funkar väl inte riktigt, att säga non contrarie kanske går (ngn som vet?), och jag funderar på diverse konstruktioner mer eventit och fit, men inget slår mig som riktigt passande.
Det enklaste och snyggaste sättet att lösa det på är nog att formulera det sålunda; Deus iudicatus a me, non ego a Deo; alltså 'Gud döms av mig, inte jag av Gud'.

Och brysselflickorna, I'll get to you tomorrow.

2 comments:

Anonymous said...

Vore det inte möjligt med
Deus iudicatus a me, ego non a Deo
så att kiasmen blir tydligare?

Anonymous said...

Har just hittat din blogg, så kommentaren kommer lite post festum. Iudicare är helt godkänt som klassiskt latin; jag knåpar med Gaius Institutiones och kan hänvisa till konkordansen
http://www.intratext.com/y/LAT0408.HTM

Fast blir det inte bättre stuns med "Deus a me iudicatus, non ego a Deo"?