Thursday, November 29, 2007

Saepius cum hoste conflixit quam quisquam cum inimico concertavit

Skulle egentligen skriva om de konstiga ting som man läser vid insomnia (såsom Erlend Loes Expedition Shakespeare) och hur de ofta föder och när sömnlösheten då man blir så fruktansvärt irriterad över boken (i detta fall the crackpot theory som läggs fram däri, samt en misstanke om att det hela kan vara ett stort skämt) att man ligger vaken till 4 på morgonen och i huvudet skriver argt brev till författaren (en enda gång har jag faktiskt gjort det, satt mig ner och gripit pennan, men då var det till Sven Stolpe, så det gick i slutändan inte att skicka), men då frågelådan bör få sitt innan vår spännande gästbloggare, stoppar jag istället ner näven i den, och får till min glädje upp en epistel från en idéhistoriker:

"Jag [...] håller just på att slipa på en d-uppsats i idéhistoria om Carl Schmitt. Schmitt skiljer i sin definition av den politiska fienden på inimicus och hostis. Om du kan hjälpa mig med en översättning av detta, så vore det mycket välkommet!Jag förstår andemeningen - den privata fienden och den allmänna, publika - men finns det någon mer precis översättning jag kan använda mig av?"

Intressant ämne, och en snabb googling visar att denne tänkare alltjämt stöts och blöts!

För attt ta det väldigt basalt och torrt så översätts inimicus med 'ovän, fiende', och kan just, såsom du sade, vara av det personliga slaget.
Hostis är i grund och botten främling, och sålunda den yttre fienden, precis som tydligen Carl Schmitt använder begreppet. Man kunde förklara ngn en fiende, alqm hostem iudicare, att genom senatsbeslut officiellt bekräfta ngn son fiende, och inte bara "främlingar" kunde stämplas sålunda utan även romare. Hostis drar åt 'högförrädare, statens fiende, fiende till samhällsordningen' sålunda i hög grad en allmän, publik fiende.

Tyvärr är begreppet fiende använt för båda de latinska orden, men ett lite klumpigt särskiljande kunde vara att använda 'ovän' för inimicus (det är ju trots allt en negerad variant av amicus)och 'fiende' för hostis. Ett annat sätt är att använda sig av de adjektiv som föreslogs, privat respektive publik/offentlig fiende.

Denne Schmitt, en inte helt sympatisk karaktär, verkade i en miljö där latinkunskaperna säkerligen var goda och behövde antagligen inte översätta dessa begrepp, då hans läsare genom sina latinstudier per automatik förstod distinktionen. Han själv hade säkerligen läst latin (döpte sin dotter till Anima) och hade dessutom en juridisk bakgrund, vari han gissningsvis skolats ytterligare i latinet, jag vet dock inte om han hämtat användandet av dessa två begrepp från någon annan modern tänkare eller själv konstruerat detta. Någon som vet?
(Distinktionen är dock antik, se exemplet i rubriken.)

1 comment:

Cell said...

Roligt med en annan idéhistoriker med intresse för Schmitt.

Om latin vet jag betydligt mindre än den vittra blogginnehaverskan, däremot lite om Schmitt.

I själva verket befinner sig den blivande filosofie magistern i samma situation som Schmitt då tyskans "feind" liksom svenskans "fiende" kan avse både den offentliga och privata fienden.

Schmitt får helt enkelt förklara att han med fiende avser hostis, den offentliga fienden, den som "existentiellt är någonting annorlunda och främmande". Inte inimicus.

De exempel Schmitt ger när han diskuterar hostis/inimicus är alla hämtade från antik litteratur. Läsaren förutsätts av Schmitt icke blott kunna sitt latin utan även vara orienterad i grekiska, πολέμιος respektive έχϑϱός som Platon skriver.

Det var bättre förr.