Pertaesa

Efter en del ojande den senaste tiden över svårigheten i att prestera och producera, kom jag att tänka på följande passage hos Suetonius om Caesar (kapitel VII):

Quaestori ulterior Hispania obvenit; ubi cum mandatu praetoris iure dicundo conventus circumiret Gadisque venisset, animadversa apud Herculis templum Magni Alexandri imagine ingemuit et quasi pertaesus ignaviam suam, quod nihil dum a se p10memorabile actum esset in aetate, qua iam Alexander orbem terrarum subegisset, missionem continuo efflagitavit ad captandas quam primum maiorum rerum occasiones in urbe.

Ungefärlig översättning:

Då Caesar var kvestor tilldelades han den bortre delen av Spanien, och där, medan han på pretorns begäran besökte de de olika tingen i egenskap av domare, kom han till Gades. Sedan han i Hercules-templet där sett en staty av Alexander den store, suckade han, och liksom utledsen på sin egen overksamhet, eftersom ingenting minnesvärt gjorts av honom vid den åldern, vid vilken Alexander lagt hela världen under sig, begärde han genast avsked för att så snart som möjligt kunna i Rom gripa tillfällen till större ting.

Caesar bör ha varit över 30 när detta sker, då reglerna inte tillät att man blev kvestor dessförinnan. Vad lär vi oss av detta? Jo, att även Caesar emellanåt kände sig förbaskat otillräcklig, men dock inte lät sig nedslås av ålder och hopplöshet, det är aldrig försent att börja intrigera om makt och att om man bara försöker så kan man bli en mördad, maktgalen diktator.

Jag tänker här med stor värme på en av mina stora förebilder, M, som i samband med den läckra mat hon lagar till horder av människor vid Klassiska Föreningens möten, emellanåt konstaterar att Alexander må ha lagt världen under sig vid 30, men hade han någonsin lagat tiramisu till 40 personer? Skulle inte tro det!

Slutligen en sak som gör mig än mer pertaesa är det utspel som KD tydligen kom med i natt. jag hörde det turligt nog på radion, ty jag kan inte påstå att jag sett det i någon (nät) tidningsupplaga. Från Ekots hemsida:

"Göran Hägglund framhåller att partiet inte är motståndare till aborter, men vill diskutera att förbjuda sena aborter.

– Det handlar om de aborter som sker så sent så att Socialstyrelsen måste ge tillstånd. Det handlar inte om de aborter som utförs för de allra flesta, säger han."

Vargör tror Hägglund dessa aborter sker så sent, är han övertygad om att den genomsnitts-gravida vaknar upp en morgon och tänker "Hmm, vad göra idag, I know, låt oss göra en partiell födsel-abort, en riktigt geggig där fostrets måste styckas! Ska bara ordna tillstånd hos Soc. styrelsen först..."
Nej, inte riktigt, utan dessa görs snarare för att den potentiella modern är ytterst debil, eller ung, eller av diverse förträngningsmekanismer, som sparkats igång av den jobbigare sorten av trauman (våldtäkt el dyl), inte velat erkänna att hon är gravid, eller kanske har cancer och behöver en aggressiv potentiellt fosterdödande strålbehandling. Vidare, dessa är ingen stor grupp av aborter, minns inte exakt, återkommer med siffran.

Var är protesterna, invändningarna, var är de modiga folkpartisterna, moderaterna eller centerpartisterna som ställer sig upp och att förklarar att detta aldrig kommer drivas igenom i deras regering? Hallåååå?
Allt jag ser i media är den lilla incidenten om den infiltrerande riksdagskandidaten, något påhopp om moderaternas biståndspolitik samt hyllningar av Hägglunds tv-framträdande.

Inte så mycket på grund av detta utalande, som av de övriga partiernas kompakta tystnad har Alliansen förlorat min och säkerligen andra kvinnors röst.