Elatio

Tentan närmar sig med stormsteg, nu på måndag smäller det, och efter det kommer jag vara kontaktbar igen, jag lovar. Läsningen går väl bra, har hamnat i det stadiet då man bara forsar genom texter, man är in the zone, man snarare läser än översätter.

Jag får, som jag tidigare sagt, Bryn Mawr Classical Review i maillådan, och då jag knappast kan påstå att jag läser allt de sänder, eller ens mycket, är det ett bra tids-slöseri (så här i tentapluggstider) och emellanåt hittar man skojiga saker.
Nu sist fanns en trevlig liten Sverigehyllning i en recension av "Liber usuum fratrum monasteri Vadstenensis. The Customary of the Vadstena Brothers: A Critical Edition with an Introduction" av Sara Risberg(Tyvärr kan jag inte länka till hela artikeln, hittar den inte på nätet):

"Sweden has long had a strong tradition in the Classics with, at the
same time, an emphasis on texts written in medieval Latin, this last
because of the figure of Birgitta of Sweden, Foundress of Vadstena
Monastery and the linked double monasteries throughout Europe of her
Order of the Most Holy Saviour. Thus rigorous commendable scholarly
methods have been brought to bear not only on Classical texts but also
medieval ones. One could wish this tradition were also present in the
editing of medieval English texts or that departments of English
required similar training for graduate students as was once the case."

Visst blir man alldeles varm i kroppen?
Och, ja, som svensk latinist har man tvingats att läsa en hel del Birgitta, och jag kan inte påstå att det lämnat något större intryck, jag vill mest minnas en vag tristess, samt en tacksamhet, då det är hyggligt lättläst, så det var bra att fylla ut sidantal med.