de ortu germanorum

Tusen tack för de fina födelsedagshälsningarna! Det verkar bli en bra dag, trots att jag är på språng. jag har nog redan mottagit den bästa presenten för denna födelsedag, en bok med massor av latinska korsord! (Det verkar för övrigt vara en hel industri)

To return to the mundane; då jag just läst Tacitus Germania finner jag detta mycket intressant, som alltid från en Understreckare. Det är naturligtvis Stig Strömholm som skrivit detta ack-så-lärda (och som alltid här på latinbloggen presenteras ett styck Stickan-kuriosa i samband med hans omnämnande; visste ni att han av (vissa av)universitetets fanbärare och marsalkar (samt även av andra) kallas för "julgranen", då han vid formella tillställnigar av frackkarraktär tenderar att hänga på sig varenda bit glitter som han någonsin förlänats, från högtidliga, avundsvärda ordnar till "flit och nit"-scoutingmedaljer, och sålunda gnistrar skönt, dock med en viss slagsida och ett påtagligt rassel):

"Vi vet inte vilken nationalitetsbeteckning det ilbud kan ha haft på tungan som en dag år 267 e Kr sprängde in i Aten med bud om ett nära förestående angrepp av barbarer, men vi kan vara tämligen säkra på att Viktor Rydberg i sin ”Dexippos” utnyttjar skaldernas suveräna frihet i förhållande till sanningen när han låter de förskräckta atenarna brista ut i det rytmiska ropet: ”goten kommer, goten kommer! I går afton stod han ren / knappt en dagsled, ve oss! ve oss! knappt en dagsled från Athen!”.

Vi kan vara så mycket mer säkra som just Rydbergs hjälte, den lärde och produktive historikern Publius Herennius Dexippos, vilken innehade Atens högsta ämbete och i det på romerska trupper barskrapade landet – fälthären var sedan länge upptagen vid gränserna – lyckades rafsa samman en hemvärnsstyrka om ett par tusen man och slå tillbaka angriparna utanför staden, i sina skrifter för det allra mesta kallar dem ”skyter”, även om namnet ”goter” förekommer någon enstaka gång. Till belysning av den terminologiska förvirringen kan tilläggas att de angripare som han besegrade för övrigt tycks ha varit en skara av de alla forskarmödor till trots alltjämt gåtfulla herulerna. Romare och greker använde för övrigt vid denna tid i sina skildringar genomgående antingen det svepande och föraktfulla ordet ”barbarer” om de nya aktörerna på den historiska scenen eller mycket precisa benämningar för just den begränsade stam som de kom i direkt kontakt med."