Discentes vita defecit

Frågelådan har som alltid en del trafik, och här är en fråga från en latinkunnig, grundaren till facebookgruppen Custodes eruditionis, och sålunda förväntas jag inte översätta utan blott utvärdera en översättning:

"Jag har fått en förfågan om att översätta Uppsala akademiska roddsällskaps devis till latin.
På svenska lyder den: Vi gör roddare av studenter.
Jag och en annan kompis som har fuskat med latin har försökt få ordning på det här. Det vi hittils kommit fram till är att 'studenter' är ett problem, till slut har vi dock kommit överrens om att 'studiosi' nog är den bästa översättningen i det här fallet.
Roddare bjuder som tur är inte på alltför stora svårigheter; 'remiges' helt enkelt.

Sen var det frågan om vilket verb som skulle användas och om det skulle användas över huvud taget. Jag förespråkar 'fingo' för att det ger en lite mer poetisk schwung åt det hela. I alla fall mer poetiskt än 'facio', som är det andra alternativet. Det sista alternativet skulle väl vara att helt enkelt skippa predikatet enligt god sentensbildningssed.Således är några av alternativen:

Facimus remiges ex studiosis.
Ex studiosis fingimus remiges.
Remiges ex studiosis.
Ex studiosis remiges.

Jag har sett på latinbloggen att du har erfarenhet av denna typ av spörsmål och är nu nyfiken på vad du skulle vilja tillföra för tankar och idéer."

Lexikalt verkar fingere funka, men jag slår lite bakut själv, vet inte riktigt varför, jag skulle nog föredra facere, om man nu ska ha ett verb. Det snyggaste är nog att helt enkelt ha ex + ablativ och en ackusativ med ett underförstått verb.

Du har helt rätt i att remex, remigis är roddare (det är väl dock inte den mest ärofyllda jobbtiteln i det romerska imperiet), so far so good.
Det är ’studenter’ som är lite knepigt. Eller egentligen inte, det är bara det att studiosus i det högklassiska latinet (vilket man av tradition eftersträvar) är en beteckning för att 'vara mån, , angelägen om' eller 'flitig, idog, (det är uppenbart varför det givit upphov till ’student’) intresserad av', det finns belägg för betydelsen student, men desto senare du kommer desto vanligare blir det. Jag anser definitivt att ni kan använda det då det är hyggligt vedertaget i akademiska kretsar, och jag tvivlar på att ngn kommer missförstå.

Alternativa förslag, som kanske skulle kunna anses vara lite mer högklassiskt, skulle kunna vara doctis (eller om vi ska ta i; doctissimis), det vill säga lärda, även eruditis (för att återigen förhäva oss; eruditissimis) har den betydelsen. Jag gillar även litteratis, även det med betydelsen lärd.

Vilborg nämner det högtidliga civis academicus, vilket får mig att vilja brista ut i Gaudeamus och skaffa mig mensurärr, och när jag sitter och fingrar på min bleka, ointressanta kind slår det mig att jag faktiskt har 1655 års konstitutioner för UU i bokhyllan (ingick i programmet för doktorspromotionen -05 med ett mysigt förord av allas vår Stickan (och av platsbrist blir den sedavanliga trivian att han är född i Boden), ni hittar dem även i UUs årsskrift utgiven av Annerstedt 1890), med utmärkt översättning, och där används studiosi såsom studenter, men även discentes, vilket jag måste säga är snyggt. Även candidati används. (Djäknar kallas för scholares.)

’Studenternas ed’, som man svor vid inskrivning, heter dock juramentum studiosorum, sålunda får nog saken vara helt avgjord. (Studiosis it is, och remiges ex studiosis är i mitt tycke snyggast) Jag tänker inte citera den, även om det finns gobitar däri, likaså hoppa över De vita et moribus studiosorum, blott nämna att nationssammankomster samt ”nattlig gängbildning” var strängerligen förbjudet, likaså var krogbesök (ingen öl efter kl 21) och dueller, utan landa i kapitlet om studenters privilegier, vilket var t.ex frikallelse från militärtjänst, och Ob pestem grassantem, pretii locationis dimidium studiosis pro rata remittatur. (Halva hyran efterskänks då pesten härjar)