Adeps bovis

Är fortfarande sjuk, vansinnigt förkyld, och lider mest i sängen och vid skrivbordet, under ett berg av näsdukar och en liten tub försvarets hudsalva, att gnugga in den fnasiga näsan med. Denna lilla gröna tub beredde dagens näst största skratt (det största frambringade detta, ljuvligt för en Hillier/Betjeman-fanatiker comme moi), ty överst i dess innehållsdeklaration står det Adeps Bovis, vilket för alla er smutsiga ickelatinare därute är OXSPÄCK, eller ko-fett om man så vill.

Jag släpade mig dock igår, trots regn och feber, till min stödgrupp, allmänt kallad för institutionens doktorandförening, och spenderade, efter massor av lokalkrångel, en ljuvlig timme med visserligen en del formalia och pertinenta ting, men mestadels ett underbart one-upmanship ("Min handledare läser inte de kapitel jag sänder honom", "Ha, min vägrar ens läsa ett abstrakt" , "Min öppnar inte ens de mail jag skickar"...) Lite som den där Monty Python skechen om att växa upp i en skokartong på motorvägen. Magnifique!

All mental energi går just nu till sjukdom och tentaplugg, så det händer inte mycket här.